Tvåsiffrigt

Idag nådde vi lite av en milstolpe. Det är nu mindre än 100 dagar kvar tills bebis har beräknad födelsedag! Från 280 dagar till 99 nu. Lite drygt tre månader kvar nu bara! Det är ju snart!



På lördag går vi in i vecka 27 och har då 14 veckor kvar. Tiden verkligen rusar iväg! Nu måste vi verkligen börja tänka till vad vi behöver till bebis innan hon eller han kommer, och vad vi kan tänkas önska oss i julklapp till bebis. För det är ju faktiskt så att igår var det 100 dagar till bebis beräknade födelsedag, vilket innebär att det imorgon är 100 dagar kvar till julafton! Bara börja tänka på julklappar och baka lussebullar med andra ord!


Har ni några bra tips på vad man kan önska sig till bebis i julklapp?


MVC - Första SF-måttet

I torsdags var jag till MVC för vecka 25-kollen. Det är alltså då man börjar mäta magen och ser så den växer som den ska. Jag verkar vara rätt exemplarisk och måttet mätte 24cm, ganska i mitten av kurvan. Då får vi se om jag fortsätter hålla samma kurva eller om bebis har andra växtplaner.

Medan BM klämde på magen för att känna hur livmodern låg så sa hon att jag hade starka magmuskler. Det kändes bra att höra, jag som knappt tränat nå det här året! Då förtvinar inte musklerna så himla fort ändå. Och förhoppningsvis återställs magen lite lättare efter förlossningen också. Däremot glömde jag fråga om jag hade någon magmuskeldelning, men det får bli vid nästa besök. Har försökt känna själv men jag känner ju knappt magmusklerna så jag vet inte riktigt vad jag ska känna efter.

Hjärtljuden var lika häftiga att höra som vanligt, låg på ca 150 slag/minut. Är det en pojke eller en flicka? Spännande! Vikten på mig togs och vågen där känns inte lika trovärdig som den hemma. Men hemma väger man sig ju naken och nykissad innan frukost, på MVC är det ju med kläderna på och efter frukosten. Har hittills gått upp ca 5kg i alla fall, både enligt vår och MVCs våg. Känns väldigt lagom, hoppas att slutvikten ska hamna på + 10-12kg. 

Annars blev det inga mer prover det besöket, det blir bästa besök.
Är glad att jag får må så bra som jag gör! Inga direkta krämpor eller så. Har börjat känna ibland då jag ligger i soffan att det känns "trångt" i halsen, inte sura uppstötningar eller halsbränna men att maten liksom ligger och pockar på uppåt. Känner det inte då jag ligger helt plant i sängen och ska sova, utan mest då jag halvligger/sitter i soffan. Förhoppningsvis blir det inte värre och jag kanske slipper halsbränna också!


1 års skillnad

För ett år sen var jag i mitt livs form! Jag tränade mycket och åt rätt så bra, inte alltför mycket godsaker med andra ord. Och det syntes verkligen på mig! Dessutom hade vi haft en lite finare sommar än vad vi har haft i år så jag hade ändå fått lite färg, trots att jag jobbade heltid hela sommaren.



Det är precis 1 år mellan dessa två bilder! Det har hänt rätt mycket på det året. På vågen skiljer det nog 10kg, men med världens finaste skatt i magen så spelar det ingen roll vad jag väger! Jag tränar inte alls så mycket nu, blir det tre pass i veckan får jag vara nöjd (då räknar jag in promenader som träning). Men jag lyckas ändå hålla mig i hyfsat god form trots lite träning, en hel del godsaker och en växande mage. And I love it! Skulle inte för alla pengar i världen byta bort dagens jag mot förra årets jag. Jag älskar min kula på magen, det lilla livet som sparkar på därinne och mannen som har hjälpt mig till den här delen av livet! Jag längtar tills vår bebis är här, tills vi får hålla det lilla livet i våra armar! 



"Vem ska jag ringa? MVC? Förlossningen?"

I måndags hade jag en simdejt med min kollega. Steg alltså upp strax innan 6 på morgonen, for och simmade, hem för att äta och så iväg på jobbet. Jobbade hela dagen och sedan var jag och Stefan bjuden på köttsoppa hos min mormor, så då blev vi där ett par timmar innan vi for hem. Väl hemma la vi oss i soffan för att se lite Idol och Biggest Loser. När vi hade legat ett tag började jag bli orolig. Bebis brukar alltid börja sparka då jag har lagt mig ner, men nu dröjde det väldigt länge innan jag kände minsta lilla spark. Jag hade heller inte känt något under hela dagen, så jag började ju tro att det hade hänt något med vårt lilla hjärta där inne. Usch vilken hemsk känsla! Hann i huvudet börja tänka vem tusan jag ska ringa morgonen efter om jag inte känt något innan dess. Ringer jag förlossningen eller ringer jag till min BM på MVC? Men som tur var slapp jag göra det, för medan vi låg i soffan kände jag någon liten spark och när vi sedan la oss i sängen kände jag lite till.
 
Jag brukar alltid ligga kvar i sängen på morgonen ett tag och hålla på med mobilen innan jag stiger upp, redan då brukar bebis ha full aktivitet i magen. Jag brukar även känna litegrann på jobbet och på kvällen då man ligger i soffan. Men nu var jag ju uppe och igång sen före 6 och låg inte alls och drog mig på morgonen som jag brukar, så förmodligen hann väl bebis aldrig visa att han var vaken förän jag var igång och sövde han igen.
 
Nu dagarna efteråt så har det varit normal aktivitet i magen igen så nu är jag inte orolig längre. Stefan har till och med lyckats känna att bebis har sparkat han i ryggen då han har legat framför mig i soffan, så det ligger antagligen en frisk liten aktiv bebis därinne! Det känns skönt!
 
Nä, bäst man hämtar upp tvätten ur källaren och äter frukost, för om en halvtimme ska jag vara på MVC, första mätningen av magen ska göras idag!
 
 

Choklad!

I förra veckan så köpte vi hem lite choklad så det finns när suget kommer på. Det är världens sämsta idé men vi passar på nu för efter semestern så är det slut med sånt på veckorna.

Vi körde båda på nyheter från Marabou.


Stefan valde denna i hopp om att den skulle vara lika god som Toffifee, han gillar kola och hasselnötter. Fördelen med den är att jag inte kan äta den då jag är allergisk mot just hasselnötter, så han har fått behålla den helt själv. Och han älskade den! Han har slukat hela kakan på två dagar tror jag, och han brukar inte vara så hård på choklad som jag är. Så den fick toppbetyg av han! Så gillar ni choklad, kola och hasselnötter kommer ni älska den!




Själv valde jag den halvnya med Fudge och havssalt. Den var god! Men jag hade gärna haft mer salt i den. Fudge är det gott om och den är mjuk och smakar bra. Men saltet har jag knappt känt av alls, det var ju saltet jag var mest ute efter. Så den får betyget helt okej. Hade det varit mer salt hade den fått betydligt bättre betyg! Men som sagt, helt klart godkänd!



En växande mage

Jag har nu nått till den punkten i graviditeten att magen börjar ta mer och mer plats. Vi har gått in i vecka 25 (24 fullgångna veckor) och har bara 40% kvar till BF. Det närmar sig med stormsteg med andra ord! Vet inte hur stor man brukar vara vid det här laget i sin första graviditet men det känns som att jag har en ganska rejäl kula! Fast samtidigt känns den ibland som "för liten", jag vill ju ha kulan där liksom!



Men, som jag skrev högst upp, magen börjar ta lite plats nu. Ibland är det jobbigt att böja sig ner för att knyta skorna, ska jag ligga på sidan måste jag dra upp knäna högt för att ligga skönt, ryggen tröttnar till rejält vissa dagar, jag känner mig jättekissnödig ofta fastän jag bara kan klämma ut några droppar var gång och kläderna sitter inte så bra längre. Till och med mjukisbyxor sitter dåligt och klämmer nedanför magen! Ska man behöva gå naken sista månaderna? Måste kanske införskaffa mer gravidbyxor men vill samtidigt inte lägga ut en massa pengar på kläder jag kommer använda i några månader till bara.. Någon som har några tips? Kan även berätta att gummisnodd i gylfen inte funkar längre då dragkedjan skaver mot magen. Så det fick jag sluta med för mer än en månad sen.



När vi var nere i Ullared i somras köpte jag ett träningsset, tights och linne, som jag tänkte jag skulle kunna använda rätt länge då jag köpte en storlek större och som då satt rätt slappt. Tji fick jag! I fredags invigde jag linnet och det är ganska precis att jag ryms i det! Om en månad kommer hela magen att titta fram! Får väl börja sno Stefans kläder snart.. Mamma pratade om att hon hade nåt jag kunde låna också.


Det är tur man har "stora" problem va? Kanske får lov att rensa i garderoben ett varv till och se vad jag saknar och sen bara köpa det allra nödvändigaste.


365 dagar

I söndags hade jag och älsklingen vår 1-års dag! Tänk att jag fått dela mitt liv med den människan ett helt år! Ett år fyllt av så mycket kärlek!

Och tänk vad mycket vi hunnit med på bara ett år. Blivit sambos, vi har rest och upptäckt nya platser, vi har inplanerade resor och såklart det bästa av allt, att vi ska bilda familj!


Sen har jag nog den mest romantiska mannen dessutom! I julklapp fick jag ju resan till Paris, det om nåt är väl romantik! Men så i helgen. Jag visste att han hade planerat något, därför valde jag att inte göra det eller fråga ut han mer än nödvändigt. När jag kom hem från jobbet i lördags så stod han i duschen, han ropade åt mig att packa ihop lite grejer så jag skulle klara en natt borta. Strax efter ropar han att jag ska packa med en bikini också. Hm, vad har han nu i görningen?! Så vi packade ihop lite kläder och satte oss i bilen. Jag trodde vi skulle till Luleå eller Piteå men istället börjar han köra mot Arvidsjaur. Aha, kan det vara Laponia som hägrar?! Och visst var det det! Han hade bokat in oss på ett SPA-paket! Så när vi kom in på hotellrummet låg det badrockarnoch tofflor på sängen och lite gotta och vin stod och väntade på skrivbordet. Vinet drack vi såklart inte, men snasket öppnade vi direkt! Så var det bara att byta om till bikini och badrock och bege oss ner till SPA-avdelningen.


På SPAt fick vi varsitt kurbad á 25min och varsin massage på 25min. Så himla skönt och avkopplande! Efter det gick vi upp och duschade av oss alla oljor innan vi begav oss ner till kåtan för att äta den tre-rätters middagen som ingick i paketet också. Och herregud vad mycket mat vi fick! Och gott var det! Vi åt så mycket att vi liksom höll oss mätta ett helt dygn! Galet!


Charkbricka till förrätt.
Rotfruktschips, havtornscrème, renkorv, rökt renhjärta, gravad älg, torkat renkött och ostpaj med hjortron.
Ryggbiff med tillbehör.
Största marängswissen jag skådat! 8 kulor glass, en påse maränger, en litet chokladsås och jordgubbar

Charkbrickan åt jag inte så mycket av pga kulan på magen, vågar inte äta sånt nu. Så jag åt mest chips och några skivor torkat renkött. Köttbiten på varmrättstallriken var enorm, minst 300g! Till det tog jag potatisgratäng och så var det beasås, örtsmör och tomatsallad. Och som avslutning den största marängswishen vi skådat! Men tjurig var jag så när Stefan inte orkade mer åt jag upp sista slutet. Sen var det fullt i magen må jag säga!


Efter middagen gick vi upp på rummet och mös ner oss i sängen och såg på TV. Top Gun gick så vi tänkte se den men vi somnade båda två och vaknade strax innan den var slut. Då hann vi ju piggna till så då klockan var 02 på natten skulle vi försöka somna. Jag sprang på toa stup i ett fram till närmare 03, sen vaknade jag 6:3 första gången och hade svårt att somna om. Så det blev inte så värst mycket sömn den natten tyvärr. Men vad gör det då man fick dela en så underbar kväll med sin käresta!


Tusen tack för det här året älskling!! Det kommande kommer att bli så bra, spännande och helt amazing! Älskar dig!


Sanatoriet i Sandträsk

I somras så drog vi iväg till Sanatoriet i Sandträsk en fredagkväll. För drygt 100 år sen så öppnades det, då fick folk runt om i landet som hade drabbats av tuberkulos komma dit och få vård. Totalt bodde där ca 34000 människor och hälften av dom dog där. Efter det blev det ett hem för funktionshindrade och på 90-talet var det ett hälsohem. Numera står det tomt och har gjort så ganska länge.


Grejen med Sanatoriet är att det spökar där! Så från våren och fram tills halloween ungefär så hålls det guidade turer där. Historiemässigt är det jätteintressant, man får veta mycket om Sanatoriets historia. Sen att han även berättar egenupplevda historier och andas upplevelser om spöken och sånt gör det bara ännu mer spännande! Vi fick även se bilder som han och andra tagit där man kan se ansikten och skepnader i skumrasket. Så vill ni höra bra historia och spökhistorier så rekommenderar jag ett besök där! Kostar 100:- för vuxna och barn är gratis.

Entrén till Sanatoriet
I den här ugnen eldade man upp en hel flicka för att hon var så sjuk och smittsam (hon var naturligtvis redan död innan dess)
Vacker målning i det forna kylrummet, där stod kistorna och väntade på transport

Synliga sparkar

Som jag skrev tidigare så började jag känna sparkar förra söndagen och Stefan kunde känna dom genom magen bara några dagar senare! I helgen så fick även mormorn känna av några sparkar, så ingen är nog lyckligare än henne!
I måndags kväll så sparkade det rätt mycket och "hårt" så jag låg och försökte se om jag kunde fånga det på film, vilket jag lyckades med! Hade tänkt lägga ut en liten video här men inser att det syns så lite så jag tror jag väntar tills det syns lite bättre. Så en vecka efter att jag började känna sparkarna på insidan kan man även se dom på utsidan! Det är så häftigt alltså!
 
 
Jag har snart gått 23 fulla veckor. Bilderna är från 20 fulla veckor resp 21 fulla veckor. Det är alltså bara en vecka mellan dom här bilderna men jag tycker det är rätt stor skillnad på magen! Och det känns som att det har hänt massor dom senaste två veckorna! Både att magen har växt en hel del (enligt mig) och allt med att inte ha känt en enda spark till att känna sparkar dagligen. Allt det här är så himla häftigt! Det ligger liksom en liten, liten människa innanför min navel. En liten människa som växer sig större för var dag och som jag har varit med och gett liv till! Det är liksom, WOW!

Helgen i Härliga Hällsel

I fredags efter jobb och middag for vi upp till stugan tillsammans med mamma och pappa. Pojkarna skulle bygga en ny spång över bäcken medan jag och mamma skulle klippa gräset. Vi kom upp rätt sent, 20:30 ungefär, så vi packade in oss i stugan, hämtade vatten, spelade kort och la oss sen. Blev en lite stökig natt för mig och Stefan då vi delade på ett täcke. Här hemma är vi van vid dubbeltäcke, så att dela på ett vanligt är inte så lätt. Vänder man sig minsta lilla blir någon halvt utan täcke. Så vi halvbråkade halvsovandes.
 
Utedasset och bodan.
 
När morgonen grydde så steg vi upp och åt frukost, ute duggregnade det lite men innan vi kom oss ut så hade det slutat. Det duggregnade däremot i omgångar under hela dagen, men inget som bekom oss speciellt mycket.
Pojkarna började riva spången och pappa upptäckte rätt snart att virket inte skulle räcka, så han körde hem för att hämta nå slipers(?). Under tiden fick Stefan bära bort att bråte från spången och sedan röjde han med röjsågen nere i bäcken, det hade växt en meter där typ! Jag och mamma klippte och krattade gräset. När vi var klara, ungefär samtidigt som pappa var klara så åt vi lunch allihopa. Medan dom fortsatte med spången så gick vi ner till älven och halvbadade och tvättade av oss innan vi mös inne i stugan. Jag tog upp min 1,5 år gamla virkning medan mamma läste. Spången blev klar först vid 19 på kvällen! Så himla bra dom jobbat på, från 8:30 på morgonen! Tyvärr är ju inte hela spången klar för det, 1/3 är kvar. Men det får bli till våren. Då blir det även att bygga ny bro och altan framför stugan. Det kommer bli så himla fint där när allt är klart!
 
Mamma och pappa mäter ut hur stor altan ska bli.
 
Högen med bråte i bakgrunden. Blev även ett nytt bord till eldstaden.
 
 Min snygging bredvid spången. Den nya delen syns med dom ljusare brädorna.

Första sparkarna

Jag har haft väldigt svårt för att känna av bebisen där inne, jag har inte riktigt vetat om det var magen eller bebisen som bubblade till. Men att moderkakan ligger där den ligger har nog gjort sitt, det kan vara svårare att känna av rörelser eftersom den ligger som ett dämpande skydd.
 
Söndag den 30/7 var vi med Stefans bror och tjej till stranden i Luleå och solade lite, då tror jag att jag kände en första liten spark! Det var alltså den första rörelsen jag kände ifrån bebis, jag har aldrig känt det där berömda fladdret alla pratar om att man känner först. Det var en liten spark och så ingenting mer.
 
Nästa gång jag kände av bebis var veckan efter, även det en söndag. Då kände jag en liten spark till då vi låg här hemma i soffan. Men det var också en enda spark och så ingenting mer. Jag brukar ändå ligga på kvällen och blunda och riktigt känna efter om det inte ska röras lite därinne, jag har buffat på magen för att störa bebis lite så den kanske ska buffa tillbaka, men icket.
 
Så kom då söndagen den 13/8. Vi for upp till Lillstrand för att lyssna på Blåsarlägrets konsert. Mitt under en psalm kände jag nåt i magen! Och så igen! Jag blev helt stilla och la handen på magen. Efter en stund vände jag mig till Stefan och med tårar i ögonen viskade att bebis just sparkade! Antar det berodde på all ljuv blåsarmusik den fick höra!
Sen fick jag faktiskt känna några fler sparkar under dagen, inte så många men bebis gjorde sig tillkänna i alla fall. På kvällen när vi låg och såg på Alien: Covenant så började det leva om rätt mycket i magen! Stefan försökte känna men kände inget.
 
 
 
Ända sen i söndags så har jag känt av bebis flera gånger om dagen, varje dag! Tänk att det gick från 0 till 100 över en natt bara! Från att egentligen inte ha känt något alls till att känna flera gånger om dagen.
 
Så igårkväll då när vi låg i sängen. Det sparkade litegrann och Stefan låg och kramade mig medan jag skulle kolla Instragram. Så tyckte jag det sparkade lite hårdare så jag la Stefans hand över magen där jag hade känt och se på tusan, vid nästa spark så kände han det! Han fick känna två sparkar efter varandra! Han blev så himla lycklig och jag blev så glad! Han har tyckt det varit orättvist att jag får känna allt och att han inte får det. Men nu äntligen fick han också känna!
 
Så den 13/8 började bebis ge liv ifrån sig på riktigt och tre dagar senare, den 16/8, kan man känna det genom magen! Så fantastiskt! Även fast det sparkar därinne dagligen så har jag svårt att förstå att det ligger en bebis där som så småningom ska komma ut och berika vårt liv med så mycket kärlek! Men oj vad vi längtar!

Ultraljudet

Den 20 juli var det äntligen dags, vi skulle få se det lilla pyret för första gången!

När vi hade kommit till Öjebyn kände jag hur kissnödig jag blev, då hade jag ändå varit på toa en knapp timme tidigare. Och eftersom dom inte vill att man ska ha helt tom blåsa vid ultraljudet var det bara att hålla sig.
Vi hade tid 8:00 i Piteå på lasarettet, fick komma in 5 minuter efter. Kvinnan som gjorde ultraljudet var lite äldre och hette Elisabet, jättetrevlig och gullig! Hon sa vad hon skulle göra, att man tittar efter många saker och mäter barnet. Innan jag fick lägga mig på britsen frågade hon om vi hade några frågor, jag sa direkt att jag INTE ville veta om det är en pojke eller flicka. Hon skrattade lite och sa med glimten i ögat att då kanske vi minsann får blunda.
 
Jag hoppade upp på britsen, hon kletade ut lite gel och påbörjade undersökningen. Hon hann knappt sätta apparaten mot magen innan hon frågade om jag var jättekissnödig?! Haha, det kunde man lugnt säga att jag var! Urinblåsan var nämligen det första hon såg, den måste ha varit riktigt full! Så fortsatte hon och där, där låg ju vår lilla bebis! Glädjetårarna började rinna och vi kunde inte slita blicken från monitorn. Jag hade lätt kunnat ligga där hela dagen om jag hade fått, och bara tittat på det lilla livet! Har fortfarande svårt att fatta att det ligger en liten människa inne i min mage, hälften mig och hälften Stefan!
Hon mätte och kikade runt, vid ett första utlåtande lät det som att vi bara var i v16 (var enl första beräkningen i v18) och jag blev lite glad faktiskt, då skulle vi få ett BF i januari och inte en julbebis (BF var innan ultraljudet 20/12). Hon fortsatte undersökningen, men då bebis låg med huvudet ner mot moderkakan, som för övrigt ligger i framvägg (utåt mot magen) så hade hon svårt att se hela huvudet och hjärnan. Så tillslut fick jag gå och kissa (tack!) och så gjorde vi ett nytt försök. Bebis ville inte alls röra på sig speciellt mycket, så BM var inne på att ge oss ett nytt datum för UL, något jag gärna hade tackat ja till! Men så tillslut så fick hon se alla delar av hjärnan och mäta så då blev hon nöjd. När undersökningen var klar så sa hon att nu ska vi försöka ta en fin bild på bebisen, så hon tog några nya bilder bara för vår skull och hem kom vi med tre fina bilder på världens finaste bebis!
 
Bebis vinkar till oss! <3
 
Sen så kommer jag ändå att få ett UL till eftersom moderkakan ligger i framvägg. Så ungefär i v32 (månadsskiftet oktober/november) ska vi in igen för att se om moderkakan flyttat sig uppåt. Den brukar oftast göra det och jag hoppas verkligen den ska göra det, annars antar jag att jag måste snittas när det blir dags, något jag gärna slipper. Men oj vad vi ser fram emot UL! Vill se bebis nu!
 
När vi hade kommit ut till bilen ringde vi FaceTime till den blivande mormorn, oj vad vi grät alla tre när vi visade bilderna! Tänk att ett så litet barn kan vara så älskat och efterlängtat!
 
Så vad blev då det nya BF kanske ni undrar? Hon hade fel om v16, utan vi blev bara flyttade två dagar från vårt första datum. Nu beräknas bebis vara färdigbakad den 22/12, två dagar innan julafton! Jag har räknat med att gå över 10 dagar så vi hamnar i januari, alternativt att bebis kan få komma 10 dagar innan BF också. Jag skulle gärna slippa föda under självaste julhelgen, för bebis framtida födelsedagars skull. Men det blir när det blir, vill bebis ut under julhelgen får det ske då.

När två ska bli tre <3

Eftersom jag inte bloggat så mycket sista tiden så har jag varit dålig på att uppdatera er på saker och ting. På mina sociala medier händer det inte heller så mycket men en sak har hänt där som inte har hänt här än. Nämligen att vi har berättat en grej. Och som dom flesta förstår av rubriken så är det ingen hemlighet längre. Jag och min kära Stefan väntar barn!
 
Midsommar la vi ut denna bild på våra sociala medier och önskade "Glad Midsommar från oss tre!" Då visste redan våra familjer och vänner om det sen ett tag tillbaka.
 
Jag har fortfarande lite svårt att förstå det, att det ligger en liten bebis inuti min mage! Jag vet ju att det är sant, men det är ändå svårt att ta in. Jag är ju liksom fortfarande samma gamla Lotta, pratar, lever och mår precis som vanligt. Med det lilla undantaget att jag inte ryms i mina vanliga kläder längre eftersom att magen (och annat också) växer!
 
Ska berätta mer sen om dagen vi plussade, hur vi berättade för våra familjer och om det häftigaste hittils, ultraljudet! Men det får vänta några dagar än.
 
Är någon av mina läsare med barn? Kommentera gärna och berätta!

Semester! 3:e veckan

Bara för att man kommit hem från en resa betyder inte det att man kan slappa och slöa. Söndag morgon var det bara att stiga upp, lyckligtvis till soligt och varmt väder, och bege sig mot Vidsel och Storforsen. Vi skulle se sista föreställningen av baletten Trolltagen! Denna balett har jag sett ända från det jag var liten, flera föreställningar varje år! Så det är verkligen nostalgi att få sitta på klipporna igen och bli trolltagen!

Trolltagen.
 
Årets första dopp innan Trolltagen, kallt!
 
Vad gjorde vi annars denna sista semestervecka? Det var ju inget superväder direkt. Men vi hann med två fisketurer varav en blev väldigt blöt och tråkig. Vi var på bilbingo på Högheden men vann ingenting. Nån sväng på gymmet blev det. Gratta Stina och Jörgen som fyllde/hade fyllt år. Sen har vi tagit det rätt lugnt emellanåt också.
 
 

Semester! 2:a veckan del 3

Dagen efter vi hade varit upp på Trolltunga satte vi oss i bilen för att ta oss hela vägen ner till Ullared. En sträcka som i Sverige kanske hade tagit 6-7 h, men kör man i Norge får man plussa på några timmar. Så det tog väl närmare 11 h innan vi var framme, med mat- och toastopp såklart.
När vi närmade oss Ulvanstorp där jag hade bokat boende så trodde jag att Stefan hade lett mig in på fel väg (han var kartläsare för tillfället medan jag körde) men det visade sig vara helt rätt. Jag hade bara inte fattat att jag bokat rum på en liten bondgård! Oj vad vi skrattade åt det sen! Mysigt var det i alla fall, även om det låg efter en grusväg och allt. Tuppen gol utanför vårt sovrumsfönster, men som tur var så var det ingen vidare pigg tupp så vi kunde sova så länge vi ville. Inte för att det blir så länge för ett pensionärspar som vi.
 
Onsdag morgon och det var dags för en första dag på Ullared! Solen sken och vi skulle tillbringa dagen inomhus. Men det gjorde absolut ingenting, vi skulle ju titta på så mycket spännande där inne på Gekås. Vi var väl där runt 9-9:30-tiden och shoppade runt till klockan 15 ungefär. Då gick vi med grejerna till bilen och tog en snabbsväng in på en jakt- och fiskebutik som var mittemot parkeringen. Sedan lämnade Stefan mig på Gekås medan han for till Falkenberg för att bryta lite arm. Under tiden strosade jag runt inne på Gekås, pratade med mamma och kollade upp lite presenter. Vid 19:30 blev jag hämtad och vi åkte tillbaka till bondgården för att laga mat. Äntligen lite riktigt husmanskost! Spagetti och köttfärssås hade jag längtat efter sen Trolltunga! Man blir fort less på snabbmat, även om det är gott mellan varven.
 
Knäppte tydligen bara en bild inne på Gekås!
 
Torsdag blev det en halvdag på Gekås och några affärer runt omkring, sedan var vi som färdiga där. Vem hade kunnat tro det liksom?! Vi hade blivit tipsade av dom vi bodde hos om att åka och se på fästningen i Varberg, så det var precis vad vi gjorde. Fästningen låg precis bredvid vattnet, blåste rätt mycket men det gjorde ingenting. Vi strosade runt både i och utanför fästningen en stund innan vi gick till hamnen som låg precis bredvid och åt var sin kulglass. Efter det styrde vi kosan hemåt igen där vi bara låg i sängen resten av kvällen och åt godis och såg film på mobilen.
 
Fredag var det dags att börja bege oss hemåt igen. Vi packade ihop oss i bilen, sa tack och adjö till våra hyresvärdar och började köra uppåt. Vi hann inte mer än några mil, ända till Borås, innan vi stannade. Vi blev nämligen så sugna på att gå på djurparken så det var precis vad vi gjorde! Riktigt stor och fin djurpark måste jag säga! Inte för att jag varit på så många djurparker innan. Men dom hade väldigt många olika djur, vi hann se bland annat björn, varg, tiger, lejon, elefanter, giraffer och strutsar. Och mycket annat. Klappade getter och grisar gjorde vi också. När klockan närmade sig 13:30 var vi tvungen fara eftersom parkeringstiden gick ut då. Så då fortsatte vi köra norrut igen.
 
Påfågel.
 
Lejonkungen.
 
Chimpansmamma med sitt lilla barn.
 
Små och stora elefanter + några strutsar.
 
Stefans favorit, girafferna!
 
Söt liten get.
 
När det började närma sig eftermiddag och kväll så ringde Stefan till en släkting som bor en bit utanför Gävle och undrade om vi fick sova över där. Dom skulle bort på middag men det var bara att vi kom. Så där fick vi sen en rundvisning bland deras 10-tals olika rosor som dom hade i trädgården, vi pratade om vår semester och om vintern och sådär innan det blev läggdags.
Lördagmorgon fick vi frukost med bland annat hemodlade jordgubbar innan vi tackade och åkte vidare. I Sundvall stannade vi på Ikea för lunch och en supersnabb handling, i Ö-vik stannade vi för att handla färdgodis och hemma i Älvsbyn var vi igen vid 19:30-tiden. Tänk vad skönt det är att få sova hemma, i sin egen säng, efter en hel vecka borta i olika sängar och på madrasser. Hem ljuva hem! Borta bra men hemma bäst! Det är verkligen så! Men en trevlig resa hade vi allt!
 

RSS 2.0