Min arbetsplats är nog den bästa. Åtminstone roligast!
Alla som jobbar där är så härliga. Alla bjuder till och är sådär lagomt knäppa, och så behöver ingen vara ledsen. Precis som det ska vara. Vi skojar och tokas med varandra hur mycket som helst, hittar på lite underliga saker och ting ibland, oftast när vi börjar bli för trötta efter en hel veckas, eller helgs, slit.



En grej har jag ju skrivit om tidigare, om dom ylande indianerna. Och igår instiftade våran solflicka "busmåndag". Själv hade jag jobbat helg, och solflickan hade nog så mycket energi att bjuda på, så det smittade av sig ganska fort. Föreställ er då mig, som brukar vara den som busar på mest, lite trött efter helgen, plus en solflicka som smittar busenergi omkring sig, som dessutom är fruktansvärt kittlig. Kan man låta bli? Skulle inte tro de. Så hon ville inte gå framför mig på resten av hela dagen. Fast det hela började redan vid vårat frukostfika.

Det låg en godispeng på bordet. Aha, tänkte jag. Den lägger vi i Js temugg. Han blev inte glad och gjorde nytt te. Sen kom han med två saftglas åt oss, som vi vägra dricka upp. Kom sen fram att det var halva glaset med vinäger i. Sen var det ganska lugnt fram mot eftermiddagen. Då står J och plockar i tvättstugan i godan ro. Så går solflickan förbi, och får världens busidé. Hon går och drar ner byxorna på han! Han blev så chockad! Trodde att tanten som han nyss hade sett gå förbi tvättstugan skulle våldta honom. Hur man ens kan komma på de vet jag inte. Men i chocktillstånd kan väl det mesta hända antar jag. Synd man missa det bara.

Ja, det var väl gårdagen det. I slutet av dagen var vi så trötta att jag och J lät solflickan rita smilysar med tippex på oss. Då var hon nöjd och glad.