Två blöta pass

Igår slängde jag mig i bassängen efter jobbet för att avverka 1000 meter. Tanken var att köra ett jämnt men lite snabbare tempo. Oftast då jag simmar så rycker jag var femte längd och simmar normalsnabbt fyra längder emellan. Nu blev det ett lite snabbare tempo hela passet igenom.

Direkt jag klev ner i bassängen och skulle ställa in klockan kom det en äldre herre och undrade om jag tog tid. Jo svarade jag. 'Hur länge simmar du då?' Svarade att jag brukar simma hela kilometrar men då ser herren lite chockad ut och säger 'va?!' 'Ja, jag brukar simma en kilometer.' Han skrattade lite och sa att jag fick ta hans bana (det var mer folk än banor i bassängen så det var lite trångt) för han var klar precis. 'Jag brukar bara simma tre längder' säger han och kliver upp. Söt herre det där!
Jag startade i alla fall min klocka och sköt iväg.

Precis då jag simmat halvvägs tycker farbrorn i banan bredvid att det är dags för mig att vila, men jag menade att vila får jag göra då jag simmat klart, och så tryckte jag ifrån igen.

Första 20 längderna kändes bra och jag klockade mig på 12:04, bra tid! Resterande 20 längder kändes inte alls lika snabba, men jag gjorde mitt bästa. Försökte i alla fall. Och när jag simmat klart mina 40 längder stannar klockan på otroliga 24:06! Jag simmade andra halvan 2 sekunder snabbare än första! Lycklig och slut klev jag upp ur bassängen och tog en härlig bastu efteråt.


Idag stötte jag på Anna i en korridor på jobbet och hon sa hon skulle broarna runt efter jobbet. Frågade om jag fick följa med och så blev det. Vi trotsade regnet och klädde oss. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och nu fick jag ju verkligen testa mitt regnställ på riktigt. Är inte helt nöjd med det för ändan var blöt, så också axlarna och lite på armarna. Men, det får duga. Jag får helt enkelt hoppas på att det inte ska ösregna under VR, smådugg ska jag nog klara mig torrskodd undan. Helst hoppas jag på halvklart väder och runt 15 grader varmt. Vill inte ha en massa sol och hetta, det blir jobbigt i längden.

Men i alla fall, vi begav oss ut i regn och rusk. Broarna runt den kortare versionen. Jag tyckte vi skulle försöka hålla ett lite snabbare tempo men Anna kände sig seg i benen. Men vi lyckades bra ändå med lite tempo! Nästan 25 km/h höll vi hela vägen, och i själva samhället cyklar man inte så fort. Så tummen upp till oss!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0