Vackra Hällsel
Igår åkte jag och mamma upp till stugan för att kratta inför den stundande sommaren. Hela gården är nu krattad och det i mestadels solsken och fint väder. Skönt att vi hann klart precis innan regnet kom.
Originalbild.
Redigerad i Instagram.
Gick ner till älven och det är alltid lika vackert där. Det får bilderna tala själv för.
Två blöta pass
Igår slängde jag mig i bassängen efter jobbet för att avverka 1000 meter. Tanken var att köra ett jämnt men lite snabbare tempo. Oftast då jag simmar så rycker jag var femte längd och simmar normalsnabbt fyra längder emellan. Nu blev det ett lite snabbare tempo hela passet igenom.
Direkt jag klev ner i bassängen och skulle ställa in klockan kom det en äldre herre och undrade om jag tog tid. Jo svarade jag. 'Hur länge simmar du då?' Svarade att jag brukar simma hela kilometrar men då ser herren lite chockad ut och säger 'va?!' 'Ja, jag brukar simma en kilometer.' Han skrattade lite och sa att jag fick ta hans bana (det var mer folk än banor i bassängen så det var lite trångt) för han var klar precis. 'Jag brukar bara simma tre längder' säger han och kliver upp. Söt herre det där!
Jag startade i alla fall min klocka och sköt iväg.
Precis då jag simmat halvvägs tycker farbrorn i banan bredvid att det är dags för mig att vila, men jag menade att vila får jag göra då jag simmat klart, och så tryckte jag ifrån igen.
Första 20 längderna kändes bra och jag klockade mig på 12:04, bra tid! Resterande 20 längder kändes inte alls lika snabba, men jag gjorde mitt bästa. Försökte i alla fall. Och när jag simmat klart mina 40 längder stannar klockan på otroliga 24:06! Jag simmade andra halvan 2 sekunder snabbare än första! Lycklig och slut klev jag upp ur bassängen och tog en härlig bastu efteråt.
Idag stötte jag på Anna i en korridor på jobbet och hon sa hon skulle broarna runt efter jobbet. Frågade om jag fick följa med och så blev det. Vi trotsade regnet och klädde oss. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och nu fick jag ju verkligen testa mitt regnställ på riktigt. Är inte helt nöjd med det för ändan var blöt, så också axlarna och lite på armarna. Men, det får duga. Jag får helt enkelt hoppas på att det inte ska ösregna under VR, smådugg ska jag nog klara mig torrskodd undan. Helst hoppas jag på halvklart väder och runt 15 grader varmt. Vill inte ha en massa sol och hetta, det blir jobbigt i längden.
Men i alla fall, vi begav oss ut i regn och rusk. Broarna runt den kortare versionen. Jag tyckte vi skulle försöka hålla ett lite snabbare tempo men Anna kände sig seg i benen. Men vi lyckades bra ändå med lite tempo! Nästan 25 km/h höll vi hela vägen, och i själva samhället cyklar man inte så fort. Så tummen upp till oss!
Det förbjudna
För två veckor sedan insåg jag att jag måste lägga lite band på mig själv, för att leva på socker är inte direkt bra. Det blev mycket godis och en del fika där ett tag, men så bestämde jag mig att nu är det nog!
Fyra veckor skulle det bli den här gången, uträknat att avslutas samma vecka som Vätternrundan äger rum. Idag har jag varit utan sött i två veckor. Eller nästan. Förra måndagen var jag och mamma och hälsade på en bekant och då bjöd hon på fika, så då fikade vi båda två. Men det var en bulle och två småkakor. Utöver det har jag ätit kanske tre snickers, men det har jag tillåtit mig att äta då jag cyklar längre sträckor för att få i mig snabb energi. Snickers är så mycket billigare än energigeléer, och nästan lika bra! Ger kanske inte lika mycket energi men mättar betydligt bättre.
Första veckan gick superbra! Var inte alls sugen och även fast jag var en hel helg i Umeå där det bjöds på lite fika och är ett sånt tillfälle då man gärna unnar sig lite extra så åt jag ingenting sött! Veckan som var gick bra ända tills i helgen. Fredag var jag småsugen men det var lätt hanterbart. Lördag däremot, himmel vilken jobbig em/kväll! Pepparkakorna som stod framme på jobbet doftade ljuvligt, krämen och grädden i kylskåpet skrek efter mig och jag såg nästan bakverk dansandes framför ögonen på mig! Men jag bet ihop, jobbade klart mitt skift och när jag slutade sprang jag på Coop och plockade mig lite natursnacks (några yoghurtdoppade men mest blandade nötter med smak), morötter, gurka och dip på kvarg. Så det räddade min kväll! Tror kanske jag var lite hungrig och att det var därför jag var så sugen. För gårdagen och dagen har gått hur bra som helst.
Men visst är det typiskt, att just då man bestämt sig för att inte äta sött så börjar man googla efter en massa nya och spännande recept som ser hur smarriga som helst ut! Hittade bland annat recept som passar till jul, men hur gott lät det inte med pepparkaks-chokladbollar eller pepparkaksbiskvier?! Gaaaalet!! Hoppas dom här två återstående veckorna går snabbt så jag kanske hinner baka något gott inför resan ner till Motala och så kan jag lova att det ska tryckas en mjukglass eller två och förhoppningsvis stannar vi till på något Max så man kan testa någon av deras Lyxshake-smaker, typ den med päron! Chokladen är ju förförande god men kan va kul att smaka något annat för en gångs skull.
Cykla cykla cyklaaa!
Det enda som kretsar runt mig och i min hjärna just nu är cykling. Och det är inte alls konstigt. Om tre veckor sitter jag förhoppningsvis och kramar om min fina Vätternrundan medalj! Det är endast 19 dagar kvar nu! Mindre än tre veckor. Helt galet!
Samtidigt som jag känner mig rätt säker på att jag kommer klara det så är jag ändå nervös för att inte göra det. Jag vet att jag konditionsmässigt och psykiskt kommer klara det, men tankarna snurrar ändå. Det är så mycket som står på spel. Skulle det hända något innan eller under loppet så har jag misslyckats med min klassiker. Och det om något får absolut INTE hända!
Tänk om jag blir sjuk dagarna innan?
Tänk om jag skadar mig innan?
Tänk om jag skadar mig under loppet?
Tänk om det ösregnar och är svinkallt hela loppet igenom, kommer mitt starka psyke att ge vika då?
Tänk om jag får så hemska skavsår att jag inte kan sitta på sadeln?
Tänk om...?
Jag försöker vara positiv för jag är en positiv människa. Jag blir (nästan) aldrig sjuk och även fast jag knappt kunde träna den sista månaden innan Lidingöloppet så tog jag mig i mål under min utsatta drömtid. jag intalar mig själv att jag inte alls kommer att skada mig på något sätt, varken innan eller under. Jag är ändå rätt säker i min cykling, cyklar stadigt och vinglar inte värst, kanske inte är den snabbaste i mål men jag ska hinna ta mig. jag vet precis hur ofta jag behöver få i mig energi för att inte gå i väggen.
Så det som jag egentligen oroar mig för är nog om axlarna ska orka. Då jag cyklade hem från Arvidsjaur började axlarna värka redan efter 4-5 mil. Och börjar dom värka så fort på VR så har jag 25 plågsamma mil kvar. Nåja, man får stanna och vila i varje depå och kanske få lite massage, nog ska detta gå. Det finns inget annat än att jag ska cykla över den där jäkla mållinjen i Motala och skrika och gråta av glädje! Blir tårögd bara jag tänker på det. Jag ska i mål, så enkelt är det! Klarade jag av 89 km av värk i fotleden och 75 km med en blåsa i handen och senare värk i handlederna under Vasaloppet så ska jag banne mig klara värk i axlarna under VR!
MOT MÅÅÅÅL!
Stackars Madone!
Igår hoppade jag upp på min blåa springare och cyklade iväg till Luleå. I regn och rusk. Och jag måste säga att en sån gång känns det mer synd om cykeln än om en själv. Det regnade inte så mycket och jag hade regnstället på mig. Men cykeln blir ju så himla skitig då den inte har stänkskydd! Ja, jag också, men kläderna är snabbt avsköljda. Cykeln är inte lika lätt att rengöra.
Så bara hoppas på torra vägar imorgon då jag ska cykla hem. Kommer bli tufft då det är mestadels uppförs! Igår tog det 3:13, gissar på 4h imorgon.
Den fick stå tills idag och torka och sedan dammsög jag av den med en mjuk borste, där jag inte kom åt fick jag hälla lite vatten för att få bort sanden. Så nu är den hyfsat ren igen!
Så bara hoppas på torra vägar imorgon då jag ska cykla hem. Kommer bli tufft då det är mestadels uppförs! Igår tog det 3:13, gissar på 4h imorgon.
Blåsarfest
Denna långhelgen har jag tillbringat i Umeå tillsammans med drygt 100 andra musiker! Alldeles fantastiskt bra har jag haft det! Både skönt att få vara ledig i fyra dagar ifrån jobbet, få träffa helt annat folk och få göra något som man verkligen tycker så mycket om! Jag älskar att spela i orkester! Och att göra det med 100 andra musiker är en upplevelse. Att man kan spela så svagt fastän man är så många och att starkt blir jättestarkt! Så kul!
Helgen började tidigt i torsdags då jag tränade lite core tidigt på morgonen innan vi drog iväg till Norrfjärden för buss till Umeå. Klämde en pizza till lunch med övriga Norrfjärdingar som åkte buss. Sedan var det dags för första övningen kl 13. På kvällen spelade Norrfjärdens Blås på invigningskonserten.
Fredag började repetitionerna kl 9:00 och höll på hela förmiddagen och en stund efter lunch. När det var dags för seminarier drog jag och Kristina ut på stan i stället. Hon dyrköpte nötter på den europeiska matmarknaden och sedan åt vi frozen yoghurt, hennes första! På kvällen var det dags för Norrfjärdens och Linköpings orkestrar att spela i Tegs kyrka.
Lördag hade vi sovmorgon då övningarna började först 9:30. Vi spelade hela förmiddagen och hela eftermiddagen. Middag åt vi alla tillsammans (som var pastasallad i små matlådor) och sedan hade vi ledig tid fram tills den stora konserten på kvällen. På den lediga tiden tog jag och Sonja en promenad längs älven. Så himla fint det är där! Värsta mysiga strandpromenaden! Skulle lätt kunna åka till Umeå bara för att få äta glass och mysa längs älvskanten i kvällssolen! Klockan 21:30 var det dags, dags för den stora Blåsarfesten! Spelade stycken av varierande art, från marscher till böner och nyskrivet klassiskt. Så häftigt!
Söndag var det dags för sändningsgudstjänst kl 10 som varade i nästan 2 timmar! Vi spelade med på några psalmer och spelade även en annan låt därutöver. Sedan var det bara att börja packa ihop, packa in i bussen och bege sig hemåt. Hemma i Älvsbyn igen kl 17.
Bara njuta av minnet och låtarna som spelar runt i huvudet och längta tills nästa Blåsarfest om 3 år.
Tips från chefen
Igår var det dags för oss små flickor att träffa dom stora pojkarna. Vi skulle nämligen cykla med Nybyns IK. Och det finns faktiskt bevis för det i någons mobil, för det togs en gruppbild på oss!
Vi blev i alla fall 12 cyklister. Vi cyklade in på Brännbergsvägen och där delade vi upp oss i två grupper, vi i tjejgruppen fick med oss Mats och Per som coachade oss. Cyklade fram och tillbaka två varv efter vägen innan det var dags att cykla hem igen.
Tränade att cykla olika klungor. En där vi ligger på ett led och den andra där vi låg två och två bredvid varandra. Och så turas man om att dra. Per undrade varför jag höll så långt avstånd fram till framförvarande cyklist, och det är nog en blandning av rädsla att krascha och trötthet. Så han tvingade mig att ligga max 50cm bakom honom, gärna närmare. Jag gjorde mitt bästa och försökte sen ligga närmare bakom tjejerna.
Nästan 4mil brev det så nu är jag nästan uppe i 50mil totalt! Kommer inte nå 100 men satsar på åtminstone 80, når jag det är jag nöjd!
Till veckan ska jag fara iväg och cykla backar. Jag är urusel då det börjar gå uppför, får mjölksyra och trötta ben direkt! Samma är det då jag springer. Jag är verkligen ingen backtjej, långa raksträckor är mer min grej. Så backar och intervaller blir det till veckan. Och en tur till och/eller från Luleå.
Elli 50 år
Gör snart en månad sen fyllde Elli halvvägs till hundra! Det skulle naturligtvis firas, men hon fick veta det först förra veckan. Ett litet kort brev med lite instruktioner. Packa en ryggsäck, spring till Ica och inget mer typ. På Ica väntade jag i lördags kl 13, så småningom kom hon springandes i regnet. Sedan blev hon skickad lite varstans över centrum innan hon kom hem till mig.
Resten av dagen och kvällen satt vi i köket och surrade, hade frågelek med Elli, åt en massa och hade en riktigt trevlig dag! Fem brudar är allt som behövs!
Tack för att ni ville vara med och gratta vår kompis och kollega! Hade superkul trots att jag fick skura rödvin i morse!
Långtur
I tisdags var jag och mamma till Arvidsjaur för att hälsa på hennes faster som fått flytta in på ett boende. Jättefint hade hon fått det! Stort rum och enormt badrum så hon har fått dit det mesta möbler så hon ska känna sig som hemma.
När det blev dags för deras lunch for vi själva och åt lunch på Hans på Hörnet, köttfärslimpa med stuvade morötter och en blodpalt på det! Mums och det satt bra i energidepåerna. För nu skulle jag minsann cykla hem, trots att det var snöblandat regn och endast 2 plusgrader! Klädde mig ordentligt i fyra lager, även huvudet kläddes ordentligt. Sedan bar det iväg!
Fyra pannband/buffar på och kring huvudet.
Tummen upp för NU KÖR VI och tummen ner för snöregnet.
Början var jobbigt för jag blev blöt om rumpan direkt men efter 10-15 minuter så kändes det inte längre. Kan kortfattat berätta lite om cykelturen.
Första 3-4 milen var jobbiga för underredet, vette tusan hur jag ska göra för att sitta bra. Följande 2-3 mil gick riktigt lätt! Sista 3 milen var jobbiga, benen började bli trötta, axlarna var slut och ömma och underredet skrek av obehag. 94 km, 18 renar och 4:20:35 senare var jag hemma!
Jobbigaste sträckan var mellan Vistträsk by och Vistträsk, för man tänker ju att det ska vara nära, men det är det banne mig inte! Vägen tog aldrig slut!
Halvvägs.
Tiden halvvägs.
Lite lätt fuktigt ute.
Halvvägs kom mamma ifatt mig med bilen, fick en halv kopp ljummet te och en snickers att stoppa i fickan. Sedan körde hon till Vistträsk och väntade där tills jag kom. Där fick jag påfyllning av vattenflaskan och sedan körde hon hem till Vidsel och jag cyklade dom sista 18 km till Älvsbyn.
7 av dom 18 renar jag sällskapade med.
Bläää!! Vad tusan har jag gett mig in i?!
Väl hemma var det bara att stretcha, duscha och bege sig till Piteå för en tjejkväll med Erika. Blev bjuden på grillad fläskfilé, beasås och potatisklyftor! Hur gott tror ni inte det satt i kistan efter den cykelturen?!
Årets första grillmiddag satt som ett smäck i magen!
Stickcafé
Igår var det en torsdag då det var Stickcafé och en torsdagkväll jag var ledig! Så jag frågade om mamma ville följa med och det ville hon. För min del handlar det mest om att komma igång med min stora uggla, inte direkt sällskapet i sig även om det naturligtvis är trevligt att träffa dom andra damerna där! Och mamma tror jag behöver det också för annars blir hennes mössa nog aldrig färdig! Jag är dålig på att ta mig tid till sånt, även fast jag har typ 15 tidningar att läsa och en uggla att virka (och ett flera år gammalt korsstygnsarbete) så sätter jag mig framför TVn och ser serier när jag har en ledig stund över. Och just nu, med en stundande Vätternrunda, har jag knappt några lediga stunder. Men när dom kommer så är det skönt att slappa i soffan i stället för att koncentrera sig på maskor och träningstips.
På den två timmar långa stunden Stickcaféet är så hann jag virka en enda stackars liten vinge. Först blev det fel så mamma fick riva upp och fixa till innan jag kunde fortsätta, sedan var det dags för fika och så jobbade Kim så då hann jag ju surra med henne några varv. Alltid lika trevligt!
Bildlöst idag då jag inte tog kort på en grå liten trekantig vinge. Bild på vingen kommer när den sitter fast i färdig uggla.
Gratis middag
Alla har sina olika knep över hur dom ska kunna roffa åt sig en gratis middag. Det vanligaste är väl att man blir bjuden på middag hos någon. Det näst vanligaste skulle jag gissa är att bjuda in sig själv på middag hos någon. Det var precis det jag gjorde igår!
Skickade ett sms till mamma och undrade om hon bjöd på middag. Absolut, jag skulle få palt till och med! Fick även välja om jag ville ha kokt eller stekt. (Valde för övrigt mjölkstekt palt. Med hallonsylt!) Grejen är den att mamma och pappa bor drygt 3mil bort från mig, så hur gör man då för att den där måltiden ska bli helt gratis? Ber att dom ska hämta och skjutsa tillbaka en? Ställer sig på vägkanten och liftar? Nej, man tar sin racerhoj och cyklar dit och hem! Gratis middag och träning till på köpet! Det bästa av två världar, eller?!
När jag kom hem kl 21 på kvällen blev det att stretcha innan jag hoppade i duschen. Gjorde sen en tekopp och två mackor och skulle se Supernatural. Två sekunder efter att mackorna hade landat i magen kom tröttheten och utmattningen ifatt mig. Lämnade min halvdruckna tekopp på soffbordet, hasade mig in på toa för att borsta tänderna och stupade sedan i säng.
Vaknade kl 3 inatt av att jag var krutrorr i munnen! Bara att stappla sig upp och dricka lite och sen stappla tillbaka till sängen. Måste ha fått i mig för lite vätska efter cykelturerna. Vaknade igen kl 5 för att gå på toa och dricka lite till. Var torr i munnen en timme senare när klockan ringde och har druckit massor på jobbet idag. Fast där tror jag det är torr luft för jag har fått dricka mycket hela helgen.
Imorgon blir nästa utmaning! Wish me luck!
Bluff och bedrägeri
Usch vad less jag är alla bluffmakare där ute! Bara i vecka har jag fått tre bluffmail där dom säger att mitt konto håller på att löpa ut så jag måste klicka på länken för att verifiera mitt konto. Bullshit! Om dom då lärde sig att stava och skriva korrekt svenska kanske man skulle tro för en sekund eller två att det är riktigt, men kan dom inte formulera en korrekt svensk mening ens så är det nog svårt för dom.
Fick i början på veckan mitt andra mail från "Swedbank" som ville jag skulle verifiera mitt konto, för dom hade fryst det. Fick även ett från "Telia" där dom skrev att jag hade betalat en faktura två gånger och skulle klicka på en länk för att få tillbaka pengar. Och så senast idag fick jag åter igen ett mail från "Apple" där dom vill jag ska verifiera mitt Apple-konto, annars skulle det försvinna.
Någon fler än jag som råkat ut för dessa bluffmail?
Sen kan man ju även tillägga att telefonförsäljarna arbetar för högtryck! Den här våren har dom varit ihärdiga, mer än vanligt. Börjar vara mäkta less. Kan man ha Nix på mobiltelefoner?!
Långpass
Hade planerat in ett lite längre cykelpass idag. Men när det regnade hela förmiddagen så fick passet cyklas inomhus. Jag har inga regnkläder än att cykla i, måste fixa det snarast!
Satte mig upp på blåa faran vid 10-tiden och 2h och 8min senare hade jag sett tre avsnitt av The Following! Fy tusan vad min snippa får plågas! Måste testa vicka ner sadeln en millimeter eller två och se om det blir bättre. Efter 1:25 gjorde jag en kort paus på ett par minuter, sedan var det dags för sista avsnittet.
Imorgon blir det välbehövlig vila för snippan, ska i stället plåga min core-muskulatur lite. Har träningsvärk idag i övre delen av magen sen gårdagens corepass. Det ska banne mig kännas att man lever!
