Ett litet kliv för mänskligheten men ett stort ett för mig

Förra veckan sprang jag! Äntligen! Och trots att det var inomhus på ett löpband så kändes det så fantastiskt bra! Jag verkligen älskar löpning, det är bara att inse!

Nu sprang jag varken långt eller snabbt, men jag sprang. En hel kilometer blev det, två gånger dessutom. Första kilometern sprang jag tisdagkväll efter 10 minuters uppvärmning på crosstrainern och andra kilometern blev fredag förmiddag. Båda gångerna på 9,0 km/h eller 6:40 min/km.


Medan jag sprang kunde jag känna som ett band av stramhet under foten, men det gjorde inte ont, varken under tiden eller dagen efter (brukar alltid känna av det dagen efter jag gjort något). Så nu har jag som plan att fortsätta springa på 9,0 km/h, två gånger i veckan och att jag ökar på längden med 500m i veckan. Nu ska här skyndas långsamt, ingen stress. Och känner jag minsta lilla så får jag backa helt enkelt. Tyvärr.

Och med tanke på att foten känns så pass bra nu så gjorde jag mitt sista planerade besök hos kiropraktorn idag. Så nu håller vi tumme och tå för att foten fortsatt ska kännas bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0