Fit n’ strong mama

Jag har nu bestämt mig för att ta tag i mammakroppen och försöka komma tillbaka till någorlunda bra och hälsosammare rutiner. För som jag levt sen jag blev gravid och fram tills nu drygt 6 månader post partum är inte riktigt okej. Kroppen behöver inte alls äta något sött varje dag, även om det är gott.
Det gick ju ganska bra för mig att gå ner nästan alla gravidkilona, på efterkontrollen 7v efter förlossningen hade jag 1hg kvar till inskrivningsvikten. Räknat innan graviditeten så hade jag kanske 2kg kvar, vilket inte är så mycket alls. Men sen Elsa slutade helamma (började äta lite mat och gröt) så började jag gå upp i vikt. Och nu står jag på en vikt jag sagt att jag aldrig vill gå upp i, kläder som passar dåligt och känner mig allmänt fluffig. Nu ska det bli ändring på allt det!

(null)

När Stefan gick på semester för tre veckor sen satte jag upp ett mål att styrketräna 3 ggr i veckan och springa 3 ggr i veckan. Och det har gått riktigt bra! Det var bara förra veckan som jag missade ett löppass.
Nu när Stefan börjar om att jobba imorgon blir det fler ändringar, nämligen det där söta som ska plockas bort. På veckorna i alla fall. Stefan ska också försöka hålla sig borta från sött. Nu drar jag/vi det inte så hårt att man inte får fika om någon bjuder, utan för mig är det att vara hemma och inte få smaska som kommer bli en utmaning. Speciellt kvällstid. Men jag hoppas det ska gå lika bra som träningen har gått!

Wish me luck!

Skidåkning

Idag efter att mamma gjort några ärenden på byn kom hon förbi för att gosa med Elsa. Då passade jag på att fara och åka skidor, så härligt! Strålande solsken, fina spår och några få minusgrader, that’s life!

(null)

Även fast jag var där vid 12:30 så var det många bilar parkerade i dalen. Mest pensionärer då, känns så bra att bli omåkt av dom som är drygt dubbelt så gammal. Men härligt att så många äldre faktiskt håller igång! Mer sånt!

Hoppas att jag kan fara någon dag i helgen om vädret fortsätter vara så fint som det varit!

Härvelkors

I veckan har hon accepterat babygymmet riktigt bra! Är hon mätt och pigg kan hon ligga där ganska länge, tror hon låg i 30min i sträck en dag! Perfekt då man hinner göra annat under tiden, förra veckan skulle man mest hålla i henne så hon satt upp och hur myclet hinner man då?!
Kvällarna är sedan förra fredagen återigen lugna och harmoniska. Hon äter fortfarande ganska ofta på kvällarna men hon är inte ledsen. Så förmodligen var det nog en tillväxtfas då hon behövde mer än vad jag just för stunden kunde producera. Men nu verkar det vara tillräckligt med käk i tissarna igen!

(null)

I söndags tog vi lite sovmorgon så vi missade starten på Vasaloppet. Men från kl 9 så såg vi och Elsa kämpade på bra i babynestet! Hon berättade för sin kära mor att hon minsann också vill åka Vasan, men att vi börjar med Tjejvasan om 17 år! Jag hoppas verkligen att hon kommer tycka om att åka skidor och gå på skidträning, precis som jag.
Kan lova att det ryckte ordentligt i skidtarmen då jag såg Vasan! Hoppas kunna åka det igen någon gång, inom 5 år kanske? Någon som vill följa?!

Det jag egentligen skulle säga med det här inlägget handlade inte om Vasan faktiskt, utan om hur Elsa beter sig i babygymmet. Jag lägger henne alltid i samma startposition, med benen mot soffan. Men då hon legat och sprattlat på ett tag så vet man aldrig var benen pekar. En av gångerna hade hon sprattlat sig 3/4 varv runt! Jag säger det igen, min bebis börjar bli stor! Stoppa tiden ett slag! Spola gärna tillbaka den lite också!

Skidor!

Onsdag förra veckan, på Alla Hjärtans Dag, var mamma barnvakt en stund mitt på dagen så jag fick fara och åka skidor! Så himla härligt! Solen sken, det var nästan nollgradigt ute och inte nå folk i spåret. Jag åkte ett varv på dalen i sakta mak, kändes alldeles lagom för att vara första tiren både för säsongen och efter förlossningen. Dalen är en äng så det är platt och inga backar och slingan är knappt 3,5km, helt perfekt för en nybliven mamma! Kan lova att jag hade träningsvärk i ljumskarna i två dagar efteråt.

(null)

Det enda jobbiga var att inte kunna staka ordentligt. När man stakar så använder man magen väldigt mycket, lite som när man gör situps. Och det är något jag inte vill göra än med tanke på magmuskeldelning som alla gravida får. Jag har försökt känna på mig själv men jag känner ingen delning, men jag vill ändå inte riskera något. Så jag avstår magövningar tills vidare. Så jag fick mest diagonala i skidspåret, något som är lite jobbigt då det är flackt, för det är då man vill staka. Men det gick ju bra och det var superduperhärligt!

Solsken!

Det har varit några dagar med massa solsken och enstaka minusgrader, så himla härligt! Har varit ute och promenerat både onsdag, torsdag och idag fredag! Supernice! Skönt för mig och skönt för lillan att få frisk luft också. Mer sånna här dagar tack!

(null)


Träning


Förra tisdagen var jag på efterkontroll på MVC. Har väntat med all träning (förutom promenader och knipövningar) tills jag skulle dit så jag visste att det var okej. Och visst fick jag en stor fin OK-stämpel av barnmorskan! Jag hade, 7 veckor efter förlossningen, gått ner allt jag gick upp under graviditeten! Eller, för att vara noga hade jag 1hg kvar till inskrivningsvikten, men det räknar jag knappt. Så nu när jag fått mitt OK:ande så vågade jag börja träna igen!


(null)

Redan dagen efter var jag på gymmet och öste! Nä, inte riktigt va. Men jag var på gymmet dagen efter. Körde igenom hela kroppen på maskinerna utom mage. Lätta vikter på allt och tänkte mycket på att dra in naveln och dra upp bäckenbotten, allt för att kroppen ska orka och inte gå sönder. 

Kändes hur bra som helst att vara tillbaka på banan! Nu ska jag försöka få till 2 gympass i veckan och promenader på det! Mitt mål är att promenera 1 mil i veckan då vädret tillåter, blir det mer gör det såklart inget.

Hur fort började ni om att träna efter förlossningen?

Kroppen so far

Kroppen går ju igenom en enorm förändring i och med graviditeten och förlossningen. Först ska ett nytt liv tillverkas och gro och växa, det är hormoner överallt och sen ska kroppen ändra på sig och förbereda sig inför vad som komma skall. Sen har vi själva förlossningen då den där lilla människan, som just då inte känns så liten, ska komma ut ur det där lilla, lilla hålet det för 9 månader sen kom in genom. Kroppen öppnar upp sig och efter mycket smärta och kämpande ligger det där lilla älskade livet på ens bröst i stället för innanför naveln. En helt fantastiskt känsla och upplevelse!

Men det slutar ju inte där, utan nu ska kroppen återgå till sitt normala, icke-gravida, tillstånd igen. Och det är mycket som händer även då. Lägg till att du har ett barn att ta hand om, och ammar man så är det mycket mer som sker i kroppen.


Det är rätt häftigt att kvinnokroppen fungerar som den gör, att den kan förvandlas så mycket fram och tillbaka och ändå håller ihop (för det mesta)! Även om det tar tid för den, så återgår den till sitt ursprungstillstånd. Det kan ta upp till ett år innan kroppen har läkt helt efter en graviditet och förlossning, så man ska inte skynda på den för mycket. För visst kan man hjälpa kroppen att hitta tillbaka.


(null)

Dagen innan, 12h efter och 1 vecka efter förlossningen.


Jag måste säga att jag har haft tur! Både under graviditeten då dom egentliga krämporna jag hade var lite illamående i början och halsbränna i slutet. I övrigt mådde jag tiptop och hade inte ont någonstans! Förlossningen gick snabbt och kroppen höll ihop bra! Och nu efteråt har jag mått prima! Lite så där oförskämt bra faktiskt! Och amningen fungerar som den ska! Lägg till det att flickan är så snäll och sköter sig exemplariskt! Och som grädden på moset så har kroppen gått ihop väldigt snabbt och jag har efter bara en månad gått ner i princip allt jag gick upp, det saknas ett knappt kilo! Så jag kan inte annat än säga att jag har haft tur!


(null)

12h efter, 1 vecka efter och 1 månad efter förlossningen.

Jag vill absolut inte stressa upp eller hetsa andra mammor därute som inte har haft samma tur som jag. För jag har verkligen inte gjort någonting för att ha gått ihop och gått ner så bra som jag har gjort! Jag har sedan hon föddes ätit godis och fikat varje dag, suttit/legat i soffan i princip hela dagarna och myst framför TVn med Elsa och promenaderna har inte varit många. Första veckan inga alls och efter det max 2 per vecka skulle jag tro. Så jag har inte aktivt jobbat för att gå ner i vikt utan kroppen har skött det själv. Tror det är en blandning av tur, hög förbränning och amning som har gjort det.

Första "träningen" var idag faktiskt, då jag var ut och skottade bort plogvallen som traktorn öst upp. Tog det lugnt och försiktigt så kroppen skulle hänga med, men kan då säga att jag hade då inte orkat arbeta hårdare eller fortare för flåset och styrkan är som bortblåst! Längtar till efterkontrollen och ett förhoppningsvis OK därifrån, så kan jag återgå till gymmet lite smått. Kan säga att nu när man ser så många träna på och även Stefan börjat om igen så saknar jag det verkligen! Jag kommer naturligtvis inte börja tungt utan det blir lite lätt och främst överkropp och bra övningar för bäckenbotten. Och då kanske promenaderna blir lättare att leta sig ut på också, så kanske flåset sakta men säkert kommer tillbaka.
Nåt annat jag längtar efter är skidåkningen, så jag hoppas kunna återuppta det också så fort jag får OK, det är ju skonsam träning för kroppen också!

Still going strong!

Det blir inte så mycket tränande just nu, det är så himla mycket annat vi har att stå i så det har liksom lagts åt sidan. Men i morse så hade vi ställt klockan och for iväg på gymmet. Helt ensamma var vi, skönt! Jag körde lite rygg och armar och sen hann jag inte mer då Stefan blev lite blek om nosen och behövde hem och äta. Han har verkligen hög förbränning och blir därför lite känslig, så morgonträning utan frukost innan kan bli lite jobbigt för han.
 
 
Börjar vara svårt att hitta träningskläder, eller främst överdelar, som täcker hela magen. Det där är ett linne som är löst i passformen och ändå rätt långt i vanliga fall, men den där dunderklumpen på framsidan äter liksom upp allt tyg!
Imorgon blir det att fara och simma på eftermiddagen, är två veckor sen sist så vi får väl se om jag ryms i baddräkten eller om det  börjar bli dags för bikinin att träda fram.
 
Med 24 dagar kvar mår jag fortfarande så himla bra så träna är inga problem! Man får helt enkelt bara anpassa träningen efter kulan. Ligga på mage och träna går inte, men det förstår nog dom flesta. Sen kör jag inte alls så tungt, utan även där får magen bestämma vad den orkar med. Ju tyngre övningar ju mer buktryck får man, så därför blir det lätta vikter men fler reps. Simma är inga problem, där är man så lätt så. Promenera går också bra, men även där får man anpassa hastigheten i steget. Fort går man ju inte direkt.
 
Till veckan hoppas jag även kunna avverka säsongens första skidpass, alla spår är ju uppdragna nu så ett varv på dalen skulle passa perfekt, 3km utan backar! Det är bara det att skidorna står inklämda längst in i förrådet, men efter helgen borde det vara löst, då behövs bara lite valla. Jag får hålla tummarna och se hur det går.

Semester! 2:a veckan Del 2

Måndag morgon, dagen D. Vaknar upp till bra väder. Gör oss i ordning och packar ryggsäcken innan vi går över till huset mittemot där frukosten serveras. Äter så gott det går och gör oss var sin extra macka att ta med som matsäck. Mätta i magen styr vi kosan mot Skjeggedel med ett litet stopp för att handla mer förnödenheter. Väl framme i Skjeggedal får man betala 300 NOK för en liten parkeringsplats! Sjukt att saker och ting ska kosta så himla mycket hela tiden. Nåja, det var bara att betala, göra ett besök på huset och sedan var det bara att traska iväg.
 
På parkeringen, precis innan avfärd uppåt fjället.
 
Vi startade äventyret 9:15, solen sken och det var riktigt härligt väder! 10 minuter senare kändes det inte lika härligt, inte pga vädret eller så, utan på den obefintliga konditionen tillsammans med den värsta stigningen jag varit med om! Jag tror lutningen var närmare 70%, det var som att klättra i den brantaste jord- och stentrappan som finns! Det kanske inte låter speciellt mycket men första kilometern var på 300 höjdmeter och tog 50 minuter att ta sig uppför! Det blev många micropauser för min del kan jag lova! Jag som ändå är rätt envis var rädd att jag inte skulle fixa hela vandringen, det säger rätt mycket om den där första kilometern.
 
Halvdöd efter bara några 100m. Här kanske man ser litegrann av hur brant det faktiskt var!
 
Som tur var blev det lite lättare, det planade ut sig litegrann och solen försvann bakom molnen och höll sig gömd resten av vandringen. Riktigt toppenväder för vandring fick vi! Efter ca 1,5-2 km till så kom nästa brant. Nu var det mest sten och stenskravvel vi fick traska/klättra i. Och mitt däruppe på stenhögen så var det två grävmaskiner av olika slag som höll på gräva och greja, vad dom gjorde fick vi se när vi gick ner. Där och då var vi mest fascinerade över hur dom över huvudtaget tagit sig dit upp?!
Efter ungefär 1 km stigning och ytterligare ca 250 höjdmeter så planade terrängen ut. Äntligen! Här fick vi se mer sten, lite snö, smältvattensjöar och den första Räddningsstugan. Härifrån och framåt kunde vi traska på i ett rätt bra tempo då det mesta av stigningen var gjord.
 
I den andra branten, riktigt jobbigt.
 
 
Äntligen lite planare mark. Och snö!
 
Jag har aldrig varit en fjäll- eller vandringsmänniska eller naturälskare över huvudtaget, kanske för att man så sällan vistas där, men oj vad fjället är vackert! Just den här sträckan vi vandrade var det väl inte speciellt mycket växtligheter och blommor, men det växte saker och utsikten var så vacker bitvis! Skulle absolut kunna vandra i fler fjäll bara för utsiktens skull!
 
Ju närmare vi kom ju mer folk mötte vi. Många måste ha startat redan vid 7-tiden, vissa hade säkert tältat där uppe på fjället någonstans och var nu på väg ner. När vi hade vandrat i 4h och 15min var vi äntligen framme vid självaste Trolltunga! Jag blev faktiskt lite besviken först över själva tungan, den var ju så liten! På alla bilder man googlat fram så såg den så stor och mäktig ut. Men den där besvikelsen förvsann rätt fort då man såg utsikten och insåg hur högt upp vi faktiskt befann oss!
Innan vi tog steget ut på tungan så åt vi våran medhavda matsäck, vi behövde stärka våra kroppar med lite energi. Sedan fick först Stefan ställa sig i kö så jag kunde ta kort och när han var tillbaka så ställde jag mig i kö. När det nästan var min tur så kom Stefan till mig, han hade bett en kvinna fota oss! Kul att få bild på oss båda två! När vi var fotade så gick han upp och kvinnan fotade bara mig.
 
På klippan bredvid där man fotade. Man ser tungan sticka ut bakom mig.
 
Ganska högt upp. Och ganska vackert!
 
Självaste Trolltungan i all dess prakt! Tänk att sten och snö kan vara så vackert och hänförande!
 
Det var många som kröp ut och satte sig på kanten och dinglade med benen. Jag var en av dom som hade kunnat göra det, men med dom omständigheter som rådde då så avstod jag. Dessutom när man hunnit stå vid sidan om i en kvart och sett alla som satt sig längst ut så försvann liksom suget. Det är väldigt högt upp, Trolltunga! När man står på själva tungan så tänker man inte på hur högt det är, för den lutar som uppåt litegrann så man ser ju aldrog riktigt ner på samma sätt. Läskigt var det att titta på alla andra i alla fall, så jag är glad att jag avstod!
 
 
 
 
 
Ca 1h var vi där uppe vid Trolltunga innan vi började vandra tillbaka. Stefan fyllde en flaska med färskt glasklart fjällvatten som han smaskade på, själv vågade jag inte dricka det och fick nöja mig med vanligt kranvatten som var flera timmar gammalt. Vandringen gick bra på nervägen förutom sista 500m kanske. Jag var så himla trött vid det här laget att benen inte riktigt ville bära mig. Att gå uppför en brant är egentligen rätt enkelt, speciellt om man jämför det med att gå nerför en likadan brant! Det är lättare att trycka sig uppåt och klättra, än vad det är att försöka hasa sig neråt utan att falla framstupa. Men det gick bra och när vi kom ner till parkeringen igen var klockan 18:15. Prick 9 h tog det för oss att vandra upp och ner och fota där uppe. Vi var så stolta och så trötta! Vi hade fixat det! Nu längtade vi bara efter mat, en dusch och att krypa ihop i sängen bredvid varandra.
 
"Stigen" dit var uppmärkt med röda T målat på stenarna. Vid vissa ställen fanns dessa stenskapelser och visade vägen.

Vårruset 2017

Igår var det dags för årets upplaga av Vårruset i Luleå. Vi var två fulla bilar fyllda med glada flickor i alla åldrar. Det tillsammans med det underbara vädret gjorde det till en mycket trevlig försommarkväll!




Betade av dom 5km på drygt 44min, endast promenerande med tanke på min fortsatta bråkiga fot. Har funderat på att kanske uppsöka läkare och ev röntgen, men det får bli en annan gång i så fall.
Vädret var underbart, känns som att sommaren kom på en endaste gång! Picknicken var väl okej, saknade riktigt pålägg. Nu verkade det vara en vegetarisk picknickpåse, för det var bröd, sallad, hummus, frön, belvita-kex, fetaost, vitlöksost och proteinchokladpudding. En okej picknick men inte mer än så.


Första armbrytarträningen

I tisdags var det dags för min första armbrytarträning! Bröt konstant i typ en halvtimme, var lagom mör efter det. Hade dessutom trott på en helsikes träningsvärk, men jag har inte känt så mycket faktiskt.

Däremot har jag en del teknik att träna in, har en tendens att tappa handleden. Men det ska bli kul att se hur fort man kan utvecklas.


Även om jag inte fått så mycket träningsvärk av just armbrytningen (har däremot träningsvärk från veckans tre gympass) så känner jag av den på andra sätt. Som ett blåmärke på armbågen, "kläm"skador på händerna, ömma höftben och känselbortfall i ena armen! Låter kanske illa men det är sånna "skador"man ska ha efter att ha brytit arm!



Svenska Mästerskapen i Armbrytning 2017

Som ni vet så var vi i Ö-vik helgen som var. Varför vi var dit berättade jag nog aldrig, men det var så att Stefan och hans klubbkompisar skulle tävla i SM i armbrytning! Hur coolt är inte det?!


Torsdagen var det invägning, man väger alltså in sig i olika viktklasserna för att motståndet ska bli jämnare (precis som i brottning, styrkelyft och andra kraftsporter).
Fredagen var det dags för tävling, i vänster arm. Jag som bara varit och tittat på en tävling förut och som inte ens tänkt på att man kan tävla i armbrytning, man kan tro som utomstående att hur kul kan det vara att titta på armbrytning? Men jag kan lova er att det kan bli rätt så spännande ibland! Och stämningen med 240 brytare i samma sal! Det har varit riktigt kul att få vara med och se!

Fredagen var det som sagt vänster arm som gällde, höger arm körde dom på lördagen. Luleå-klubben tog hem två medaljer i vardera arm, två guld och två silver! Heja!
Stefan däremot är lite besviken över sin insats, men har man bara tränat aktivt i 1,5 månader innan tävling så går det inte alltid så bra. Men nu är det träning inför sommarens tävlingar och nästa års SM! Vem vet, kanske tävlar jag också då?!

Fick tips av självaste armbrytardrottningen, Heidi!

Lördag var även Heidi Andersson på plats, ni vet, Armbryterskan från Ensamheten. Hon var där med sin pappa för att ge alla som ville lite tips och trix om armbrytning. Stefan tvingade fram mig, så nu har jag brytit arm med Armbrytardrottningen! Det hela slutade även med att jag blev intervjuad av Ö-viks lokaltidning!


Det hela avslutades lördagkväll med bankett, middag och ännu mer armbrytning! Jag bröt ingenting, men Stefan bröt en hel del och klagade sen på armvärk! Men det är sånt man får ta!


Kompisträning

Jag och Sandra på jobbet har kommit på en bra grej. En gång i veckan ska vi träna ihop på morgonen! Jag är ju redan uppe varje morgon och tränar, men det blir extra kul med sällskap! Dessutom är Sandra glad över att vi är två så hon också tar sig upp någon morgon! Kul då man kan hjälpa varandra med motivationen! Först sa vi att varje fredagmorgon skulle vi träna. Men det har ändrats av olika anledningar, så nu är det bara en morgon i veckan, vilken som helst.

Första gången var en fredag, då for vi iväg och åkte rullskidor i ca 8km, riktigt härlig morgon, lite lagom kylig sådär!

Förra veckan skulle vi fara fredag, men då det regnade så sköt vi upp det till lördagen. Så lördagens träning blev att först cykla upp till Storkanis för att sedan gå med stavar upp. Och så samma visa på tillbakavägen. Nu vet jag äntligen vars Storkanis är!

Denna veckas morgonträning blev redan i tisdags då jag var upptagen igår morse. Så då tog vi våra stavar och traskade runt på Åsen. En vacker men kylig morgon må jag säga, för snapchat visade -1 och det var frostigt på gräsmattorna. I kind of like it!

Vi har inte hunnit bestämma vad kommande veckas träning ska bli, eller vilken dag ens. Men nåt kul blir det alltid!


Runners High

Alla löpare som har fått uppleva "Runners High" förstår vad jag känner när jag ser den här bilden. Och vad jag saknar. Känslan på just det där passet är nog den bästa löparkänslan jag någonsin haft! Det var på riktigt en "Runners High"-upplevelse!

Nu sitter jag här ett år senare och har inte kunnat springa sedan november förra året och har fortfarande löpförbud. Det suger! Men jag hoppas att jag ska kunna ta upp löpningen tills nästa sommar igen.

Tills vidare har jag både mina sommar- och vinterskidor. Vilken himla tur att jag fastnade så för rullskidorna, det ger nästan samma sköna känsla som att springa! Så nu hoppas jag på tidig vinter så jag får åka skidor på riktigt!


Harmoni

Det kan låta konstigt med tanke på att jag just brutit upp från ett nästan två år långt förhållande, men jag mår så himla bra just nu! Det liksom ligger ett lugn i hela kroppen. Jag vet inte om jag har känt såhär förr, men det är helt underbart! Det är som att allt i livet går min väg nu, som att det är min tid nu, min tid i livet.

 

 

Träningen är en stor del av detta! Jag älskar träningen mer än jag någonsin gjort och tycker att allt är kul! Kanske det beror på att den är helt kravlös nu när jag inte tränar inför lopp/tävling. Jag stiger upp mellan 6-7 nästan varje morgon och tränar, promenader, styrka, rullskidor eller yoga. Inte ens löpförbudet kan förstöra glädjen till träningen! Ibland tränar jag även ett pass efter jobbet, bara för att det är kul och för att få sällskap av någon vän. Allt flyter på så himla bra! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?!

 

 

Sen har jag äntligen tagit steget att säga upp mig från kommunen! Jag är nu en Sportringare på riktigt och det känns så himla bra! Vilket roligt och varierande jobb och jag har förärats världens bästa och roligaste kollegor! Redan efter första veckan på Sportringen så kände jag att jag absolut inte ville tillbaka till kommunen. Det är inget fel på det jobbet, men jag insåg nog aldrig hur less jag varit förän jag kom därifrån. Jag har ändå jobbat konstant i nästan 10 år varav drygt 4 som fast anställd. Och jag saknar det inte en sekund! Det känns som att jag gjort mitt där. Just nu känns det som att jag inte vill tillbaka till någon sorts vård, men det vet man ju aldrig i framtiden. Dessutom har jag den tryggheten att jag är utbildad undersköterska och vet att kommunen alltid söker efter utbildat folk. Jag är inte orolig. Just nu vill jag vara på sportaffärn och jag hoppas jag blir där länge!

 

 

Sen finns det andra faktorer i mitt liv nu som gör att jag mår så bra, men dom sparar vi till senare!


7 veckor

Nu är det mindre än 50 dagar kvar! Om 7 veckor är jag på en varm och helt outforskad ö! På en resa helt olik andra resor. Jag och mamma drar nämligen till Rhodos på en träningsresa! Hur kul och spännande ska inte det bli?!

Jag läste någonstans här i vintras att Coop ordnade en träningsresa, och var man medlem fick man billigare. Vi kollade lite på det och bokade snabbt! Och det gick fort så tog alla platser slut. Vi hade tur och kommer åka direkt från Luleå, men folk från hela Sverige kommer att vara med då det även går resor samma dag från bland annat Stockholm.

Fatta vad roligt det kommer bli!! Jag är i värsta bra träningsfasen just nu och kroppen mår super! Jag längtar efter träning och kroppen reagerar positivt! Jag är så taggad alltså!! Inte ens en dum fot kan stoppa mig! Inte eller två stycken! Denna sommaren går till historien som den roligaste träningssommaren ever! Jag är taggad!


Nya gymskor!

Har i sommar försökt hitta mig en ny sko att ha på gymmet. Har haft mitt andra par Lunarglide där men nu när jag är van att gå i en riktigt stabil sko så känns den mest som ett fladder. Sen så har den ju två år på nacken och ett antal mil och timmar i sig.

Sökte efter en sko som är hyfsat stabil, eller inte mjuk och sladdrig i alla fall, och dessutom ville jag inte ha så mycket dämpning i den. En sko man har på gymmet ska helst inte ha så mycket dämpning eller vara uppbyggd så mycket då det är lättare att trampa snett och vricka sig då man lyfter och böjer med vikter. Men samtidigt ville jag inte ha en riktigt gymsko, eller mark/böjarsko, för dom är ju helt platta och stela.

Men så min sista arbetsdag innan semestern kom det en lastpall med paket från Nike på jobbet. En massa snygga skor rymdes däri och bland annat denna skönhet! Den uppfyllde alla mina kriterier! Lite dämpad, ganska stadig, skön på foten och galet snygg!! Först idag invigde jag dom! Härliga grejer!

Nike Flex Experience RN 5


Blåsor

Jag har ett tråkigt problem. När jag åker rullskidor så får jag små skavsår och blåsor i händerna. Har länge kört med avklippta stickade vantar men i morse tänkte jag prova mina vanliga vinterhandskar. Det var då inte bra alls! Fick skavsår fastän jag tejpat händerna!

För tejpa händerna är ett måste numer, men man ser ju inte riktigt klok ut! Funderar på att testa byta strap och ta den jag köpte ny till vinterstavarna. Men frågan är ändå om jag måste ha någon annan typ av handske.

Högerhanden är värst, där behövs fyra tejpar. På vänstern räcker det med två för tillfället.

Någon rullskidåkare där ute som har något bra tips?!


Månadens träning

Har en app som heter TrainingGoal, den är perfekt att ha om man vill ha koll på hur mycket man tränar och vad man tränar. Med hur mycket menar jag alltså hur många pass man gör.

Förra året var jag med i en utmaning på Facebook där man skulle göra 100 träningspass innan midsommar. Det gick ju galant då man tränade inför klassikern. När den utmaningen var över tänkte jag att 250 pass på ett år kändes som en bra fortsatt utmaning. Det gick bra fram tills efter Lidingöloppet då foten pajade och lusten försvann. Men jag kämpade på och nådde precis 250 pass.

För det här året kunde jag ju inte vara sämre, målet är satt till 250 pass under hela 2016. Det har varit tufft hela vintern och våren. Jag har legat många pass efter och känt mig lite stressad. Men nu sen jag kunde börja åka rullskidor och dessutom haft tennisen så har Juli blivit min allra bästa träningsmånad, ever!

Ja, ni ser ju själva. Tack vare det fina vädret vi har haft senaste veckorna så har jag både kunnat och verkligen velat åka skidor på morgnarna. Annars har jag svårt för att orka stiga upp på morgonen för att träna, men nu när det har varit soligt och varmt redan vid 6:30 så har det inte varit några problem att ta sig ut. Jag har rent längtat upp och ut på morgonen! Och så tennisen som varit 3 kvällar i veckan i 3 veckor har varit sjukt kul! Så 35 pass fördelat på 25 dagar och 6 vilodagar är mer än bra!

Nu blickar jag fram mot ett lika bra och härligt augusti!

Efter gårdagens 23km tur! Trött, lycklig och blåsig i händerna.


Tennisskola

Under tre veckors tid, tre kvällar i veckan, har jag gått på tennisskola här på byn. Vi har haft otroligt tur med vädret, fint väder alla dagar utom igår då vi var tvungen avbryta efter 30min pga regn. Annars har det nog varit sol alla kvällar!

För 300:- totalt så har jag fått lära mig otroligt mycket! Från att i princip aldrig ha hållit i ett racket så går det ibland rätt så bra vissa stunder! Andra stunder är jag sämst och blir sur. Men det har varit så himla kul! Vi har varit ett riktigt bra gäng på upp till 10 pers som mest!

Nu gäller det att inte glömma bort allt utan att faktiskt försöka spela någon gång då och då. Har ett par kompisar jag kan bolla med!

För er som missat detta, det återkommer säkerligen nästa sommar igen! Då ska jag också vara med, igen!


Tidigare inlägg
Matbloggstoppen
RSS 2.0