Blivande gymnast?

I lördags blev man då så illa tvungen att följa med J på värken och träna. Eller, tvungen och tvungen, vi hade ju  planerat att jag skulle följa han dit någon gång. I varje fall så for vi dit sen vi jobbat färdigt och fått i oss lite att äta. Började lite smått med fotboll som uppvärmning, och vi ska inte prata om vem som vann. Sen lite stretching, där han nästan böjer av mig alla leder jag har. Turlig nog så gjorde han inte de, så då börjar han plåga mig på andra sätt. Träna armar, träna ben, och så armar igen. Han blev nog lite besviken över att jag inte har nå muskler alls i  mina armar. Men samtidigt blev han nog lite imponerad över att jag, trots mina svaga trötta armar och ett tidigare misslyckad försök, klarade av att klättrade uppför hela repet. Så nu är han skyldig mig en tårta!


Vad lärde jag mig annars då? Att nästan göra en bakåtvolt, eller en salto som dom kallar de. Med nästan menar jag att jag gjorde en, eller flera, men att landningen blev kass. Landade oftast på huvudet. Tur var ju då att jag landade i skumgummigropen, för annars har det blivit akuten illa kvickt. Eller, hade jag inte hoppat ner i gropen så hade jag aldrig försökt mig på en bakåtvolt ens.
Så fick jag se han in action också. Fyra framåtvolter på rad gör ju nästan att man blir snurrig bara av att se på. Inte undra på att han själv blir det.
Vad fick jag mer se? Lite bygelhäst, studsmatta. Ja, det var väl som de. Sen så stretcha vi igen, och som tidigare trodde jag han skulle bryta av mig armar och ben. Men i slutet så var han så snäll och gav mig lite välbehövlig massage! Det tackar och bockar jag så väldigt mycket för! Väntar ju bara på den där tårtan nu!


Kan ju berätta nu så här i efterhand, att redan då jag kom hem och ställde mig i duschen så kände jag av träningsverken. Hur tror ni inte jag har haft det dom tre senaste dagarna då? Verk! Men det börjar faktiskt avta nu, vilket känns skönt. Så det enda jag ska göra nu fram tills nästa gång (för det blir väl fler gånger J?) är att träna upp mina klena armar. Mitt stora mål är att kunna göra minst en riktig kinup och dip, eller vad det nu heter/stavas, utan hjälp. Så det återstår att se.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0