”När man får väntat besök”
Ibland är det bra att man får väntat besök för då får man liksom tummen ur till vissa saker. Som nu igår då vi fick middagsgäster. Jag fick rätt snabbt tummen ut att städa undan småsaker som legat i köket, sånt som man inte själv ser för att man
inte "orkar" ta tag i dessa småsaker. Det städade jag nu undan! Skönt! Och praktiskt! Även om det blir lite smått panik och stress. Men nu är det gjort!
Medan jag vabbade under veckan så började jag ta tag i förrådets kaos. Syns väl knappt att jag gjort något men jag har rensat ut en massa små kartonger med småprylar i och sorterat papper. Tanken är att göra det så cleant som möjligt för att äntligen
kunna ta hem löpbandet jag ska få överta av mamma. Men det behövs ju lite plats för det. Så kanske hinner och orkar jag fortsätta med det lite smått i helgen. Sen måste vi göra vinter ute; plocka ihop utemöblerna, plocka in rosorna innan dom fryser
sönder helt och tömma blomlådorna. Gräset klipptes för sista gången förr helgen så den är som tur är fin nu när frosten kommit.
Krupp och VAB
En update på hur förra veckans lämningar gick: hur bra som helst! Stefan lämnade henne måndag och det gick bra, hon var inte ledsen men inte skrattande heller, rätt neutral. Samma tisdagen då jag lämnade henne, hon var stoneface. Onsdagen så klättrade
hon upp i stolen för att få frukt, jag fick en puss och sen vinkade hon iväg mig för glatta livet! Så nu går det bra igen!
Denna veckan blir en väldigt kort vecka på föris då hon blivit sjuk. Natten mot lördag så fick hon krupp. Vi var vakna en del och sov väldigt dåligt resterande del av natten då hon sov oroligt och hostade emellanåt. Krupphostan, den där skälliga hostan,
höll i sig till söndag. Och som ett brev på posten så kom världens dunderförkylning med kruppen också. I söndags morse vaknade jag 6:30 av att jag hör hur hon försöker andas, men det är helt täppt i näsan så hon försöker andas genom munnen samtidigt
som hon suger på tutten. Och ungen sover! Så det var bara att väcka henne och försöka suga ur snoret.
Vagnskudden blev en fin mössa! Lite stor bara...
Igår var Stefan ledig så då hade hon ledig dag från föris. Men idag har jag VABat och kommer göra det även imorgon, hon är fortfarande snorig och så har hon en rosslande hosta. Hon är förvånansvärt pigg för att vara så förkyld . Hon är inte så sjuk
att hon måste hållas hemma men hon är inte så frisk att hon kan (orkar) vara på föris. Men på torsdag hoppas jag att hon är så pass frisk att hon orkar fara dit! Hade det inte varit för hostan hade hon fått vara där redan imorgon.
Ledsen tjej
I tisdags kom det. Elsa blev så ledsen då jag skulle lämna henne. Samma visa även onsdag och torsdag. Hon är glad hela vägen dit, glad medan vi klär av oss (hon får knyta upp mina skosnören) och vill hjälpa till att öppna dörren för att komma in på avdelningen.
Allt är frid och fröjd fram tills jag säger att jag ska fara, då tittar hon på mig och sträcker upp armarna. Jag tar upp henne och aldrig förr har jag fått så hårda kramar, dom där småarmarna vill verkligen inte släppa taget. Och i det ögonblicket jag
måste släppa henne och ge henne till någon av fröknarna så blir hon så ledsen och tårarna bara sprutar. Usch vad det gör ont i hjärtat just då! Men jag vet ju att det går över fort. Och dom har sagt det nu i slutet på veckan att en av dagarna hann jag
inte ens ut från avdelningen så hade hon slutat gråta. Så det är just det ögonblicket jag ska lämna henne som hon tycker är jobbigt, så fort jag är borta och hon inte kan se mig så går det över.
Sen berömmer dom henne över hur bra hon leker där! Hon leker verkligen hela dagarna långa, är aldrig ledsen. Det värmer och klistrar ihop det som går sönder i hjärtat då hon är ledsen.
I fredags gick det bra att lämna henne, men då hade dom projektorn igång med barnsånger när vi kom. Så hon satte sig direkt och tittade på "TV" och var inte alls brydd då jag for.
Imorgon ska nog Stefan få lämna henne så får vi se om hon blir ledsen eller inte. Så får vi se sen övriga veckan också hur det blir då jag lämnar.
Back to business
Inskolningen är över, Elsa är på förskolan på riktigt och jag har börjat om att jobba. Än så länge har jag sluppit gråta när jag lämnat henne och förhoppningsvis slipper jag nånsin göra det. Hon har varit glad vid alla lämningar och även vid hämtning.
Nu fick hon en rätt lugn första vecka faktiskt. Måndag och tisdag var det som sagt inskolning fortfarande så då var hon 8:30-14:30. Onsdag var det skarpt läge och hon var där mellan 9-16:45 ungefär. Torsdag skulle jag jobba kvällsöppet och så skulle det
vara vikarier på förskolan största delen av dagen, så då valde vi att anlita mormorn i stället så då var Elsa hos henne i Vidsel hela dagen. Fredag lämnade jag henne på föris kl 9 och Stefan som fick kortdag helt oväntat kunde hämta henne 14:15 efter
vilan och mellis. Så det blev en lagom första vecka för henne känner jag.
Mammas guldlock!
Denna vecka blir det full vecka, så som det kommer att vara hädanefter. Men det ska nog gå bra det med. Däremot kommer hon säkert vara tröttare än vanligt mot slutet av veckan gissar jag.
Snorig har hon hunnit bli. Det värsta var över i fredags men nu har det börjat om mer igen. Dessutom har hon inte varit sitt vanliga glada jag idag, lite lätt gnällig. Men ingen feber så det kanske bara var snoret och väderomväxlingen som skulle
ske idag som spökade. Högsommarvärme mott på dagen och nu är det värsta regnovädret. Och regna ska det göra ett helt dygn... Trist.
