Visst är hungern en lite mystisk sak? Eller är det bara jag som tycker det?
Ibland kan det gå en dag utan att jag äter, och jag blir ändå aldrig hungrig. Nästa dag kan jag vara vrålhungrig från den minut jag kliver upp. Och som idag, var sjukt hungrig innan jag slutade jobba. Men så var jag och solade, handlade och förbi Elkedjan innan jag kom mig hem. Och nu är jag inte speciellt hungrig längre. Eller nästan ingenting alls. Men jag ska ändå äta en risifrutti nu så jag orkar träna och simma sen. Och så blir det blodpudding till middag sen!