Kroppen går ju igenom en enorm förändring i och med graviditeten och förlossningen. Först ska ett nytt liv tillverkas och gro och växa, det är hormoner överallt och sen ska kroppen ändra på sig och förbereda sig inför vad som komma skall. Sen har vi själva förlossningen då den där lilla människan, som just då inte känns så liten, ska komma ut ur det där lilla, lilla hålet det för 9 månader sen kom in genom. Kroppen öppnar upp sig och efter mycket smärta och kämpande ligger det där lilla älskade livet på ens bröst i stället för innanför naveln. En helt fantastiskt känsla och upplevelse!

Men det slutar ju inte där, utan nu ska kroppen återgå till sitt normala, icke-gravida, tillstånd igen. Och det är mycket som händer även då. Lägg till att du har ett barn att ta hand om, och ammar man så är det mycket mer som sker i kroppen.

Det är rätt häftigt att kvinnokroppen fungerar som den gör, att den kan förvandlas så mycket fram och tillbaka och ändå håller ihop (för det mesta)! Även om det tar tid för den, så återgår den till sitt ursprungstillstånd. Det kan ta upp till ett år innan kroppen har läkt helt efter en graviditet och förlossning, så man ska inte skynda på den för mycket. För visst kan man hjälpa kroppen att hitta tillbaka.

Jag måste säga att jag har haft tur! Både under graviditeten då dom egentliga krämporna jag hade var lite illamående i början och halsbränna i slutet. I övrigt mådde jag tiptop och hade inte ont någonstans! Förlossningen gick snabbt och kroppen höll ihop bra! Och nu efteråt har jag mått prima! Lite så där oförskämt bra faktiskt! Och amningen fungerar som den ska! Lägg till det att flickan är så snäll och sköter sig exemplariskt! Och som grädden på moset så har kroppen gått ihop väldigt snabbt och jag har efter bara en månad gått ner i princip allt jag gick upp, det saknas ett knappt kilo! Så jag kan inte annat än säga att jag har haft tur!