Kvällarna är sedan förra fredagen återigen lugna och harmoniska. Hon äter fortfarande ganska ofta på kvällarna men hon är inte ledsen. Så förmodligen var det nog en tillväxtfas då hon behövde mer än vad jag just för stunden kunde producera. Men nu verkar det vara tillräckligt med käk i tissarna igen!

I söndags tog vi lite sovmorgon så vi missade starten på Vasaloppet. Men från kl 9 så såg vi och Elsa kämpade på bra i babynestet! Hon berättade för sin kära mor att hon minsann också vill åka Vasan, men att vi börjar med Tjejvasan om 17 år! Jag hoppas verkligen att hon kommer tycka om att åka skidor och gå på skidträning, precis som jag.

Kan lova att det ryckte ordentligt i skidtarmen då jag såg Vasan! Hoppas kunna åka det igen någon gång, inom 5 år kanske? Någon som vill följa?!

Det jag egentligen skulle säga med det här inlägget handlade inte om Vasan faktiskt, utan om hur Elsa beter sig i babygymmet. Jag lägger henne alltid i samma startposition, med benen mot soffan. Men då hon legat och sprattlat på ett tag så vet man aldrig var benen pekar. En av gångerna hade hon sprattlat sig 3/4 varv runt! Jag säger det igen, min bebis börjar bli stor! Stoppa tiden ett slag! Spola gärna tillbaka den lite också!