Dom första stegen
I måndagskväll, 3 december, stod jag inne i köket och städade och bakade och sådär medan Elsa och Stefan var i vardagsrummet. Stefan låg i soffan och hade just pratat klart i telefonen då han utbrister att ’Hon går’! Då hade hon stått vid änden av soffbordet,
snurrat runt med siktet mot soffhörnet där Stefan låg och så gick hon rakt mot han, utan att hålla i sig!
Vi testade genast att få henne att gå mellan oss och några stapplande steg blev det allt! Ringde upp mormorn på FaceTime och hon, morfars och kusin Ronja lyckades också få se några steg!
Hon som inte ens har gått få att stå utan stöd, den lilla fegisen (eller mycket kloka och förståndiga flicka) ska nu lära sig både hålla balansen och gå samtidigt!
Nu kan hon faktiskt ställa sig mot saker eller mig och släppa taget och stå någon sekund innan hon sätter sig, det hände aldrig förut.
Hon är svår att träna för helst så vill hon ha stöd eller så faller hon raklång mot en. Men nåt steg per dag blir det!
Kommentarer
Trackback
