Inskolningen gick ju över förväntan bra, helt smärtfritt alltså! Bortsett från 2-3 lämningar då hon blivit ledsen (men som gått över efter en minut typ) så har det gått hur bra som helst! Hon glömmer nästan bort att vinka och ge hejdå-pussen till mig. Hämtningarna går också bra och hon blir så glad då vi kommer! Dom kvällar hon är ensam kvar då jag hämtar vill hon vara kvar och leka har jag märkt, så det betyder ju att hon trivs där hon är! Både på hennes egen avdelning och på den större avdelningen dit dom går över vid sammanslagning efter kl 16.

Vi har ungefär samma uppfattning om henne både vi och pedagogerna. Hon är inte den som tar mest plats men hon vet vad hon vill och står på sig. Hon vill inte vara där det är för stojigt och stökigt utan leker hellre där dom lite lugnare lekarna är. Hon säger väldigt lite bland folk men dom förstår hennes kroppsspråk och hon förstår allt som pedagogerna säger. Och precis så är hon hemma i liknande situationer. Pedagogen vi hade samtalet med pratade så varmt om Elsa så jag blev så stolt! Ville börja grina av stolthet och kärlek till ungen flera gånger men fick kämpa för att hålla tillbaka.

Får ibland nypa mig i armen, kan inte fatta att vi hade sån tur som fick världens snällaste, finaste, mest underbara Lillis!