Sjukvården

Man får mesta dels höra tråkiga saker om vår sjukvård. Ibland, tyvärr rätt sällan, hör man helt fantastiskt bra historier! Idag ska jag berätta om sjukvårdens dåliga sida men med ett litet guldkorn i kanten.
 
I torsdags kom jag på att jag skulle ringa till Sunderby Sjukhus och höra om jag inte får någon kallelse för min allergivaccin-behandling. Berättade att jag i våras fick komma och göra ett pricktest och träffa allergiläkaren, som absolut tyckte jag skulle vara hjälpt av en allergivaccination. Fick veta att jag skulle bli kallad i oktober, så jag skulle hinna börja få behandling innan våren och pollen är här. Sköterskan jag pratar med börjar knappra i datorn och säger sen att jag inte står på någon kölista. Det står i journalen att jag ska sättas upp på kölistan, men det är tydligen aldrig gjort. Så vad göra? Sköterskan vill verkligen att jag ska få påbörja min behandling så snart som möjligt. Först pratade hon om att jag skulle få komma direkt efter jul, men när jag frågar om jag hinner göra klart största delen av behandlingen innan våren kommer så undrar hon om jag kan komma redan på måndag. Klart jag kan! Jag måste ju nästan. Så direkt jag la på luren sökte jag kompledigt på måndag, la in en beställning om vikarie och ringde mamma som får agera chaufför. Det kan vara bra att ha med sig någon första gångerna man är in och får behandling, för man kan ju faktiskt få en allergisk reaktion. Det är ju ändå trots allt ett allergen (tror det heter så) man sprutar in små, små doser av, alltså det ämnet man är allergisk mot.
 
Så nu börjar det eviga körandet mellan Sunderbyn och Älvsbyn. Ska få behandling en gång i veckan i sju veckor. Och när dom sju veckorna är över tror jag dom börjar med behandling mot katt, så då blir det väl behandling i sju veckor till innan besöken tunnas ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0