I tisdags var jag ledig eftersom jag jobbar på lördag. Vi hade tur då mormorn hade en tandläkartid på byn mitt på dagen, så hon kom ner tidigare så for vi och hälsade på hos gammelmormorn alla tre. Fikade och pysslade på. Elsa har stenkoll på var alla godsaker finns, hon sprang genast till ett av skåpen där hon hittade ett paket pepparkakor. Inte långt efter det hade hon fått sin kopp och fyllde den med  cornflakes! Precis som hon brukar! Hon kom även ihåg sen sist vi var dit att man kunde öppna puffen och däri finns det en massa spännande saker!

Idag slog vi äntligen slag i saken och åkte iväg till Boden på Nordpoolen och badade! Elsa älskar ju att sitta i duschen och "bada" och i somras satt hon många timmar i poolen på altanen och badade. Så att det här skulle bli en hit var vi rätt beredda på!

I torsdags var vi på inskolningssamtal på förskolan. Vi pratade med en av pedagogerna om hur vi upplevt inskolningen och om vi hade några synpunkter eller funderingar. Nu är det ju jag som skött inskolningen men vi turas om att hämta henne och så pratar vi rätt mycket hemma om förskolan så vi har båda rätt bra koll.

En update på hur förra veckans lämningar gick: hur bra som helst! Stefan lämnade henne måndag och det gick bra, hon var inte ledsen men inte skrattande heller, rätt neutral. Samma tisdagen då jag lämnade henne, hon var stoneface. Onsdagen så klättrade hon upp i stolen för att få frukt, jag fick en puss och sen vinkade hon iväg mig för glatta livet! Så nu går det bra igen!

I tisdags kom det. Elsa blev så ledsen då jag skulle lämna henne. Samma visa även onsdag och torsdag. Hon är glad hela vägen dit, glad medan vi klär av oss (hon får knyta upp mina skosnören) och vill hjälpa till att öppna dörren för att komma in på avdelningen. Allt är frid och fröjd fram tills jag säger att jag ska fara, då tittar hon på mig och sträcker upp armarna. Jag tar upp henne och aldrig förr har jag fått så hårda kramar, dom där småarmarna vill verkligen inte släppa taget. Och i det ögonblicket jag måste släppa henne och ge henne till någon av fröknarna så blir hon så ledsen och tårarna bara sprutar. Usch vad det gör ont i hjärtat just då! Men jag vet ju att det går över fort. Och dom har sagt det nu i slutet på veckan att en av dagarna hann jag inte ens ut från avdelningen så hade hon slutat gråta. Så det är just det ögonblicket jag ska lämna henne som hon tycker är jobbigt, så fort jag är borta och hon inte kan se mig så går det över.

Inskolningen är över, Elsa är på förskolan på riktigt och jag har börjat om att jobba. Än så länge har jag sluppit gråta när jag lämnat henne och förhoppningsvis slipper jag nånsin göra det. Hon har varit glad vid alla lämningar och även vid hämtning. Nu fick hon en rätt lugn första vecka faktiskt. Måndag och tisdag var det som sagt inskolning fortfarande så då var hon 8:30-14:30. Onsdag var det skarpt läge och hon var där mellan 9-16:45 ungefär. Torsdag skulle jag jobba kvällsöppet och så skulle det vara vikarier på förskolan största delen av dagen, så då valde vi att anlita mormorn i stället så då var Elsa hos henne i Vidsel hela dagen. Fredag lämnade jag henne på föris kl 9 och Stefan som fick kortdag helt oväntat kunde hämta henne 14:15 efter vilan och mellis. Så det blev en lagom första vecka för henne känner jag.

Nu har vi haft inskolning i 1,5 vecka och allt går hur bra som helst! Jag som har oroat mig för i princip allt; att dom andra barnen ska köra över henne för att hon är så blyg och tillbakadragen bland nytt folk och nya miljöer, att hon inte vill äta eller sova för att det är betydligt tidigare på dagen än hon är van vid. Men från första dagen har hon tagit för sig! Hon har inte brytt sig speciellt mycket om sin mor som suttit och tittat på utan hon har lekt och upptäckt allt nytt på egen hand. Dom dagar det har varit mat hon tycker om har hon ätit. I onsdags skulle hon sova första gången så då var jag med och sövde. Hon var inte ledsen men stökade lite och efter 30min somnade hon. Torsdagen samma visa, lugn men nu tog det 60min att få henne att somna. I fredags skulle hon sova utan mamma sin och somnade bums! Sov 2h och vaknade glad och ville inte alls åka hem med mig när jag kom och hämtade henne. Älskade lilla barn!

Idag hade vi vår första inskolningsdag på förskolan. Igår hade jag otroligt blandade känslor inför att lämna bort henne, hur kommer det gå? Elsa som är så försiktig och lugn av sig, vill känna av rummet rätt länge innan hon tinar upp lite. Men alltså, det gick ju hur bra som helst idag! Nu var både jag och Stefan där och vi var där en timme bara, dvs väldigt kort tid. Men på den korta tiden tog hon för sig av leksakerna, hon lekte själv och tillsammans med något av dom andra barnen, hon lämnade det rum jag och Stefan var i och lekte på så himla bra! En sten lättade från bröstet kan man lugnt säga!

Förra veckan var jag och Elsa och hälsade mormorn och morfarn i Vidsel. Vi bestämde oss för att åka upp till Bredsel och ta en titt på fåren som bor där. Elsa överraskade verkligen med att våga klappa ett par av fåren! Ett stort steg framåt för henne som har varit väldigt restriktiv kring djur och att våga ta på dom. (Med undantag för katter! Dom har hon gärna hängt efter om vi har hälsat på folk med katter.)

Idag 8:30 hade vi tid för Elsas 18-månaders kontroll och första vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund.

Dom senaste två veckorna har Elsa blivit väldigt förtjust i sina filtar. Hon har fem bebisfiltar i skiftande material och tjocklek, vilken hon tar bryr hon sig inte om så länge det är en filt. Den kan hon bära runt på och stoppa lite varstans eller bara gosa med. Ibland följer även en mjukissnuttis med, ni vet en sån med huvud och så är kroppen som en minifilt eller ett litet fyrkantigt tygstycke bara. Det är nog favoriterna just nu!

Vissa dagar är vår lilla tjej väldigt talför medan hon andra dagar är mer tystlåten. Fast det där med tal och ord vet jag väl inte. Vissa dagar pratar hon väldigt mycket bebisspråk men det är aldrig några riktiga ord. Vissa dagar så hummar hon och pekar på saker. För tillfället, som har varat i ett par månader nu, säger hon 4-5 ord. Hej, oj, här, där och ibland blir det ett litet nä också. That’s it! Inte ens mamma och pappa säger hon den lilla rackarungen! Längtar så tills hon säger mamma, jag kommer ju smälta ihop till en blöt fläck den dagen det händer!

Igår (måndag) blev jag föräldraledig igen och Stefan har återgått till jobbet. Att 12 veckor kan gå så fort! Och vad mycket som har hänt med Elsa på dessa knappa 3 månaderna! Jag kommer så väl ihåg att jag flera gånger om dagen försökte få henne att fatta vilket djur som var hund och vilket som var katt. Efter Stefans första vecka hemma så visste hon ju det! Och nu vet hon även hur både hunden och katten låter och kan härma ljuden!

Alltså gårdagen, vilken kanondag! Vi började med att vid 9:30 träffa Kim och barnen ute för lite lek och surr, Elsa hade turen att få testa Frejas lilla trehjuling! Hon är för liten än men till nästa sommar ska hon få sig en egen cykel! 

Elsa älskar verkligen att vara utomhus, speciellt om man får åka pulka! Igår var vi ut på fm ett varv runt kvarteret i pulka för att sen gå med vagnen en sväng. Alltså att Elsa fick skjuta vagnen. Sen fick hon sova i den ute också! På em var vi ut en sväng till, halkade runt på gatan och sedan traskade vi med pulkan också. Var en traktor ute och jobbade så den kollade hon också på. Traktorer är intressanta nämligen! Ska bli intressant att se vad hon tycker om att åka traktor med morfar här framöver.

Här har det ekat tyst och tomt i tre veckor. Orsaken är, delvis i alla fall, att jag har börjat om att jobba! Har jobbat två hels veckor nu och idag påbörjat den tredje veckan. Ska jobba totalt 12 veckor så 10veckor kvar innan jag blir föräldraledig igen (eller går på sommarlov som en kollega så fint sa). Nu är det pappan som är hemma med Lillis i stället. Så eftersom jag bara hinner se henne en kort stund på morgonen och ett par timmar på kvällen så blir det inte så mycket att skriva om här heller.

Nu ni mina vänner, nu går Elsa! Det började redan förra helgen med att hon gick mer och mer och under veckan som var lossnade det ordentligt! Så nu knatar hon runt mest hela tiden! Om hon tappar balansen så kryper hon, men mest bara till närmsta vägg eller grej som hon kan ställa sig upp mot, sen fortsätter hon gå. Det tog "bara" 1,5 månad från första steget tills hon kunde gå! Hon har verkligen tagit det lugnt och försiktigt, tack och lov!