Glömde ju totalt bort att visa er huggormen som vi mötte i Storforsen i fredags. Den låg precis framför spången där vi skulle gå. Mamma skrek rätt ut och jag blev rädd av hennes skrik, fattade ju inte varför hon skrek så hemskt. Så var det den här lilla krabaten.



Den såg inte så stor ut, men då den väl började ringla sig därifrån så blev den ganska lång. Men den var då inte rädd för oss, för den hade då inte bråttom iväg från oss. Tur att Bella inte blev rädd av mammas skrik i alla fall.