Dagen började tidigt, redan 07:05 satt vi och åt frukost. Sedan packade vi det sista och begav oss ut mot Lidingö. Med facit i hand var det tur att vi for lite tidigare än beräknat, för när vi hade kommit oss till Lidingö och gått till starten så hade jag knappt 20 minuter på mig att gå in i min startfålla. Dom har gjort om i starten sen tidigare år då man kunnat gå fram när man ville. Nu var man tvungen vara inne i sin startfålla 10min innan start, annars fick man allt vänta till nästa startgrupp. Hade vi åkt med den senare tunnelbanan så hade jag alltså haft mindre än 5 minuter på mig att göra mig i ordning och ta mig in i startfållan!

09:50 gick starten och eftersom jag bara skulle gå så var jag efter bara en minut sist! Det var inte den roligaste känslan, men efter kanske 10 minuter började jag gå om folk, ungefär samtidigt kom nästa startgrupp ikapp. Men jag pinnade på bra med mina korta ben! Efter ca 5km började backarna komma, både uppför och nedför. Uppför gick jag på utav bara den, gick förbi en hel del som försökte springa. Nedför kunde jag inte hålla mig så jag sprang för allt vad benen bar! Jag älskar utförslöpning för det är jag riktigt bra på! Så där sprang jag om väldigt många också!
Ju närmare mål jag kom desto mer backar, och mer folk! I början slapp man trängas eftersom man hamnade så långt bak. Men med tiden så kom alla snabbare löpare ikapp som startat i dom senare startgrupperna (startade själv i andra startgruppen) så det blev automatiskt mer folk.
Fortsatte i alla fall att hålla ett bra tempo och bestämde mig vid 10km att jag skulle springa i slutet. Hade sen innan redan bestämt att springa på upploppet, där kan man bara inte gå. Men nu spratt det för mycket i benen för att bara springa upploppet och nedförs, dessutom började jag inse att jag skulle kunna fixa loppet under 2h! Så när min klocka visade 13km sprang jag 400m i ett rask tempo. Gick sedan 600m och när min klocka då visade 14km så sprang jag sista kilometern (800m enligt klockan)! Snabbt gick det och hur härligt som helst var det!

Tiden landade på 1:56:36, vilket betyder att jag gick på utav bara tusan! Och var pigg i mål! Hade testat gå 5km här hemma någon vecka innan och då hade jag en tid på precis under 50 min. Så jag räknade med att det säkert skulle ta 50-60 min/5km, alltså nästan 3h. Och så gjorde jag det en timme snabbare! Så jag hann ju gå tillbaka till starten (vilket är ca 2,5km) och skicka iväg Zara när hon startade 13:20. Hann även säga hej till Lasse och Kristina som startade 13:40.

När jag hade skickat iväg Zara tog jag alla våra saker och började traska tillbaka mot Lidingövallen där jag satt och väntade tills hon hade passerat 7km. Sedan gick jag till målområdet och åt hamburgare, lite godis, kollade in sponsortälten och när första damerna kom i mål. Såg både Johanna Nilsson från Luleå när hon kom i mål som 4a på damsidan (!!!) och hann även se faster Anna när hon kom i mål. Väntade sen tills Zara skulle passera 20km (som är på samma område som målet). Hejade på Zara när hon passerade och stod sen och sökte efter Lasse men honom missade jag. Men Kristina hann jag träffa och pratade lite snabbt med, hon var rätt trött och sliten då och trots skador så visste vi båda att hon skulle fixa sin klassiker!

Nu var det bara att vänta tills Zara skulle dyka upp på målrakan, så jag gick ett varv till bland sponsortälten och åt chokladbollar och godis. När det började närma sig gick jag och satte mig på läktaren och spanade. Så tillslut dök hon upp! Hon sprang i mål på precis under 3:25, så hon slog min tid från förra året även om hon inte slog sin egen tid. Ont i knäna hade hon men glad var hon! Hon fick sin medalj, lite kläder och sen gick vi till Elverkets tält och laddade upp hennes telefon lite innan vi kunde fara hem.

Väl tillbaka på hotellet blev det en skön dusch för att tvätta av sig svett och en massa damm! Det var ett väldigt torrt Lidingölopp så det dammade massor på vissa sträckor! Och det syntes runt strumpkanten kan jag lova! Sedan fixade vi till oss innan vi intog en segermiddag, åter igen på Jensens!

Två trötta men glada tjejer somnade fort den kvällen, en av dom hade gått totalt 45000 steg den dagen!

Klockan ringde 4:00 imorse och trots endast 4 h sömn så var jag rätt pigg. 4:30 hämtade jag upp Zara och vi styrde kosan mot Kallax och Luleå Airport. 6:35 lyfte planet och strax innan 8 landade vi. Innan vi ens lämnade flygplatsen var vi förbi Victorias Secret och handlade lite snyggt!

Därefter for vi in till centralen och lämnade av väskorna och så åkte vi ut till Lidingö för att hämta nummerlapparna och kolla in expon. Jag hittade ett par snygga korta tights inför resan nästa helg, så jag blev nöjd!
Efter vi var klara där tog vi pendeln ut till Solna och Mall of Scandinavia. Herremin vilket stort köpcenter!! Många butiker man aldrig hört talas om och ändå handlar man på HM och Cubus!

Vid 16:30 begav vi oss tillbaka till stan och Vasastan där vi checkade in på boendet och vilade en stund innan vi skulle äta middag på bästa stället, nämligen Jensens Bøfhus! Alltså, deras mat är to die for! Dom använder enbart bra kött från fina djur. Jag åt fläskfilé och den var så mör och bra tillagad att den smälte i mun! Sim att skära i mjukt smör! Hur får man en fläskfilé så bra?! Galet gott i alla fall!

Efter maten handlade vi lite karameller och så har vi sett Idol och fixat lite inför imorgon. Dagen startar tidigt!

Jag har via Smartson fått testa en ny pizza från Dr Oetker, nämligen den stenugnsbakade Pizza TRADIZIONALE. Jag valde smaken Speciale som förutom rikligt med tomatsås och ost även innehöll salami, skinka och champinjoner.

Den smakade ungefär som andra fryspizzor man köper. Skillnaden är väl att den här hade ordentligt med fyllning och då man måste värma den i ugnen fick den även en rätt krispig botten. Däremot var botten lite för tjock för min smak, jag gillar tunna pizzabottnar.
Ett annat plus är storleken på pizzan, den är alldeles lagom för en person att äta. Däremot hade jag gärna sett att det varit lite mer topping på, speciellt champinjonerna. Salamin var det mycket av, skinkan och champinjonerna not so much.

Skulle jag köpa en fryspizza i framtiden skulle jag nog välja den här framför exempelvis Grandiosa, bara för att det var så bra med fyllning på TRADIZIONALE!

När jag skrev här tidigare för någon vecka sen om harmoni och hur bra jag mår just nu, att livet går min väg nu, så nämnde jag mest träningen och det nya jobbet men att det även fanns andra faktorer som boostade mitt välmående. Den största faktorn där är faktiskt en kille!

Jag är så nykär så det sprutar små rosa hjärtformade moln ur öronen på mig! Den här killen är helt fantastiskt! Jag kan liksom inte fatta att jag hittat en sån fin en, jag måste nypa mig i armen varje dag för att fatta att det inte bara är en dröm!
Hur har jag kunnat ha den turen att hitta någon som han?! Någon som verkligen bryr sig om mig, som lyssnar på vad jag har att säga, som varje dag berättar för mig hur fin jag är, som överöser mig med pussar och kramar.

Jag vet att vi inte har känt varandra eller träffat varandra speciellt länge, men som jag känner för oss och för honom, så har jag aldrig känt förut! Det är en helt makalös känsla! Jag går liksom runt på små lätta moln och bara ler konstant! Sandra på jobbet säger att det lyser om mig och som jag känner mig så är det inte konstigt om det även syns!

Vi hittar på en massa saker hela tiden! Förra veckan hann vi med att bestiga Kanis, se bio, träna, cykla och klättra upp genom ett litet berg. Jag har aldrig en tråkig stund med han! Han är bara för bra! Och han är min!

Jag och Sandra på jobbet har kommit på en bra grej. En gång i veckan ska vi träna ihop på morgonen! Jag är ju redan uppe varje morgon och tränar, men det blir extra kul med sällskap! Dessutom är Sandra glad över att vi är två så hon också tar sig upp någon morgon! Kul då man kan hjälpa varandra med motivationen! Först sa vi att varje fredagmorgon skulle vi träna. Men det har ändrats av olika anledningar, så nu är det bara en morgon i veckan, vilken som helst.

Första gången var en fredag, då for vi iväg och åkte rullskidor i ca 8km, riktigt härlig morgon, lite lagom kylig sådär!

Förra veckan skulle vi fara fredag, men då det regnade så sköt vi upp det till lördagen. Så lördagens träning blev att först cykla upp till Storkanis för att sedan gå med stavar upp. Och så samma visa på tillbakavägen. Nu vet jag äntligen vars Storkanis är!

Denna veckas morgonträning blev redan i tisdags då jag var upptagen igår morse. Så då tog vi våra stavar och traskade runt på Åsen. En vacker men kylig morgon må jag säga, för snapchat visade -1 och det var frostigt på gräsmattorna. I kind of like it!

Vi har inte hunnit bestämma vad kommande veckas träning ska bli, eller vilken dag ens. Men nåt kul blir det alltid!

När det kommer till intag av sötsaker har jag haft lite problem med balansen. Det har alltid varit allt eller inget, det har inte funnits något mellanting. Antingen har jag ätit varje dag eller så har jag "förbjudit" mig att äta sött under ca 1 månad eller liknande och det har gått hur bra som helst. Jag har så, så många gånger försökt att begränsa det söta intaget till helgerna, för man behöver inte fika och äta godis 7 dagar i veckan. Första veckan har det gått bra och man äter bara sött fredag till och med söndag. Men veckan efter tjuvstartar man på torsdagen och så råkar man ha kvar lite på måndagen så man äter lite då också. Och hips vips så är man uppe i 7 av 7 dagar igen. Är det någon som känner igen sig?!

Men så hände något här i sommar och egentligen vet jag inte riktigt vad. Och just under sommaren brukar man ju ha som svårast för att hålla sig undan från sötsakerna då det är sol och glass och semester och mumsigheter hela tiden. Men jag kände en dag på jobbet att nu får det vara nog! Här jobbar man i en sportbutik och så fikar man på alla fikaraster! Det behöver man faktiskt inte göra! Så jag sa till min söta kollega Stina att hon borde haka på och sen dess har vi faktiskt varit duktiga på att inte ätit sött under veckorna. Är det kalas eller något speciellt tillfälle så är det ju självklart att man får fika, man kan ju inte dra det så hårt direkt. Och jag har, tro det eller ej, lyckats så himla bra! I ca två månader har det hållit i sig nu och nu har jag faktiskt fått med fler på jobbet på det här! Eller, det beror på hur man ser det. Vi har sällan fika på jobbet under vardagarna numer, utan kör på fredagsfika i stället. Hur mina kollegor gör hemmavid är "okänt". Men tjejerna på jobbet verkar uppskatta mitt initiativ! Så det känns bra!

Nu har man ju faktiskt fler anledningar till att längta efter helgen än att bara få vara lite ledig. Nu får man ju något gott dessutom!

Hur gör ni för att balansera upp det söta i er vardag?

Alla löpare som har fått uppleva "Runners High" förstår vad jag känner när jag ser den här bilden. Och vad jag saknar. Känslan på just det där passet är nog den bästa löparkänslan jag någonsin haft! Det var på riktigt en "Runners High"-upplevelse!

Nu sitter jag här ett år senare och har inte kunnat springa sedan november förra året och har fortfarande löpförbud. Det suger! Men jag hoppas att jag ska kunna ta upp löpningen tills nästa sommar igen.

Tills vidare har jag både mina sommar- och vinterskidor. Vilken himla tur att jag fastnade så för rullskidorna, det ger nästan samma sköna känsla som att springa! Så nu hoppas jag på tidig vinter så jag får åka skidor på riktigt!