5 dagar kvar
Nu börjar det verkligen närma sig! Endast 5 dagar kvar till beräknad födelsedag! Enligt mensen så var det beräknat till imorgon (23e) och jag har ju trott att bebis ska komma då, men nu börjar jag tro att den här bebisen kommer vilja stanna kvar tills
efter bf. Men vi får se när det blir dags. Med Elsa hade jag inte minsta känning dagen innan det startade, däremot hade slemproppen släppt i omgångar några dagar tidigare. Men inget sånt än.
För en vecka sen hade jag en vakennatt, vaknade vid 3 och var pigg och kunde inte somna om förän efter 5. Då kom jag på att jag måste hinna sy ett set som bebis kan åka hem från BB i. Höll på att stiga upp där mitt i natten och börja rita mönster och
klippa men jag hejdade mig lite. Men på morgonen så började jag rita av en massa mönster och klippa ut dessa och dagen efter kunde jag börja klippa ut i tyget. Sen har jag suttit 3 sena kvällar och sytt och nån kort stund dagtid. Sent måndagkväll
var det klart, igår tvättade jag upp det och idag har jag packat ner det i BB-väskan! Är rädd att byxan ska bli tight i magen och att bodyn ska bli nog så lång, men jag är ändå riktigt nöjd med slutresultatet!
Nu längtar vi efter att se vem som ska fylla ut det här!
2 månader kvar
Idag är det exakt 2 månader kvar tills bf. 2 månader! Känns både som en evighet samtidigt som det känns väldigt snart. Jag har så mycket jag vill hinna göra innan dess, men på 8v ska man väl hinna med rätt mycket. På måndag går jag på gravisitetspenning
och Elsa kommer vara 3 dagar i veckan på förskolan, så ska försöka hinna göra en massa boande då. Typ tvätta upp bebiskläder och då in det i Elsas nuvarande garderob, så måste flytta hennes garderob först. Få hem vaggan och göra den i ordning. Fixa småsaker
här hemma och röja lite lätt på väl valda ställen. Sånt man helst gör utan en hjälpsam 2,5-åring hemma.
Sen ska jag förståss hinna mysa och gosa en massa med samma 2,5-åring, ge henne en massa uppmärksamhet innan bebis ankomst.
Dagen innan Elsa föddes (dvs 3 dagar innan bf) vs nu ikväll (61 dagar innan bf). Lika stor men lägre mage nu.
När jag hade Elsa i magen mådde jag illa mellan v 7-12 ungefär och hade halsbränna om kvällarna sista 2 månaderna kanske. Det var ungefär dom gravidkrämporna jag hade. Denna gånger började det på samma sätt med illamående i v 7-12 ungefär. Från v 22 ungefär
började jag få lite foglossning, men senaste 2-3 veckorna har det känts bättre igen. Kanske beror det på att bebis ligger med huvudet neråt och stadgar upp bäckenet, ingen aning. Värst är det på natten eller morgonen när jag stiger upp, då hugger
det i höften/skinkan. Att sitta på golvet och leka med Elsa är inte det lättaste heller.
Halsbrännan har kommit, främst kvällstid men ibland även på eftermiddagen. Börjar känna mig stor och otymplig, lite vaggande gång känns det också som att jag har. Det kände jag först sista månaden med Elsa men som bilden visar så verkar jag ju vara lika
stor nu som i slutet då. Vi får väl se hur jag mår om en månad eller drygt.
Nu ska jag jobba sista två dagarna och sen ska jag försöka att verkligen njuta av graviditeten, det är inte det lättaste alla stunder då man känner sig som en flodhäst och är grymt otränad (till skillnad från förra gången) och bebis rörelser ibland nästan
gör ont och är obehagliga. Men nu börjar det bli trångt där inne så det är ju inte så konstigt.
Njuta var det ja! Stor som ett hus och med en sommar som verkar bli riktigt varm! Njut!
99 dagar kvar
I slutet på juli fyller vi ut familjen och blir fyra!
Ny diskmaskin
I måndagskväll efter middagen så startade jag diskmaskinen. Sen lekte jag och Elsa en stund, hon hann sitta i duschen och sen blev det kvällsfika. Samtidigt som vi pratar med mormorn på FaceTime gör jag henne i ordning med pyjamas. Släpper ner henne
på golvet och pratar med mamma om något, så hör jag hur Elsa blir glad, börjar stampa och det plaskar! Då har det runnit ut en stor pöl från diskmaskinen som hon glatt står och plaskar i! Avslutar snabbt samtalet med mamma, ropar in Stefan från gymmet
som får ta hand om kaoset medan jag går och söver Elsa.
Det hela slutar med att vi morgonen efter köper en ny diskmaskin. Det är en himla tur att han jobbar i en vitvarubutik! Så tisdagkväll tog jag Elsa med mig på affären för att handla och under tiden började Stefan installera nya disken. Något fattigare
men en bättre och tystare maskin rikare!
Armbrytning
I fredags efter jobbet packade vi in oss i bilen och begav oss upp till Arjeplog. Vi slutade lite tidigare så kl 18 kunde vi börja rulla och var framme strax efter 20. Perfekt för Elsa att få gå och lägga sig direkt.
Vi åkte upp för att Stefan skulle tävla i armbrytning på lördagen, så samtidigt passade vi på att hälsa på hans släkt. Vi sov hos hans moster och efter tävlingen for vi och hälsade på hans mormor.
Tävlingen gick hyfsat och han kom hem med två medaljer, ett silver och ett brons. Lite trist att dom var så få i hans viktklass (3 och 4 deltagare) bara. Nästa tävling blir SM i Luleå om en månad. Spännande!
Ledig tisdag
I tisdags var jag ledig eftersom jag jobbar på lördag. Vi hade tur då mormorn hade en tandläkartid på byn mitt på dagen, så hon kom ner tidigare så for vi och hälsade på hos gammelmormorn alla tre. Fikade och pysslade på. Elsa har stenkoll på var alla
godsaker finns, hon sprang genast till ett av skåpen där hon hittade ett paket pepparkakor. Inte långt efter det hade hon fått sin kopp och fyllde den med cornflakes! Precis som hon brukar! Hon kom även ihåg sen sist vi var dit att man kunde öppna
puffen och däri finns det en massa spännande saker!
En tur på affären så åkte vi hem för lunch. Mormorn tog hand om Elsa så kunde jag börja med semmeldegen. När Elsa sen vaknade hade både mormor och morfar kommit tillbaka från sina tandläkartider och jag skulle börja grädda bullarna. Det degades en stund
innan det blev fikadags. Måste säga att jag lyckades bra med semlorna!
Sen dom for myste vi i soffan en stund framför Bolibompa Baby innan jag började med middagen. Sen kom pappan hem och kvällen var här.
En mysig dag helt enkelt!
Äventyrsbad
Idag slog vi äntligen slag i saken och åkte iväg till Boden på Nordpoolen och badade! Elsa älskar ju att sitta i duschen och "bada" och i somras satt hon många timmar i poolen på altanen och badade. Så att det här skulle bli en hit var vi rätt
beredda på!
Första 5 minutrarna var hon skeptisk och klamrade sig fast i Stefan som om det gällde livet. Men sen släppte det och hon badade och åkte två små rutschkanor, sprang i vattnet, åkte forsen flera varv och hade så himla kul!
Hon hade egentligen inte tid att äta lunch men när maten väl kom in satt hon och matade strips och korv och bara tittade ut över badet. Hon var inte helt belåten över att behöva åka hem, men hon insåg nog tillslut hur trött hon var så då gick det bra
och hon somnade som en stock i bilen på väg hem. Även mamman somnade visst en stund, men man blir ju trött av att bada.
Bada, det kommer vi göra fler gånger! Kanske någon liten kompis följer med nästa gång.
Det där gick ju bra
Jag som halvt lovade mig själv att börja blogga mer frekvent, det gick ju sådär.
Elsa har hunnit fylla år, vi har firat jul och nyår, hunnit ha vinterkräksjukan alla tre och nu är vi lite småsnoriga alla tre. Men det ska väl gå över snart. Eller så fortsätter det hela månaden ut (vabruari).
Hon fick så mycket fint både då hon fyllde år och i julklapp! Favoriten blev helt klart käpphästen och Pippi-kläderna! Men dockvagnen, dockorna och våffelsetet leks det också en hel del med. Vi fick även ett presentkort på Leos men där har vi inte hunnit
vara än. Ska bli spännande att se vad hon tycker om det. Kommer hon köra fullt ös eller kommer hon vara lite blyg och försiktig.
Ungens humör är fortfarande väldigt upp och ner. För det mesta är hon såklart glad och nöjd, men säger man åt henne eller att hon inte får som hon vill kan man ju tro att världen håller på att gå under. Shit så arg hon kan bli, tårarna bara sprutar! Sen
kanske vi måste bli lite bättre på att sätta tydligare gränser kring vissa saker, det kanske skulle hjälpa med dessa "utbrott" eller vad jag ska kalla det. Men hon är för det mesta så himla go och snäll!
Det kommer fler och fler ord nu, vissa tydligare än andra men vi förstår rätt mycket nu. Hon chockade oss för några veckor sen med att supertydligt kunna säga "stjärna"! Nu är hon i en peroid då hon dagligen säger "bänna", vilket betyder bära. Hon vill
gärna bli buren, det måste ju vara ett tecken på att hon behöver extra mycket närhet nu. Hon säger ofta 2-ordmeningar och ibland blir det även en 3-ordsmening.
Hon trivs lika bra på förskolan fortfarande. Kanske lite för bra för ett par kvällar när Stefan han hämtat henne har hon sagt "Nej pappa" direkt han kommit in. Hon har velat stanna på föris! Tror det har varit samma pedagog som haft stängningen dom gångerna
så det måste ju vara att hon tycker om den pedagogen extra mycket. Om jag förstod Elsa rätt en kväll här i veckan då jag skulle natta henne men hon inte alls ville ha mamma, så tror jag hon sa pappa och en variant av den här pedagogens namn. Det är
ju kul då hon gillar pedagogerna och förskolan men man vill ju gärna att hon ska vilja följa med hem efter en hel dag på föris.
Det får vara nog för den här gången tror jag. Ska verkligen försöka återkomma inom en vecka eller max två, det ska inte ta 1,5 månader som sist.
Long time no see
Nu är det väldigt länge sen jag var in och skrev här, önskar verkligen jag tog mig tid att skriva mer än vad jag gjort men kanske kan det bli ett blivande nyårslöfte?! En inlägg i veckan eller något sådant. Lät väl inte så dumt. Man har ju ändå rast på
jobbet så jag hinner ju då, om inte hemma.
Nåja, vad ska jag berätta nu då? Är två månader sen jag skrev sist och då hade vi varit på inskolningssamtal. Elsa trivs lika bra än på förskolan och hon lär sig nya ord varje vecka! Är lika spännande att höra vad som ska komma denna gången! Jag försöker
flera gånger i veckan att få henne att säga Elsa, men än har jag bara lyckats lura henne en gång till det. Det finns ett namn hon säger nästan dagligen och det är "Mimi", en förenkling av Mindie. Mindie är både en tjej på samma avdelning på förskolan
men även ett av barnen från vår föräldragrupp! Så kul att dom håller ihop fortfarande! Hoppas på hela förskoletiden och gärna efter det också även om det kommer bli svårare eftersom Elsa är född året innan.
Hon har även börjat lite smått med två ords-meningar, ibland väldigt otydliga men ibland väldigt tydligt! Surrat har hon gjort länge men det är ju ingenting man förstår av det, därför är det extra kul nu när man börjar förstå mer.
Det är viktigt att synas i mörkret. Inomhus!
Ungen har ju alltid varit världens mest snälla och försiktiga tjej, men sen strax innan hon började förskolan märkte man att det hände nåt med henne och hon blev mer framåt och mer bestämd. Och den där bestämdheten har bara vuxit sig starkare och hon
kan verkligen bli arg och sur om hon inte får som hon vill. Det senaste hon har börjat med är när vi sitter vid matbordet och hon gör nåt "fel" som vi säger ifrån åt. Typ att hon ska stoppa ner hela handen i mjölkglaset, då säger man ifrån att så
gör man inte och slutar hon inte tar jag ifrån henne glaset. Då slår ungen näven i bordet och visar sin missbelåtenhet! Känns som att trotsåldrarna och tonåren kan bli en pärs om hon fortsätter vara lika bestämd som nu!
Om 6 dagar fyller hon dessutom 2 år! Helt sjukt vad tiden har gått! Tyckte de var igår som jag var ute på min sista promenad som höggravid och nu är ungen snart 2 år! Galet! Jag gjorde i alla fall en liten check-up här på förmiddagen och tog en längd
och vikt på henne. 83,5cm lång och 11,3kg tung! Något ner på tillväxtkurvorna mot vad hon har legat tidigare men inget alarmerande. Med tanke på att hon har ätit som en kratta i flera månader så är jag mer förvånad över att hon ändå har växt så pass
bra än om hon skulle ha legat ännu lägre på kurvorna. Sen rör hon sig nog betydligt mer på förskolan under en dag än vad hon gör hemma. Så allt ser bra ut tycker jag!
Så ungen utvecklas och frodas precis som hon ska! Ska bli spännande att se på ett par månader till hur mycket mer hon har lärt sig! Älskar att se henne utvecklas!
Inskolningssamtal
I torsdags var vi på inskolningssamtal på förskolan. Vi pratade med en av pedagogerna om hur vi upplevt inskolningen och om vi hade några synpunkter eller funderingar. Nu är det ju jag som skött inskolningen men vi turas om att hämta henne och så pratar
vi rätt mycket hemma om förskolan så vi har båda rätt bra koll.
Inskolningen gick ju över förväntan bra, helt smärtfritt alltså! Bortsett från 2-3 lämningar då hon blivit ledsen (men som gått över efter en minut typ) så har det gått hur bra som helst! Hon glömmer nästan bort att vinka och ge hejdå-pussen till mig.
Hämtningarna går också bra och hon blir så glad då vi kommer! Dom kvällar hon är ensam kvar då jag hämtar vill hon vara kvar och leka har jag märkt, så det betyder ju att hon trivs där hon är! Både på hennes egen avdelning och på den större avdelningen
dit dom går över vid sammanslagning efter kl 16.
Vi har ungefär samma uppfattning om henne både vi och pedagogerna. Hon är inte den som tar mest plats men hon vet vad hon vill och står på sig. Hon vill inte vara där det är för stojigt och stökigt utan leker hellre där dom lite lugnare lekarna är. Hon
säger väldigt lite bland folk men dom förstår hennes kroppsspråk och hon förstår allt som pedagogerna säger. Och precis så är hon hemma i liknande situationer. Pedagogen vi hade samtalet med pratade så varmt om Elsa så jag blev så stolt! Ville börja
grina av stolthet och kärlek till ungen flera gånger men fick kämpa för att hålla tillbaka.
Får ibland nypa mig i armen, kan inte fatta att vi hade sån tur som fick världens snällaste, finaste, mest underbara Lillis!
”När man får väntat besök”
Ibland är det bra att man får väntat besök för då får man liksom tummen ur till vissa saker. Som nu igår då vi fick middagsgäster. Jag fick rätt snabbt tummen ut att städa undan småsaker som legat i köket, sånt som man inte själv ser för att man
inte "orkar" ta tag i dessa småsaker. Det städade jag nu undan! Skönt! Och praktiskt! Även om det blir lite smått panik och stress. Men nu är det gjort!
Medan jag vabbade under veckan så började jag ta tag i förrådets kaos. Syns väl knappt att jag gjort något men jag har rensat ut en massa små kartonger med småprylar i och sorterat papper. Tanken är att göra det så cleant som möjligt för att äntligen
kunna ta hem löpbandet jag ska få överta av mamma. Men det behövs ju lite plats för det. Så kanske hinner och orkar jag fortsätta med det lite smått i helgen. Sen måste vi göra vinter ute; plocka ihop utemöblerna, plocka in rosorna innan dom fryser
sönder helt och tömma blomlådorna. Gräset klipptes för sista gången förr helgen så den är som tur är fin nu när frosten kommit.
Krupp och VAB
En update på hur förra veckans lämningar gick: hur bra som helst! Stefan lämnade henne måndag och det gick bra, hon var inte ledsen men inte skrattande heller, rätt neutral. Samma tisdagen då jag lämnade henne, hon var stoneface. Onsdagen så klättrade
hon upp i stolen för att få frukt, jag fick en puss och sen vinkade hon iväg mig för glatta livet! Så nu går det bra igen!
Denna veckan blir en väldigt kort vecka på föris då hon blivit sjuk. Natten mot lördag så fick hon krupp. Vi var vakna en del och sov väldigt dåligt resterande del av natten då hon sov oroligt och hostade emellanåt. Krupphostan, den där skälliga hostan,
höll i sig till söndag. Och som ett brev på posten så kom världens dunderförkylning med kruppen också. I söndags morse vaknade jag 6:30 av att jag hör hur hon försöker andas, men det är helt täppt i näsan så hon försöker andas genom munnen samtidigt
som hon suger på tutten. Och ungen sover! Så det var bara att väcka henne och försöka suga ur snoret.
Vagnskudden blev en fin mössa! Lite stor bara...
Igår var Stefan ledig så då hade hon ledig dag från föris. Men idag har jag VABat och kommer göra det även imorgon, hon är fortfarande snorig och så har hon en rosslande hosta. Hon är förvånansvärt pigg för att vara så förkyld . Hon är inte så sjuk
att hon måste hållas hemma men hon är inte så frisk att hon kan (orkar) vara på föris. Men på torsdag hoppas jag att hon är så pass frisk att hon orkar fara dit! Hade det inte varit för hostan hade hon fått vara där redan imorgon.
Ledsen tjej
I tisdags kom det. Elsa blev så ledsen då jag skulle lämna henne. Samma visa även onsdag och torsdag. Hon är glad hela vägen dit, glad medan vi klär av oss (hon får knyta upp mina skosnören) och vill hjälpa till att öppna dörren för att komma in på avdelningen.
Allt är frid och fröjd fram tills jag säger att jag ska fara, då tittar hon på mig och sträcker upp armarna. Jag tar upp henne och aldrig förr har jag fått så hårda kramar, dom där småarmarna vill verkligen inte släppa taget. Och i det ögonblicket jag
måste släppa henne och ge henne till någon av fröknarna så blir hon så ledsen och tårarna bara sprutar. Usch vad det gör ont i hjärtat just då! Men jag vet ju att det går över fort. Och dom har sagt det nu i slutet på veckan att en av dagarna hann jag
inte ens ut från avdelningen så hade hon slutat gråta. Så det är just det ögonblicket jag ska lämna henne som hon tycker är jobbigt, så fort jag är borta och hon inte kan se mig så går det över.
Sen berömmer dom henne över hur bra hon leker där! Hon leker verkligen hela dagarna långa, är aldrig ledsen. Det värmer och klistrar ihop det som går sönder i hjärtat då hon är ledsen.
I fredags gick det bra att lämna henne, men då hade dom projektorn igång med barnsånger när vi kom. Så hon satte sig direkt och tittade på "TV" och var inte alls brydd då jag for.
Imorgon ska nog Stefan få lämna henne så får vi se om hon blir ledsen eller inte. Så får vi se sen övriga veckan också hur det blir då jag lämnar.
Back to business
Inskolningen är över, Elsa är på förskolan på riktigt och jag har börjat om att jobba. Än så länge har jag sluppit gråta när jag lämnat henne och förhoppningsvis slipper jag nånsin göra det. Hon har varit glad vid alla lämningar och även vid hämtning.
Nu fick hon en rätt lugn första vecka faktiskt. Måndag och tisdag var det som sagt inskolning fortfarande så då var hon 8:30-14:30. Onsdag var det skarpt läge och hon var där mellan 9-16:45 ungefär. Torsdag skulle jag jobba kvällsöppet och så skulle det
vara vikarier på förskolan största delen av dagen, så då valde vi att anlita mormorn i stället så då var Elsa hos henne i Vidsel hela dagen. Fredag lämnade jag henne på föris kl 9 och Stefan som fick kortdag helt oväntat kunde hämta henne 14:15 efter
vilan och mellis. Så det blev en lagom första vecka för henne känner jag.
Mammas guldlock!
Denna vecka blir det full vecka, så som det kommer att vara hädanefter. Men det ska nog gå bra det med. Däremot kommer hon säkert vara tröttare än vanligt mot slutet av veckan gissar jag.
Snorig har hon hunnit bli. Det värsta var över i fredags men nu har det börjat om mer igen. Dessutom har hon inte varit sitt vanliga glada jag idag, lite lätt gnällig. Men ingen feber så det kanske bara var snoret och väderomväxlingen som skulle
ske idag som spökade. Högsommarvärme mott på dagen och nu är det värsta regnovädret. Och regna ska det göra ett helt dygn... Trist.
Inskolningen
Nu har vi haft inskolning i 1,5 vecka och allt går hur bra som helst! Jag som har oroat mig för i princip allt; att dom andra barnen ska köra över henne för att hon är så blyg och tillbakadragen bland nytt folk och nya miljöer, att hon inte vill äta eller
sova för att det är betydligt tidigare på dagen än hon är van vid. Men från första dagen har hon tagit för sig! Hon har inte brytt sig speciellt mycket om sin mor som suttit och tittat på utan hon har lekt och upptäckt allt nytt på egen hand. Dom dagar
det har varit mat hon tycker om har hon ätit. I onsdags skulle hon sova första gången så då var jag med och sövde. Hon var inte ledsen men stökade lite och efter 30min somnade hon. Torsdagen samma visa, lugn men nu tog det 60min att få henne att
somna. I fredags skulle hon sova utan mamma sin och somnade bums! Sov 2h och vaknade glad och ville inte alls åka hem med mig när jag kom och hämtade henne. Älskade lilla barn!
Nu har vi bara två inskolningsdagar kvar och på onsdag är jag åter på jobbet. Jag är otroligt glad över att inskolningen har gått så himla smärtfritt alltså! Ändå känns det lite vemodigt att jag på onsdag ska lämna henne där hela dagen för att själv fara
på jobbet. Jag hade gärna varit hemma lite till med henne, men samtidigt vet jag att jag nog snart skulle börja klättra på väggarna om så var fallet.
Antar att måndag och tisdag kommer se rätt lika ut, att jag lämnar henne 8:30 och rätt omgående får åka hem, så ska hon sen vara tills hon vaknar efter vilan. Och så skarpt läge på onsdag.
Lilla lilla vän vad mamma älskar dig!
