Gravidkrämpor, eller vad jag ska kalla det

Jag har verkligen haft en toppengraviditet! Nu har jag visserligen 7 veckor kvar, men jag tror inte det är så många som faktiskt får må bra i princip hela graviditeten. Jag mådde lite illa där mellan vecka 7-10 ungefär (det var så vi upptäckte att jag hade ett litet mirakel i magen) men kräktes aldrig, utan mådde bara lite illa helt enkelt. Efter det gick över så har jag mått prima ballerina! Inte haft ont någonstans, inte känt mig klumpig eller behövt springa på toaletter stup i kvarten. Ja, ett tag där fick jag gå på toa väldigt ofta, men ju mer magen växt ju mindre ofta behöver jag gå känns det som.
 
Nu däremot, den här sista veckan (kanske två) har jag börjat känna mig lite mer otymplig och känna av små, små besvär som hör graviditeter till. Har till exempel bara den här sista veckan känt att jag inte är lika snabb som jag varit, alltså att jag är långsammare på att gå. Går jag fortare får jag sammandragningar och mjälthugg. Jag har även den här sista veckan insett att jag nog har börjat få en lite vaggande gång, speciellt utomhus. Kan ju bero på att man är mer påpälsad nu med täckbyxor och täckjacka, för jag upplever inte att jag vaggar då jag går på jobbet eller så. Sen är det lite svårare att nå ner och knyta skorna, speciellt på eftermiddagen/kvällen.
En annan sak jag har märkt av dom senaste två veckorna är att jag i slutet av arbetsdagen lätt kan få lite ont under fötterna. När jag kommer hem vill jag gärna ta på mig foppatofflorna för att det ska vara mjukt att stå. Jag upplever inte att jag sväller speciellt mycket om fötterna, väldigt lite i så fall. Och på morgonen när jag ska stiga upp kan jag känna att fötterna under känns lite svullna, eller lite ömma tills man har fått gå ett par minuter så fötterna har acklimatiserat sig.
Något jag har haft i en månad nu kanske, men som då bara var väldigt lite och inte varje dag, är halsbränna. Vissa dagar kan jag känna lite på jobbet fastän jag står upp, men oftast kommer det mot kvällen och speciellt då jag ligger i soffan. Det känns oftast bättre då jag lagt mig i sängen, vilket är konstigt då jag ligger mer platt där än i soffan. Men det är ingenting jag klagar på förståss!
Jag kan känna av fogarna om jag legat still i soffan på kvällen och sen ställer mig upp och ska gå, men det går över på några steg. Känner inte av något om dagarna då jag jobbar och håller igång. Sen är det något med min högra sida. I skuldran kan jag ibland känna av små pirrningar, som om det håller på domna bort. Sätesmuskeln i skinkan brukar ömma och man kan känna hur spänd den är. Och så är det vaden som jag kan ha träningsvärk i fastän jag inte gjort något konstigt, jag kan lätt få sendrag i den och på "framsidan av vaden", där muskeln möter benpipan är jag också öm och spänd.
 
 
 
Nu låter det ju nästan som att jag har en massa krämpor, men så är inte fallet. I korta drag är det halsbränna, ömma fötter, sakterlig och vaggande gång, magen i vägen och lite ömma muskler. Inte så mycket att klaga på med andra ord!
 
Imorgon är det bara 50 dagar kvar förresten! Fatta att det börjar närma sig nu!

Ultraljud nr 2

I fredags var det så äntligen dags, vi skulle få se bebisen igen! Har längtat efter det här ultraljudet sen vi gjorde det första, vilket är ca 13-14 veckor sen. Varför vi fick ett andra ultraljud var för att moderkakan låg i framvägg då vi var på rutinultraljudet. Då kallar dom tillbaka en i vecka 32 för att se så den har åkt upp. Har den inte det utan ligger för bebisens ”utgång” så måste man snittas, annars kommer inte bebisen ut. Moderkakan hade i alla fall åkt upp ordentligt så nu satsar vi på en vanlig vaginal förlossning!


När vi ändå var där så kollade sköterskan runt lite på bebisen så vi skulle få se allt igen, även mormorn var med så hon fick se allt det fantastiska! Vi kunde räkna till fem små fingrar på ena handen, vi såg ett hjärta som slog så fint, magen, benen, små fossingarna och en otroligt söt liten näsa! Hon uppskattade bebisens vikt till ca 1755g efter de mått hon tagit. Enligt måtten sa datorn att vi var i vecka 31+2, alltså 4 dagar efter vad vi är beräknade. Men det är ju rätt små marginaler då dom mäter, 1mm hit eller tid gör ett par dagar ungefär. Men vi ligger ju rätt likt beräknat datum ändå! Dessutom kan ju bebisen behaga komma ut ungefär när som helst från mitten av december till mitten av januari. Så det spelar inte så stor roll vilken vecka eller dag man är i.



Så fick vi ju med oss en otroligt söt liten bild också! På bilden ser man hur bebisen ligger med handen i pannan, armvecket är precis mellan munnen och den där söta näsan.

Antingen har vi en otroligt blyg eller otroligt busig bebis. Bebisen ville inte visa riktigt hela ansiktet på något av ultraljuden och varje gång det lever rövarn i magen och man tar fram kameran så blir det så stilla så stilla.

Vem är du där inne?! Vi längtar så efter dig! Men kom ihåg, du håller dig borta från juldagarna! Puss från mamma och pappa!


1 arbetsmånad kvar

Tiden går så himla fort nu och vi har bara en massa roliga saker att se fram emot! Så att tiden går fort gör inget, även om dygnet skulle behöva vara ett par timmar längre.

Jag räknar ner nästan varje dag nu och Stefan blir nog lite less på mig ibland. Han menar att ju mer jag räknar, desto längre bort känns det. Men jag ser bara framåt och fortsätter räkna ner!

Som idag. Idag om en månad jobbar jag min sista dag på väldigt länge! Känns trist att lämna jobbet då vi har den roligaste månaden på jobbet efter det, december alltså. Det är mycket folk i omlopp, mycket paket ska slås in och man får tipsa om julklappar. Så det kommer jag sakna. Men såklart kommer jag längta mer till bebisen, och räkna ner lite till!
Så på fredag är det bara 4 arbetsveckor kvar och så ytterligare 5 veckor hemma innan bebis är beräknad.


30 fullgångna veckor i lördags.

Dom här två månaderna som är kvar kommer vi ha fullt upp båda två! Det är bland annat en massa födelsedagsbarn som ska uppvaktas, varav jag är ett av dom. Så förutom att gå på kalas så ska det bakas och hållas kalas. Det ska julbakas och pyntas, det är julkonserter det ska övas till och spelas upp, julklappar ska kommas på och inhandlas. Vi har även en del att stå i inför bebis ankomst, bland annat packa BB-väskan, gå föräldrautbildning, göra i ordning i hemmet för bebisen och skriva förlossningsbrev.


Det där är ändå inte riktigt allt, så jag tror vi har det vi gör dom här kommande 2 månaderna. Men det är bra, har man fullt upp går tiden ännu fortare och bebis är då här i ett nafs! Som jag/vi längtar! Att få snusa och mysa med bebis, gå promenader, se bebis växa till sig och bli en egen person. Att se både vår och andras kärlek till bebis! Längtar!





Weekend i Sthlm/Flen

I helgen har vi varit söderut i landet, närmare bestämt i Stockholm och Flen. Orsaken? Armbrytartävling i Flen!

Flög ner från Skellefteå till Arlanda fredag eftermiddag, tog sen hyrbilen och körde ner strax söder om Stockholm stad. Checkade in på hotellet och sen blev det handling, middag och bastu för Stefan.

Lördag började nog så tidigt för mig då jag vaknade 3:15. Somnade om först vid 6-tiden och 6:15 ringde alarmet. Snark! Upp för lite frukost (dock inte för alla) innan vi strax efter 7 åkte mot Flen. Framme vid 8:30 och grabbarna vägde in, sen fick dom äta lite, stackarna.

Gällivare tog hem två guld i nybörjarklassen och Arvidsjaur ett guld och ett brons. Blev dessutom en fjärdeplats för en i "gubb"klassen. För Stefan gick det sådär, en vinst i varje arm och inget mer. Men han var rätt nöjd ändå som lyckades hålla SM-tvåan rätt länge innan han oturligt nog fick en armbågs-foul.
Det blev en väldigt lång dag med många luftningspromenader för min del som höll på somna flera gånger, men det är sånt som man får ta när man vaknar mitt i nätterna.


På kvällen hade vi bara tänkt mysa på rummet och se serie men grabbarna tvingade med Stefan ut i Stockholmsnatten. Så jag såg lite serie själv innan ögonen ramlade ihop. Vid 1-tiden redan var han tillbaka och vi kunde sova på riktigt igen.


Söndag blev det frukost för alla innan vi checkade ut och åkte till Mall of Scandinavia. För det första så var det inte det enklaste att navigera sig genom deras parkeringshus, sen blev det ju inte nå lättare i och med att vi körde minibuss. När vi tillslut parkerat och tagit oss in så blev det en hätsk jakt på lunch. Grymt tjorvigt och jag tappade tålamodet lite. Hur svårt kan det vara liksom?! Strosade sedan runt ett tag innan vi bestämde oss för att åka till flygplatsen. Ingen shopping för någon av oss tyvärr.

Väl på Arlanda parkerade vi oss i nå fåtöljer i ganska många timmar innan vi checkade in, flyget gick först 21:25 och vi var hemma 00:30. Då var vi lagom trötta och möra och sov gott båda två!

Nu blir det inga fler resor innan bebis ankomst, nu ska vi bara vara hemma och fixa med allt vad det innebär!


Vakennätter, redan!

Man har ju både läst och hört om att man vaknar till mer på nätterna för att vänja kroppen vid det när bebis väl har kommit. Jag har inga problem alls med det, det är ju rätt smart gjort av kroppen. Men att man ska behöva vakna mitt i natten och vara pigg och inte kunna somna om på flera timmar, det känns mindre roligt... Hade för ett par veckor sen en sån natt när jag vaknade 4:15 och inte kunde somna om alls, så tillslut fick jag upp och såg tv i stället. Ännu värre denna natt, vaknade redan 3:15 och kunde verkligen inte somna om, var hur pigg som helst! Först vid 6 somnade jag om, självklart var man tvungen stiga upp 6:15 så det blev inte många timmars sömn den här natten..


Tror det syns att jag är lite trött

Att det sen lever om i magen varje gång jag vaknar på natten (både om det är flera timmar eller bara 10min) gör ju att man tror vi kommer få en nattvaken bebis. Ser verkligen fram emot bebisen, men vakna nätter not so much. Nåja, får väl trösta mig med att Vinter-OS kommer gå mycket nattetid där i februari eftersom det hålls i Sydkorea (tror det var så). Man får försöka hitta nåt positivt i allt.


Ni som har/haft småbarn, hur var er sömn sista tiden, och hur var det med bebis sovvanor?


Cypern -17

Fredag den 8 september, dagen då vi åkte till Cypern för en veckas sol, bad, värme, mys och återhämtning. Vi valde helt klart rätt vecka att åka för hör hemma i Älvsbyn så regnade det väl som varje dag. Istället kunde vi ligga och må gott i solen (och skuggan)!


Fredagen är väl inte mycket att säga om. Lämnade Älvsbyn vid 13, planet drog iväg vid 16:30 och framme på hotellet var vi nog först vid 23:30-tiden. En helt vanlig resedag med andra ord.


Dagarna på Cypern såg rätt lika ut. Vi steg upp och åt frukost i restaurangen. Sedan bar det oftast iväg till nån av stränderna där vi snorklade och solade lite. På väg till hotellet år vi lunch på någon restaurang och eftermiddagarna spenderade vi vid poolen, där var det lättast att hitta lite skugga till mannen främst. Sen vilade vi på rummet efter en dusch, såg lite serie, spelade kort eller sov en liten stund innan vi gick ut för middag i mörkret.


Första kvällen var det magic show i restaurangen med middagsbuffé, magishow och sen livemusik. Tyvärr fick vi platser snett bakom scenen så vi såg inte jättebra, men dom var duktiga! Vissa trick fattar man bara inte hur dom får till!


Söndag hade Stefan lyckats bränna sig så illa på bröstet (eller egentligen mellan brösten) att vi valde att göra en utflykt till Ayia Napa vid lunchtid. Gick ner till hamnen, kikade i lite supermarkets och åt sen lunch.


Onsdagen hade vi bokat in oss på en båtutflykt. Där fick vi åka längs kusten från Ayia Napa, förbi Fig Tree Bay och mot spökstaden Famagusta. Blev två badstopp i det kristallklara turkosa vattnet och även lunch ombord.


Näst sista kvällen tog vi bussen in till Fig Tree Bay, jag ville visa Stefan var jag och mamma har tillbringat så många semestrar tillsammans. Vi började med att gå upp till den lilla minikyrkan, herremin vad det har blivit en stor turistgrej! Går ju busslaster förbi där nu.

Efter besöket där uppe gick vi ner till favoritrestaurangen och åt god mat innan vi strosade hela huvudgatan och slutligen tog bussen hem igen.

Sista dagen var det bara att packa, ställa väskorna i bagagerummet och ligga vid poolen hela dagen. Jag solade hela dagen lång medan Stefan solade i etapper. Efter dusch spelade vi lite kort i foajén innan vi gick iväg till hans favoritrestaurang och åt en sista middag. Närmare 21 blev vi upplockade av bussen och vid 23-tiden lyfte planet mot Sverige. Landade kl 3 svensk tid, stackars mamma som var tvungen iväg mitt i natten för att hämta oss.


Kan man inte vicka bak sätet får man utnyttja benutrymmet!

Tack älskling för en härlig vecka! Nästa gång vi reser utomlands har vi bebis med utanför magen! Så mysigt!


3 månader kvar!

Idag är det precis 3 månader kvar innan bebis har sin beräknade födelsedag! Tiden går verkligen så fort nu, tyckte det var nyss vi började om att jobba efter utlandsresan men vi har hunnit jobba hela den här veckan nu.



Bebisen sparkar och rörs ofta där inne, varje dag. I lördags var vi och hälsade på bebis blivande kompis och 5-männing och senare den kvällen var bebis alldeles vild! Det har aldrig levt om så mycket i magen förut, helt galet! Men såå mysigt! Tror bebis var sugen på lek och bus då haon kände sin kompis utanför magen. Men än måste bebis stanna kvar i magen, minst 10 veckor till!

Idag har det varit betydligt lugnare där inne, men har man varit i farten sen 6:30 i morse så soves det nog gott!

Imorgon går vi in i vecka 28, så man märker ju att det närmar sig!


Tvåsiffrigt

Idag nådde vi lite av en milstolpe. Det är nu mindre än 100 dagar kvar tills bebis har beräknad födelsedag! Från 280 dagar till 99 nu. Lite drygt tre månader kvar nu bara! Det är ju snart!



På lördag går vi in i vecka 27 och har då 14 veckor kvar. Tiden verkligen rusar iväg! Nu måste vi verkligen börja tänka till vad vi behöver till bebis innan hon eller han kommer, och vad vi kan tänkas önska oss i julklapp till bebis. För det är ju faktiskt så att igår var det 100 dagar till bebis beräknade födelsedag, vilket innebär att det imorgon är 100 dagar kvar till julafton! Bara börja tänka på julklappar och baka lussebullar med andra ord!


Har ni några bra tips på vad man kan önska sig till bebis i julklapp?


MVC - Första SF-måttet

I torsdags var jag till MVC för vecka 25-kollen. Det är alltså då man börjar mäta magen och ser så den växer som den ska. Jag verkar vara rätt exemplarisk och måttet mätte 24cm, ganska i mitten av kurvan. Då får vi se om jag fortsätter hålla samma kurva eller om bebis har andra växtplaner.

Medan BM klämde på magen för att känna hur livmodern låg så sa hon att jag hade starka magmuskler. Det kändes bra att höra, jag som knappt tränat nå det här året! Då förtvinar inte musklerna så himla fort ändå. Och förhoppningsvis återställs magen lite lättare efter förlossningen också. Däremot glömde jag fråga om jag hade någon magmuskeldelning, men det får bli vid nästa besök. Har försökt känna själv men jag känner ju knappt magmusklerna så jag vet inte riktigt vad jag ska känna efter.

Hjärtljuden var lika häftiga att höra som vanligt, låg på ca 150 slag/minut. Är det en pojke eller en flicka? Spännande! Vikten på mig togs och vågen där känns inte lika trovärdig som den hemma. Men hemma väger man sig ju naken och nykissad innan frukost, på MVC är det ju med kläderna på och efter frukosten. Har hittills gått upp ca 5kg i alla fall, både enligt vår och MVCs våg. Känns väldigt lagom, hoppas att slutvikten ska hamna på + 10-12kg. 

Annars blev det inga mer prover det besöket, det blir bästa besök.
Är glad att jag får må så bra som jag gör! Inga direkta krämpor eller så. Har börjat känna ibland då jag ligger i soffan att det känns "trångt" i halsen, inte sura uppstötningar eller halsbränna men att maten liksom ligger och pockar på uppåt. Känner det inte då jag ligger helt plant i sängen och ska sova, utan mest då jag halvligger/sitter i soffan. Förhoppningsvis blir det inte värre och jag kanske slipper halsbränna också!


1 års skillnad

För ett år sen var jag i mitt livs form! Jag tränade mycket och åt rätt så bra, inte alltför mycket godsaker med andra ord. Och det syntes verkligen på mig! Dessutom hade vi haft en lite finare sommar än vad vi har haft i år så jag hade ändå fått lite färg, trots att jag jobbade heltid hela sommaren.



Det är precis 1 år mellan dessa två bilder! Det har hänt rätt mycket på det året. På vågen skiljer det nog 10kg, men med världens finaste skatt i magen så spelar det ingen roll vad jag väger! Jag tränar inte alls så mycket nu, blir det tre pass i veckan får jag vara nöjd (då räknar jag in promenader som träning). Men jag lyckas ändå hålla mig i hyfsat god form trots lite träning, en hel del godsaker och en växande mage. And I love it! Skulle inte för alla pengar i världen byta bort dagens jag mot förra årets jag. Jag älskar min kula på magen, det lilla livet som sparkar på därinne och mannen som har hjälpt mig till den här delen av livet! Jag längtar tills vår bebis är här, tills vi får hålla det lilla livet i våra armar! 



"Vem ska jag ringa? MVC? Förlossningen?"

I måndags hade jag en simdejt med min kollega. Steg alltså upp strax innan 6 på morgonen, for och simmade, hem för att äta och så iväg på jobbet. Jobbade hela dagen och sedan var jag och Stefan bjuden på köttsoppa hos min mormor, så då blev vi där ett par timmar innan vi for hem. Väl hemma la vi oss i soffan för att se lite Idol och Biggest Loser. När vi hade legat ett tag började jag bli orolig. Bebis brukar alltid börja sparka då jag har lagt mig ner, men nu dröjde det väldigt länge innan jag kände minsta lilla spark. Jag hade heller inte känt något under hela dagen, så jag började ju tro att det hade hänt något med vårt lilla hjärta där inne. Usch vilken hemsk känsla! Hann i huvudet börja tänka vem tusan jag ska ringa morgonen efter om jag inte känt något innan dess. Ringer jag förlossningen eller ringer jag till min BM på MVC? Men som tur var slapp jag göra det, för medan vi låg i soffan kände jag någon liten spark och när vi sedan la oss i sängen kände jag lite till.
 
Jag brukar alltid ligga kvar i sängen på morgonen ett tag och hålla på med mobilen innan jag stiger upp, redan då brukar bebis ha full aktivitet i magen. Jag brukar även känna litegrann på jobbet och på kvällen då man ligger i soffan. Men nu var jag ju uppe och igång sen före 6 och låg inte alls och drog mig på morgonen som jag brukar, så förmodligen hann väl bebis aldrig visa att han var vaken förän jag var igång och sövde han igen.
 
Nu dagarna efteråt så har det varit normal aktivitet i magen igen så nu är jag inte orolig längre. Stefan har till och med lyckats känna att bebis har sparkat han i ryggen då han har legat framför mig i soffan, så det ligger antagligen en frisk liten aktiv bebis därinne! Det känns skönt!
 
Nä, bäst man hämtar upp tvätten ur källaren och äter frukost, för om en halvtimme ska jag vara på MVC, första mätningen av magen ska göras idag!
 
 

Choklad!

I förra veckan så köpte vi hem lite choklad så det finns när suget kommer på. Det är världens sämsta idé men vi passar på nu för efter semestern så är det slut med sånt på veckorna.

Vi körde båda på nyheter från Marabou.


Stefan valde denna i hopp om att den skulle vara lika god som Toffifee, han gillar kola och hasselnötter. Fördelen med den är att jag inte kan äta den då jag är allergisk mot just hasselnötter, så han har fått behålla den helt själv. Och han älskade den! Han har slukat hela kakan på två dagar tror jag, och han brukar inte vara så hård på choklad som jag är. Så den fick toppbetyg av han! Så gillar ni choklad, kola och hasselnötter kommer ni älska den!




Själv valde jag den halvnya med Fudge och havssalt. Den var god! Men jag hade gärna haft mer salt i den. Fudge är det gott om och den är mjuk och smakar bra. Men saltet har jag knappt känt av alls, det var ju saltet jag var mest ute efter. Så den får betyget helt okej. Hade det varit mer salt hade den fått betydligt bättre betyg! Men som sagt, helt klart godkänd!



En växande mage

Jag har nu nått till den punkten i graviditeten att magen börjar ta mer och mer plats. Vi har gått in i vecka 25 (24 fullgångna veckor) och har bara 40% kvar till BF. Det närmar sig med stormsteg med andra ord! Vet inte hur stor man brukar vara vid det här laget i sin första graviditet men det känns som att jag har en ganska rejäl kula! Fast samtidigt känns den ibland som "för liten", jag vill ju ha kulan där liksom!



Men, som jag skrev högst upp, magen börjar ta lite plats nu. Ibland är det jobbigt att böja sig ner för att knyta skorna, ska jag ligga på sidan måste jag dra upp knäna högt för att ligga skönt, ryggen tröttnar till rejält vissa dagar, jag känner mig jättekissnödig ofta fastän jag bara kan klämma ut några droppar var gång och kläderna sitter inte så bra längre. Till och med mjukisbyxor sitter dåligt och klämmer nedanför magen! Ska man behöva gå naken sista månaderna? Måste kanske införskaffa mer gravidbyxor men vill samtidigt inte lägga ut en massa pengar på kläder jag kommer använda i några månader till bara.. Någon som har några tips? Kan även berätta att gummisnodd i gylfen inte funkar längre då dragkedjan skaver mot magen. Så det fick jag sluta med för mer än en månad sen.



När vi var nere i Ullared i somras köpte jag ett träningsset, tights och linne, som jag tänkte jag skulle kunna använda rätt länge då jag köpte en storlek större och som då satt rätt slappt. Tji fick jag! I fredags invigde jag linnet och det är ganska precis att jag ryms i det! Om en månad kommer hela magen att titta fram! Får väl börja sno Stefans kläder snart.. Mamma pratade om att hon hade nåt jag kunde låna också.


Det är tur man har "stora" problem va? Kanske får lov att rensa i garderoben ett varv till och se vad jag saknar och sen bara köpa det allra nödvändigaste.


365 dagar

I söndags hade jag och älsklingen vår 1-års dag! Tänk att jag fått dela mitt liv med den människan ett helt år! Ett år fyllt av så mycket kärlek!

Och tänk vad mycket vi hunnit med på bara ett år. Blivit sambos, vi har rest och upptäckt nya platser, vi har inplanerade resor och såklart det bästa av allt, att vi ska bilda familj!


Sen har jag nog den mest romantiska mannen dessutom! I julklapp fick jag ju resan till Paris, det om nåt är väl romantik! Men så i helgen. Jag visste att han hade planerat något, därför valde jag att inte göra det eller fråga ut han mer än nödvändigt. När jag kom hem från jobbet i lördags så stod han i duschen, han ropade åt mig att packa ihop lite grejer så jag skulle klara en natt borta. Strax efter ropar han att jag ska packa med en bikini också. Hm, vad har han nu i görningen?! Så vi packade ihop lite kläder och satte oss i bilen. Jag trodde vi skulle till Luleå eller Piteå men istället börjar han köra mot Arvidsjaur. Aha, kan det vara Laponia som hägrar?! Och visst var det det! Han hade bokat in oss på ett SPA-paket! Så när vi kom in på hotellrummet låg det badrockarnoch tofflor på sängen och lite gotta och vin stod och väntade på skrivbordet. Vinet drack vi såklart inte, men snasket öppnade vi direkt! Så var det bara att byta om till bikini och badrock och bege oss ner till SPA-avdelningen.


På SPAt fick vi varsitt kurbad á 25min och varsin massage på 25min. Så himla skönt och avkopplande! Efter det gick vi upp och duschade av oss alla oljor innan vi begav oss ner till kåtan för att äta den tre-rätters middagen som ingick i paketet också. Och herregud vad mycket mat vi fick! Och gott var det! Vi åt så mycket att vi liksom höll oss mätta ett helt dygn! Galet!


Charkbricka till förrätt.
Rotfruktschips, havtornscrème, renkorv, rökt renhjärta, gravad älg, torkat renkött och ostpaj med hjortron.
Ryggbiff med tillbehör.
Största marängswissen jag skådat! 8 kulor glass, en påse maränger, en litet chokladsås och jordgubbar

Charkbrickan åt jag inte så mycket av pga kulan på magen, vågar inte äta sånt nu. Så jag åt mest chips och några skivor torkat renkött. Köttbiten på varmrättstallriken var enorm, minst 300g! Till det tog jag potatisgratäng och så var det beasås, örtsmör och tomatsallad. Och som avslutning den största marängswishen vi skådat! Men tjurig var jag så när Stefan inte orkade mer åt jag upp sista slutet. Sen var det fullt i magen må jag säga!


Efter middagen gick vi upp på rummet och mös ner oss i sängen och såg på TV. Top Gun gick så vi tänkte se den men vi somnade båda två och vaknade strax innan den var slut. Då hann vi ju piggna till så då klockan var 02 på natten skulle vi försöka somna. Jag sprang på toa stup i ett fram till närmare 03, sen vaknade jag 6:3 första gången och hade svårt att somna om. Så det blev inte så värst mycket sömn den natten tyvärr. Men vad gör det då man fick dela en så underbar kväll med sin käresta!


Tusen tack för det här året älskling!! Det kommande kommer att bli så bra, spännande och helt amazing! Älskar dig!


Sanatoriet i Sandträsk

I somras så drog vi iväg till Sanatoriet i Sandträsk en fredagkväll. För drygt 100 år sen så öppnades det, då fick folk runt om i landet som hade drabbats av tuberkulos komma dit och få vård. Totalt bodde där ca 34000 människor och hälften av dom dog där. Efter det blev det ett hem för funktionshindrade och på 90-talet var det ett hälsohem. Numera står det tomt och har gjort så ganska länge.


Grejen med Sanatoriet är att det spökar där! Så från våren och fram tills halloween ungefär så hålls det guidade turer där. Historiemässigt är det jätteintressant, man får veta mycket om Sanatoriets historia. Sen att han även berättar egenupplevda historier och andas upplevelser om spöken och sånt gör det bara ännu mer spännande! Vi fick även se bilder som han och andra tagit där man kan se ansikten och skepnader i skumrasket. Så vill ni höra bra historia och spökhistorier så rekommenderar jag ett besök där! Kostar 100:- för vuxna och barn är gratis.

Entrén till Sanatoriet
I den här ugnen eldade man upp en hel flicka för att hon var så sjuk och smittsam (hon var naturligtvis redan död innan dess)
Vacker målning i det forna kylrummet, där stod kistorna och väntade på transport

RSS 2.0