Kroppen so far

Kroppen går ju igenom en enorm förändring i och med graviditeten och förlossningen. Först ska ett nytt liv tillverkas och gro och växa, det är hormoner överallt och sen ska kroppen ändra på sig och förbereda sig inför vad som komma skall. Sen har vi själva förlossningen då den där lilla människan, som just då inte känns så liten, ska komma ut ur det där lilla, lilla hålet det för 9 månader sen kom in genom. Kroppen öppnar upp sig och efter mycket smärta och kämpande ligger det där lilla älskade livet på ens bröst i stället för innanför naveln. En helt fantastiskt känsla och upplevelse!

Men det slutar ju inte där, utan nu ska kroppen återgå till sitt normala, icke-gravida, tillstånd igen. Och det är mycket som händer även då. Lägg till att du har ett barn att ta hand om, och ammar man så är det mycket mer som sker i kroppen.


Det är rätt häftigt att kvinnokroppen fungerar som den gör, att den kan förvandlas så mycket fram och tillbaka och ändå håller ihop (för det mesta)! Även om det tar tid för den, så återgår den till sitt ursprungstillstånd. Det kan ta upp till ett år innan kroppen har läkt helt efter en graviditet och förlossning, så man ska inte skynda på den för mycket. För visst kan man hjälpa kroppen att hitta tillbaka.


(null)

Dagen innan, 12h efter och 1 vecka efter förlossningen.


Jag måste säga att jag har haft tur! Både under graviditeten då dom egentliga krämporna jag hade var lite illamående i början och halsbränna i slutet. I övrigt mådde jag tiptop och hade inte ont någonstans! Förlossningen gick snabbt och kroppen höll ihop bra! Och nu efteråt har jag mått prima! Lite så där oförskämt bra faktiskt! Och amningen fungerar som den ska! Lägg till det att flickan är så snäll och sköter sig exemplariskt! Och som grädden på moset så har kroppen gått ihop väldigt snabbt och jag har efter bara en månad gått ner i princip allt jag gick upp, det saknas ett knappt kilo! Så jag kan inte annat än säga att jag har haft tur!


(null)

12h efter, 1 vecka efter och 1 månad efter förlossningen.

Jag vill absolut inte stressa upp eller hetsa andra mammor därute som inte har haft samma tur som jag. För jag har verkligen inte gjort någonting för att ha gått ihop och gått ner så bra som jag har gjort! Jag har sedan hon föddes ätit godis och fikat varje dag, suttit/legat i soffan i princip hela dagarna och myst framför TVn med Elsa och promenaderna har inte varit många. Första veckan inga alls och efter det max 2 per vecka skulle jag tro. Så jag har inte aktivt jobbat för att gå ner i vikt utan kroppen har skött det själv. Tror det är en blandning av tur, hög förbränning och amning som har gjort det.

Första "träningen" var idag faktiskt, då jag var ut och skottade bort plogvallen som traktorn öst upp. Tog det lugnt och försiktigt så kroppen skulle hänga med, men kan då säga att jag hade då inte orkat arbeta hårdare eller fortare för flåset och styrkan är som bortblåst! Längtar till efterkontrollen och ett förhoppningsvis OK därifrån, så kan jag återgå till gymmet lite smått. Kan säga att nu när man ser så många träna på och även Stefan börjat om igen så saknar jag det verkligen! Jag kommer naturligtvis inte börja tungt utan det blir lite lätt och främst överkropp och bra övningar för bäckenbotten. Och då kanske promenaderna blir lättare att leta sig ut på också, så kanske flåset sakta men säkert kommer tillbaka.
Nåt annat jag längtar efter är skidåkningen, så jag hoppas kunna återuppta det också så fort jag får OK, det är ju skonsam träning för kroppen också!

Elsa 💜

(null)

Onsdag 20/12 kl 23:55 kom äntligen vår älskade lilla skatt!
3135g och 49,5cm ren kärlek!

Slemproppen

För att vara lite "intim" så har jag dom sista månaderna haft ganska ordentligt med flytningar, något som är helt normalt, Så jag brukar alltid torka mig lite extra noga efter toabesök för att bli av med det. Så söndagkvällens sista toabesök innan godnatt var inget undantag. Jag torkade mig och tänkte att oj var mycket det var ikväll då. Torkar ordentligt en gång till och tänkte jag måste kolla på pappret för att se så jag inte blöder eller liknande. Det gjorde jag som tur var inte, däremot så låg det en drygt ärtstor genomskinlig geléliknande klump på pappret. Började direkt googla hur slemproppen ser ut och den kan se ut precis som jag beskrev den. Så antagligen har en del av slemproppen kommit ut, inte hela skulle jag tro eftersom det ändå var så pass lite. Men ändå!
 
Nu betyder ju inte det att förlossningen har startat, det kan ta uppemot två veckor innan den drar igång, men det kan lika gärna starta nu. Slemproppen betyder egentligen bara att det är på gång snart, men med tanke på att det idag bara är 3 dagar kvar till BF så kan det ju dra igång precis när som helst! Men, jag satsar på att gå över tiden minst 10 dagar, bebis skulle nog bli väldigt glad över att vara född i början på janurai i stället för slutet på december.
 
 
 
Så igår fick jag lite bråttom här hemma. Som tur var hade jag ju i söndags packat BB-väskan så det var klart. Men jag hade inga lakan till vagnen eller vaggan (har ett lakan för spjälsäng i vaggan nu) så jag har delat ett vanligt lakan i fyra delar, sytt, tvättat och strukit dom så det ska finnas. Sedan röjde jag undan i tvättstugan och gjorde i ordning skötbordet så det ska vara klart. Har dammsugit huset också så det är gjort. Stefan satte fast babyskyddet i bilen också så nu ska vi nog vara redo när helst det drar igång.

BB-väskan

Igår gjorde jag äntligen slag i saken att packa BB-väskan. Hade planerat att göra det nästan direkt vi flyttat in i huset, men det har kommit saker i vägen och jag har inte riktigt tagit mig den tiden. Men igår så gjorde jag det! Har googlat runt en massa på olika sidor som tipsar om vad man ska packa, så har tagit med det mesta man kan tänkas behöva. Jag gick till och med ut i kylan (-17) för att handla lite gotta, alla sidor tipsade om att det kan va gott att ha med sitt favoritgodis. Så jag traskade ut enkom för det (tar ca 20-30min att gå in till centrum för en höggravid).
 
 
Ett ombyte till mig innehållande:
Mjuka byxor
Löst sittande linne (hittade inga amningslinnen i min storlek då jag sökte efter det)
Fleecekofta
Lösa/stora trosor
Strumpor
Tjocksockar
Amnings-BH
 
Ett ombyte till Stefan innehållande:
Mjukisbyxor
T-shirt
Kofta
Underkläder
 
Kläder till bebisen innehållande:
2 bodys
2 par byxor
2 par strumpor
1 pyjamas
2 mössor
Overall att åka hem i
En fin filt (roligare än landstingets blåa, den kommer finnas med på dom flesta av bilderna från BB-tiden)
Babyskyddsfilt (att lägga i babyskyddet och vira runt bebis om det är mycket kallt när vi åker hem)
 
Övrigt:
2 olika nappar till bebis
Stora bindor
Mjukt dasspapper (man kommer vara rätt öm och då vill man nog inte ha strävt hårt papper)
Vattenflaska
Kortlek (något annat att tänka på under värkarbetet)
Amningsinlägg
Purelan bröstvårtskräm
Inotyol
Necessär med deo, tandkräm, duschgrejer, hårsnodd och hårband
Tandborstar
Blöjor (blev bara ett 2-pack, Pamperspaketet rymdes inte i väskan)
Godis och chips (gott med både något sött och salt)
 
Ej med på bild:
Mobilladdarna (dom packar vi precis innan vi åker)
Mobil och ID-kort (antagligen det mest självklara när man åker iväg)
Babyskydd (sitter redo i bilen redan)
Förlossningsbrev (jag har inget, men för dom som har så är det såklart viktigt)
 
Det var nog allt! Tror faktiskt att allt kommer komma till användning, eventuellt inte blöjorna, inotyolen och kortleken. Kanske inte bindorna heller om man trivs i vuxenblöjorna som jag antar finns att tillgå.
Valde att inte packa ner varken vantar eller tjocksockar eftersom overallen har inbyggd fot och vante, plus att vi har babyskyddfilten och bomullsfilten. Dessutom kommer jag att sitta bak med bebisen så jag kommer ha koll så bebis inte blir kall (eller för varm heller för den delen)
 
Ni som har fött barn, är det något ni skulle ha packat  med som jag inte har eller något som ni anser är helt onödigt att ha med? Allting rymdes i en kabinväska (liten resväska på hjul som kan tas som handbagage), kändes enkelt och smidigt. Så när vi ska hem kan Stefan bära bebisen i babyskyddet medan jag rullar väskan och slipper bära tungt, kan nog vara skönt att slippa det.

Babyshower

I fredags blev jag överraskad med en Babyshower! Nästan alla av mina närmaste vänner var där, så himla kul! Mamma kom förbi oss precis då vi skulle slänga i oss maten innan vi skulle till Norrfjärden och undrade om jag kunde följa till mormor, hon hade tydligen ringt och varit upprörd över något och mamma behövde någon som höll henne själv lugn, jag alltså. Så vi åt litegrann och så for vi. Fast först skulle vi fara förbi Stina och hämta hem nå stövlar som mamma skulle prova på flickorna, för hon hade ju dom hemma hos sig. Så vi for till Stina.
Det första jag tänkte när jag öppnade dörren var att hon hade främmande, för det stod ett par skor mitt i hallen typ. Sen tittade jag upp och såg Kim sittandes på golvet i rummet. Hann tänka att vad tusan gör hon här, hon känner väl ändå inte Stina?! Sen såg jag alla andra tjejer som var där, ballongerna och det dignande fikabordet! Och så ropade Elli BABYDUSCH!
 
 
 
Fick först öppna lite presenter som innehöll två blöjtårtor, en bumbostol, hemsydda kläder, en body och ett ljus. Så himla fint och jag blev så himla glad! Vilka vänner jag har!
Sedan fikade vi och allt det goda fikat, surrade, skrattade, satte tutten på bebisen och gjorde ringtestet. Det tog ett tag innan ringen först ville stilla sig, men när den väl gjort det började den snurra hejvilt! Cirkelrörelser enligt min mening. Så ska man gå efter vad det betyder så väntar vi en liten tjej! Men det får vi se när det blir dags. Stefan har alltid bara pratat om en kille, som dom flesta i våran släkt. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tror, har aldrig riktigt fått den känslan. Men det lutar kanske mer åt en flicka ändå, men jag vet inte. Vi får helt enkelt vänta och se!
 
Tusen tack igen alla mina fina vänner för den trevliga överraskningen!

Näst sista besöket?

I måndags var det åter igen dags för ett besök hos barnmorskan. Blodvärdet hade sjunkit litegrann från de stadiga 120 det legat på sen start nästan, så nu blir det järntabletter varje kväll i stället för 3-4ggr i veckan. Vikten går sakta uppåt och jag ligger nog ca +10kg sen inskrivningen. Alldeles lagom med andra ord!

Magen växer också som den ska, SF-måttet var 34cm, så en ökning med 2cm sen förra besöket för 2 veckor sedan. Hjärtljuden lät också exemplariskt bra, runt 140-150 slag/min låg det på, där har det legat sen start. Inga krämpor att klaga på heller, lite halsbränna om kvällarna och ibland kan jag känna lite i min vänstra höft, men inget allvarligt.

(null)
Dagsfärsk bild på lillmågga (som pappan säger)

Nästa besök som är inbokat blir måndag 18/12 och fredag samma vecka har vi tiden ute! Så egentligen var det här mitt näst sista besök, men jag hoppas att kommande blir det näst sista. Får jag som jag vill så måste jag gå över minst 10 dagar, då hamnar vi i januari! Tror inte bebisen skulle klaga på sina föräldrar då. Går jag så pass över tiden så blir det nog ett besök hos barnmorskan den 2/1. Sen kan det få sätta igång! Men att spendera nyårsafton på förlossningen har jag ingenting emot, så länge bebis kommer först nyårsdagen! Fatta vilken häftig start på det nya året!

Still going strong!

Det blir inte så mycket tränande just nu, det är så himla mycket annat vi har att stå i så det har liksom lagts åt sidan. Men i morse så hade vi ställt klockan och for iväg på gymmet. Helt ensamma var vi, skönt! Jag körde lite rygg och armar och sen hann jag inte mer då Stefan blev lite blek om nosen och behövde hem och äta. Han har verkligen hög förbränning och blir därför lite känslig, så morgonträning utan frukost innan kan bli lite jobbigt för han.
 
 
Börjar vara svårt att hitta träningskläder, eller främst överdelar, som täcker hela magen. Det där är ett linne som är löst i passformen och ändå rätt långt i vanliga fall, men den där dunderklumpen på framsidan äter liksom upp allt tyg!
Imorgon blir det att fara och simma på eftermiddagen, är två veckor sen sist så vi får väl se om jag ryms i baddräkten eller om det  börjar bli dags för bikinin att träda fram.
 
Med 24 dagar kvar mår jag fortfarande så himla bra så träna är inga problem! Man får helt enkelt bara anpassa träningen efter kulan. Ligga på mage och träna går inte, men det förstår nog dom flesta. Sen kör jag inte alls så tungt, utan även där får magen bestämma vad den orkar med. Ju tyngre övningar ju mer buktryck får man, så därför blir det lätta vikter men fler reps. Simma är inga problem, där är man så lätt så. Promenera går också bra, men även där får man anpassa hastigheten i steget. Fort går man ju inte direkt.
 
Till veckan hoppas jag även kunna avverka säsongens första skidpass, alla spår är ju uppdragna nu så ett varv på dalen skulle passa perfekt, 3km utan backar! Det är bara det att skidorna står inklämda längst in i förrådet, men efter helgen borde det vara löst, då behövs bara lite valla. Jag får hålla tummarna och se hur det går.

Föräldrautbildning

I fredags var vi på vårt första föräldrautbildningstillfälle. Förutom vi var det tre par till där. Tydligen är vi inte så många förstagångsföräldrar nu i vinter. Vi är dom enda i december som väntar, ett par i slutet på januari och så två i februari. Så dom andra får gå en rätt tidig utbildning medan vi ligger mer i "rätt" tid för den.

På första träffen pratade vi mest om förlossningen. Vad som händer i kroppen, hur en förlossning startar, om dom olika faserna som är själva förlossningen, om värkar och värkarbete, litegrann om smärtlindring, och förlossningsrädsla. Hon nämde en bok som jag precis fått låna och börjat läsa lite i som hon absolut tyckte att alla skulle läsa, den ska tydligen vara jättebra! Vi nämnde bara lite om komplikationer, för det ska vi prata mer om på fredag.

Vi fick även en liten goodiebag, eller babybag som det står på påsen, med oss hem. Två olika paket blöjor, en liten mössa, ett par olika krämer/oljor och lite papper med information. Har faktiskt lagt in numret till förlossningen och BB i telefon, man vet ju aldrig när det kan sätta igång och då är det bäst man har numret nära tillhands så man ska slippa leta fram det pappret, man lär nog ha fullt upp i tankarna ändå.


Gravidledig

I fredags jobbade jag min sista dag på jobbet, så i måndags hade jag min första lediga dag. Fast både måndag och tisdag hade jag fullt upp så jag har knappt varit hemma ändå.
Måndag gick jag till mormor samtidigt som Stefan gick på jobbet, där rullade jag hennes hår (som vanligt på måndagar) och stannade kvar till strax efter 11. Nykokt fruktkräm tackar man ju inte nej till! Sedan gick jag förbi jobbet på vägen hem för att hämta hem en kartong och en pajform. Väl hemma stekte jag plättar så Stefan skulle ha lunch innan jag ilade iväg till MVC där jag hade tid kl 13. Allt såg bra ut, magen växer fast inte så fort, hjärtljuden låg på ungefär samma som tidigare (145-155) och jag mår ju bra så det var inga konstigheter. Ny tid om två veckor igen.

 


När jag var klart på MVC så gick jag på bibblan och läste lite innan jag 14:15 hade en tid på Emmas Hudstudio för att fixa brynen. Svängde in på Happy på vägen hem och väl hemma la jag mig i soffan och såg lite TV och vilade faktiskt. Fast bara en timme kanske, för då var jag ju tvungen göra middag innan vi skulle vara på banken kl 17. Hemma för gott den dagen 18:30. Så jag var som igång nästan hela dagen!
Igår, tisdag, fyllde min fina, söta lilla farmor 90 år! Tänk att få fylla 90, var klar i huvudet och kunna bo kvar hemma! Det är inte alla förunnat! Att hon dessutom var ut och skottade av bron och närmast bron för att gästerna skulle kunna komma in, det är inte dåligt! Så även igår for jag iväg hemifrån samtidigt som Stefan for på jobbet, och hemma var jag inte förän efter 21. Fullt upp med andra ord!


Idag onsdag blir det ändå lite lugnare. Ska hålla mig mestadels hemma och inomhus. Har tvättid 12-16 så mitt på dagen har jag det jag gör. Sen ska jag eventuellt gå förbi jobbet med nå grejer jag har haft på hemlåning och så laga två måltider så vi inte svälter ihjäl idag. Vad resten av dagen erbjuder får vi väl se, jag har ändå rätt mycket att pyssla med här hemma också. Kanske jag gör klart den där barnvagnsmobilen jag håller på med!

By the way, idag är det exakt 1 månad kvar till beräknad födelsedag! Endast 30 dagar! Hur sjukt är inte det?!


Gravidkrämpor, eller vad jag ska kalla det

Jag har verkligen haft en toppengraviditet! Nu har jag visserligen 7 veckor kvar, men jag tror inte det är så många som faktiskt får må bra i princip hela graviditeten. Jag mådde lite illa där mellan vecka 7-10 ungefär (det var så vi upptäckte att jag hade ett litet mirakel i magen) men kräktes aldrig, utan mådde bara lite illa helt enkelt. Efter det gick över så har jag mått prima ballerina! Inte haft ont någonstans, inte känt mig klumpig eller behövt springa på toaletter stup i kvarten. Ja, ett tag där fick jag gå på toa väldigt ofta, men ju mer magen växt ju mindre ofta behöver jag gå känns det som.
 
Nu däremot, den här sista veckan (kanske två) har jag börjat känna mig lite mer otymplig och känna av små, små besvär som hör graviditeter till. Har till exempel bara den här sista veckan känt att jag inte är lika snabb som jag varit, alltså att jag är långsammare på att gå. Går jag fortare får jag sammandragningar och mjälthugg. Jag har även den här sista veckan insett att jag nog har börjat få en lite vaggande gång, speciellt utomhus. Kan ju bero på att man är mer påpälsad nu med täckbyxor och täckjacka, för jag upplever inte att jag vaggar då jag går på jobbet eller så. Sen är det lite svårare att nå ner och knyta skorna, speciellt på eftermiddagen/kvällen.
En annan sak jag har märkt av dom senaste två veckorna är att jag i slutet av arbetsdagen lätt kan få lite ont under fötterna. När jag kommer hem vill jag gärna ta på mig foppatofflorna för att det ska vara mjukt att stå. Jag upplever inte att jag sväller speciellt mycket om fötterna, väldigt lite i så fall. Och på morgonen när jag ska stiga upp kan jag känna att fötterna under känns lite svullna, eller lite ömma tills man har fått gå ett par minuter så fötterna har acklimatiserat sig.
Något jag har haft i en månad nu kanske, men som då bara var väldigt lite och inte varje dag, är halsbränna. Vissa dagar kan jag känna lite på jobbet fastän jag står upp, men oftast kommer det mot kvällen och speciellt då jag ligger i soffan. Det känns oftast bättre då jag lagt mig i sängen, vilket är konstigt då jag ligger mer platt där än i soffan. Men det är ingenting jag klagar på förståss!
Jag kan känna av fogarna om jag legat still i soffan på kvällen och sen ställer mig upp och ska gå, men det går över på några steg. Känner inte av något om dagarna då jag jobbar och håller igång. Sen är det något med min högra sida. I skuldran kan jag ibland känna av små pirrningar, som om det håller på domna bort. Sätesmuskeln i skinkan brukar ömma och man kan känna hur spänd den är. Och så är det vaden som jag kan ha träningsvärk i fastän jag inte gjort något konstigt, jag kan lätt få sendrag i den och på "framsidan av vaden", där muskeln möter benpipan är jag också öm och spänd.
 
 
 
Nu låter det ju nästan som att jag har en massa krämpor, men så är inte fallet. I korta drag är det halsbränna, ömma fötter, sakterlig och vaggande gång, magen i vägen och lite ömma muskler. Inte så mycket att klaga på med andra ord!
 
Imorgon är det bara 50 dagar kvar förresten! Fatta att det börjar närma sig nu!

Ultraljud nr 2

I fredags var det så äntligen dags, vi skulle få se bebisen igen! Har längtat efter det här ultraljudet sen vi gjorde det första, vilket är ca 13-14 veckor sen. Varför vi fick ett andra ultraljud var för att moderkakan låg i framvägg då vi var på rutinultraljudet. Då kallar dom tillbaka en i vecka 32 för att se så den har åkt upp. Har den inte det utan ligger för bebisens ”utgång” så måste man snittas, annars kommer inte bebisen ut. Moderkakan hade i alla fall åkt upp ordentligt så nu satsar vi på en vanlig vaginal förlossning!


När vi ändå var där så kollade sköterskan runt lite på bebisen så vi skulle få se allt igen, även mormorn var med så hon fick se allt det fantastiska! Vi kunde räkna till fem små fingrar på ena handen, vi såg ett hjärta som slog så fint, magen, benen, små fossingarna och en otroligt söt liten näsa! Hon uppskattade bebisens vikt till ca 1755g efter de mått hon tagit. Enligt måtten sa datorn att vi var i vecka 31+2, alltså 4 dagar efter vad vi är beräknade. Men det är ju rätt små marginaler då dom mäter, 1mm hit eller tid gör ett par dagar ungefär. Men vi ligger ju rätt likt beräknat datum ändå! Dessutom kan ju bebisen behaga komma ut ungefär när som helst från mitten av december till mitten av januari. Så det spelar inte så stor roll vilken vecka eller dag man är i.



Så fick vi ju med oss en otroligt söt liten bild också! På bilden ser man hur bebisen ligger med handen i pannan, armvecket är precis mellan munnen och den där söta näsan.

Antingen har vi en otroligt blyg eller otroligt busig bebis. Bebisen ville inte visa riktigt hela ansiktet på något av ultraljuden och varje gång det lever rövarn i magen och man tar fram kameran så blir det så stilla så stilla.

Vem är du där inne?! Vi längtar så efter dig! Men kom ihåg, du håller dig borta från juldagarna! Puss från mamma och pappa!


1 arbetsmånad kvar

Tiden går så himla fort nu och vi har bara en massa roliga saker att se fram emot! Så att tiden går fort gör inget, även om dygnet skulle behöva vara ett par timmar längre.

Jag räknar ner nästan varje dag nu och Stefan blir nog lite less på mig ibland. Han menar att ju mer jag räknar, desto längre bort känns det. Men jag ser bara framåt och fortsätter räkna ner!

Som idag. Idag om en månad jobbar jag min sista dag på väldigt länge! Känns trist att lämna jobbet då vi har den roligaste månaden på jobbet efter det, december alltså. Det är mycket folk i omlopp, mycket paket ska slås in och man får tipsa om julklappar. Så det kommer jag sakna. Men såklart kommer jag längta mer till bebisen, och räkna ner lite till!
Så på fredag är det bara 4 arbetsveckor kvar och så ytterligare 5 veckor hemma innan bebis är beräknad.


30 fullgångna veckor i lördags.

Dom här två månaderna som är kvar kommer vi ha fullt upp båda två! Det är bland annat en massa födelsedagsbarn som ska uppvaktas, varav jag är ett av dom. Så förutom att gå på kalas så ska det bakas och hållas kalas. Det ska julbakas och pyntas, det är julkonserter det ska övas till och spelas upp, julklappar ska kommas på och inhandlas. Vi har även en del att stå i inför bebis ankomst, bland annat packa BB-väskan, gå föräldrautbildning, göra i ordning i hemmet för bebisen och skriva förlossningsbrev.


Det där är ändå inte riktigt allt, så jag tror vi har det vi gör dom här kommande 2 månaderna. Men det är bra, har man fullt upp går tiden ännu fortare och bebis är då här i ett nafs! Som jag/vi längtar! Att få snusa och mysa med bebis, gå promenader, se bebis växa till sig och bli en egen person. Att se både vår och andras kärlek till bebis! Längtar!





Vakennätter, redan!

Man har ju både läst och hört om att man vaknar till mer på nätterna för att vänja kroppen vid det när bebis väl har kommit. Jag har inga problem alls med det, det är ju rätt smart gjort av kroppen. Men att man ska behöva vakna mitt i natten och vara pigg och inte kunna somna om på flera timmar, det känns mindre roligt... Hade för ett par veckor sen en sån natt när jag vaknade 4:15 och inte kunde somna om alls, så tillslut fick jag upp och såg tv i stället. Ännu värre denna natt, vaknade redan 3:15 och kunde verkligen inte somna om, var hur pigg som helst! Först vid 6 somnade jag om, självklart var man tvungen stiga upp 6:15 så det blev inte många timmars sömn den här natten..


Tror det syns att jag är lite trött

Att det sen lever om i magen varje gång jag vaknar på natten (både om det är flera timmar eller bara 10min) gör ju att man tror vi kommer få en nattvaken bebis. Ser verkligen fram emot bebisen, men vakna nätter not so much. Nåja, får väl trösta mig med att Vinter-OS kommer gå mycket nattetid där i februari eftersom det hålls i Sydkorea (tror det var så). Man får försöka hitta nåt positivt i allt.


Ni som har/haft småbarn, hur var er sömn sista tiden, och hur var det med bebis sovvanor?


3 månader kvar!

Idag är det precis 3 månader kvar innan bebis har sin beräknade födelsedag! Tiden går verkligen så fort nu, tyckte det var nyss vi började om att jobba efter utlandsresan men vi har hunnit jobba hela den här veckan nu.



Bebisen sparkar och rörs ofta där inne, varje dag. I lördags var vi och hälsade på bebis blivande kompis och 5-männing och senare den kvällen var bebis alldeles vild! Det har aldrig levt om så mycket i magen förut, helt galet! Men såå mysigt! Tror bebis var sugen på lek och bus då haon kände sin kompis utanför magen. Men än måste bebis stanna kvar i magen, minst 10 veckor till!

Idag har det varit betydligt lugnare där inne, men har man varit i farten sen 6:30 i morse så soves det nog gott!

Imorgon går vi in i vecka 28, så man märker ju att det närmar sig!


Tvåsiffrigt

Idag nådde vi lite av en milstolpe. Det är nu mindre än 100 dagar kvar tills bebis har beräknad födelsedag! Från 280 dagar till 99 nu. Lite drygt tre månader kvar nu bara! Det är ju snart!



På lördag går vi in i vecka 27 och har då 14 veckor kvar. Tiden verkligen rusar iväg! Nu måste vi verkligen börja tänka till vad vi behöver till bebis innan hon eller han kommer, och vad vi kan tänkas önska oss i julklapp till bebis. För det är ju faktiskt så att igår var det 100 dagar till bebis beräknade födelsedag, vilket innebär att det imorgon är 100 dagar kvar till julafton! Bara börja tänka på julklappar och baka lussebullar med andra ord!


Har ni några bra tips på vad man kan önska sig till bebis i julklapp?


MVC - Första SF-måttet

I torsdags var jag till MVC för vecka 25-kollen. Det är alltså då man börjar mäta magen och ser så den växer som den ska. Jag verkar vara rätt exemplarisk och måttet mätte 24cm, ganska i mitten av kurvan. Då får vi se om jag fortsätter hålla samma kurva eller om bebis har andra växtplaner.

Medan BM klämde på magen för att känna hur livmodern låg så sa hon att jag hade starka magmuskler. Det kändes bra att höra, jag som knappt tränat nå det här året! Då förtvinar inte musklerna så himla fort ändå. Och förhoppningsvis återställs magen lite lättare efter förlossningen också. Däremot glömde jag fråga om jag hade någon magmuskeldelning, men det får bli vid nästa besök. Har försökt känna själv men jag känner ju knappt magmusklerna så jag vet inte riktigt vad jag ska känna efter.

Hjärtljuden var lika häftiga att höra som vanligt, låg på ca 150 slag/minut. Är det en pojke eller en flicka? Spännande! Vikten på mig togs och vågen där känns inte lika trovärdig som den hemma. Men hemma väger man sig ju naken och nykissad innan frukost, på MVC är det ju med kläderna på och efter frukosten. Har hittills gått upp ca 5kg i alla fall, både enligt vår och MVCs våg. Känns väldigt lagom, hoppas att slutvikten ska hamna på + 10-12kg. 

Annars blev det inga mer prover det besöket, det blir bästa besök.
Är glad att jag får må så bra som jag gör! Inga direkta krämpor eller så. Har börjat känna ibland då jag ligger i soffan att det känns "trångt" i halsen, inte sura uppstötningar eller halsbränna men att maten liksom ligger och pockar på uppåt. Känner det inte då jag ligger helt plant i sängen och ska sova, utan mest då jag halvligger/sitter i soffan. Förhoppningsvis blir det inte värre och jag kanske slipper halsbränna också!


"Vem ska jag ringa? MVC? Förlossningen?"

I måndags hade jag en simdejt med min kollega. Steg alltså upp strax innan 6 på morgonen, for och simmade, hem för att äta och så iväg på jobbet. Jobbade hela dagen och sedan var jag och Stefan bjuden på köttsoppa hos min mormor, så då blev vi där ett par timmar innan vi for hem. Väl hemma la vi oss i soffan för att se lite Idol och Biggest Loser. När vi hade legat ett tag började jag bli orolig. Bebis brukar alltid börja sparka då jag har lagt mig ner, men nu dröjde det väldigt länge innan jag kände minsta lilla spark. Jag hade heller inte känt något under hela dagen, så jag började ju tro att det hade hänt något med vårt lilla hjärta där inne. Usch vilken hemsk känsla! Hann i huvudet börja tänka vem tusan jag ska ringa morgonen efter om jag inte känt något innan dess. Ringer jag förlossningen eller ringer jag till min BM på MVC? Men som tur var slapp jag göra det, för medan vi låg i soffan kände jag någon liten spark och när vi sedan la oss i sängen kände jag lite till.
 
Jag brukar alltid ligga kvar i sängen på morgonen ett tag och hålla på med mobilen innan jag stiger upp, redan då brukar bebis ha full aktivitet i magen. Jag brukar även känna litegrann på jobbet och på kvällen då man ligger i soffan. Men nu var jag ju uppe och igång sen före 6 och låg inte alls och drog mig på morgonen som jag brukar, så förmodligen hann väl bebis aldrig visa att han var vaken förän jag var igång och sövde han igen.
 
Nu dagarna efteråt så har det varit normal aktivitet i magen igen så nu är jag inte orolig längre. Stefan har till och med lyckats känna att bebis har sparkat han i ryggen då han har legat framför mig i soffan, så det ligger antagligen en frisk liten aktiv bebis därinne! Det känns skönt!
 
Nä, bäst man hämtar upp tvätten ur källaren och äter frukost, för om en halvtimme ska jag vara på MVC, första mätningen av magen ska göras idag!
 
 

En växande mage

Jag har nu nått till den punkten i graviditeten att magen börjar ta mer och mer plats. Vi har gått in i vecka 25 (24 fullgångna veckor) och har bara 40% kvar till BF. Det närmar sig med stormsteg med andra ord! Vet inte hur stor man brukar vara vid det här laget i sin första graviditet men det känns som att jag har en ganska rejäl kula! Fast samtidigt känns den ibland som "för liten", jag vill ju ha kulan där liksom!



Men, som jag skrev högst upp, magen börjar ta lite plats nu. Ibland är det jobbigt att böja sig ner för att knyta skorna, ska jag ligga på sidan måste jag dra upp knäna högt för att ligga skönt, ryggen tröttnar till rejält vissa dagar, jag känner mig jättekissnödig ofta fastän jag bara kan klämma ut några droppar var gång och kläderna sitter inte så bra längre. Till och med mjukisbyxor sitter dåligt och klämmer nedanför magen! Ska man behöva gå naken sista månaderna? Måste kanske införskaffa mer gravidbyxor men vill samtidigt inte lägga ut en massa pengar på kläder jag kommer använda i några månader till bara.. Någon som har några tips? Kan även berätta att gummisnodd i gylfen inte funkar längre då dragkedjan skaver mot magen. Så det fick jag sluta med för mer än en månad sen.



När vi var nere i Ullared i somras köpte jag ett träningsset, tights och linne, som jag tänkte jag skulle kunna använda rätt länge då jag köpte en storlek större och som då satt rätt slappt. Tji fick jag! I fredags invigde jag linnet och det är ganska precis att jag ryms i det! Om en månad kommer hela magen att titta fram! Får väl börja sno Stefans kläder snart.. Mamma pratade om att hon hade nåt jag kunde låna också.


Det är tur man har "stora" problem va? Kanske får lov att rensa i garderoben ett varv till och se vad jag saknar och sen bara köpa det allra nödvändigaste.


Synliga sparkar

Som jag skrev tidigare så började jag känna sparkar förra söndagen och Stefan kunde känna dom genom magen bara några dagar senare! I helgen så fick även mormorn känna av några sparkar, så ingen är nog lyckligare än henne!
I måndags kväll så sparkade det rätt mycket och "hårt" så jag låg och försökte se om jag kunde fånga det på film, vilket jag lyckades med! Hade tänkt lägga ut en liten video här men inser att det syns så lite så jag tror jag väntar tills det syns lite bättre. Så en vecka efter att jag började känna sparkarna på insidan kan man även se dom på utsidan! Det är så häftigt alltså!
 
 
Jag har snart gått 23 fulla veckor. Bilderna är från 20 fulla veckor resp 21 fulla veckor. Det är alltså bara en vecka mellan dom här bilderna men jag tycker det är rätt stor skillnad på magen! Och det känns som att det har hänt massor dom senaste två veckorna! Både att magen har växt en hel del (enligt mig) och allt med att inte ha känt en enda spark till att känna sparkar dagligen. Allt det här är så himla häftigt! Det ligger liksom en liten, liten människa innanför min navel. En liten människa som växer sig större för var dag och som jag har varit med och gett liv till! Det är liksom, WOW!

Första sparkarna

Jag har haft väldigt svårt för att känna av bebisen där inne, jag har inte riktigt vetat om det var magen eller bebisen som bubblade till. Men att moderkakan ligger där den ligger har nog gjort sitt, det kan vara svårare att känna av rörelser eftersom den ligger som ett dämpande skydd.
 
Söndag den 30/7 var vi med Stefans bror och tjej till stranden i Luleå och solade lite, då tror jag att jag kände en första liten spark! Det var alltså den första rörelsen jag kände ifrån bebis, jag har aldrig känt det där berömda fladdret alla pratar om att man känner först. Det var en liten spark och så ingenting mer.
 
Nästa gång jag kände av bebis var veckan efter, även det en söndag. Då kände jag en liten spark till då vi låg här hemma i soffan. Men det var också en enda spark och så ingenting mer. Jag brukar ändå ligga på kvällen och blunda och riktigt känna efter om det inte ska röras lite därinne, jag har buffat på magen för att störa bebis lite så den kanske ska buffa tillbaka, men icket.
 
Så kom då söndagen den 13/8. Vi for upp till Lillstrand för att lyssna på Blåsarlägrets konsert. Mitt under en psalm kände jag nåt i magen! Och så igen! Jag blev helt stilla och la handen på magen. Efter en stund vände jag mig till Stefan och med tårar i ögonen viskade att bebis just sparkade! Antar det berodde på all ljuv blåsarmusik den fick höra!
Sen fick jag faktiskt känna några fler sparkar under dagen, inte så många men bebis gjorde sig tillkänna i alla fall. På kvällen när vi låg och såg på Alien: Covenant så började det leva om rätt mycket i magen! Stefan försökte känna men kände inget.
 
 
 
Ända sen i söndags så har jag känt av bebis flera gånger om dagen, varje dag! Tänk att det gick från 0 till 100 över en natt bara! Från att egentligen inte ha känt något alls till att känna flera gånger om dagen.
 
Så igårkväll då när vi låg i sängen. Det sparkade litegrann och Stefan låg och kramade mig medan jag skulle kolla Instragram. Så tyckte jag det sparkade lite hårdare så jag la Stefans hand över magen där jag hade känt och se på tusan, vid nästa spark så kände han det! Han fick känna två sparkar efter varandra! Han blev så himla lycklig och jag blev så glad! Han har tyckt det varit orättvist att jag får känna allt och att han inte får det. Men nu äntligen fick han också känna!
 
Så den 13/8 började bebis ge liv ifrån sig på riktigt och tre dagar senare, den 16/8, kan man känna det genom magen! Så fantastiskt! Även fast det sparkar därinne dagligen så har jag svårt att förstå att det ligger en bebis där som så småningom ska komma ut och berika vårt liv med så mycket kärlek! Men oj vad vi längtar!

Tidigare inlägg
Matbloggstoppen
RSS 2.0