Nu är det längesedan jag gav blod sist, för dom gånger jag har blivit kallad har jag antingen jobbat, varit borta eller inte känt mig riktigt frisk. Men nu skulle jag så stort gå och ge idag. Hade gjort iordning en matlåda som jag skulle äta på jobbet direkt innan jag for. Var faktiskt lite nervös, för första gången! Det är dessutom första gången jag far själv och ger blod. Alla är så oroliga för mig, men i och för sig så har dom väl en anledning till det.
Det är nämligen så att första gången jag skulle ge blod så höll jag på att svimma. Dom fick avbryta innan dom hade fått allt blod dom brukar ta, vilket är 450ml. Nästa gång det var dags att lämna blod så bar det sig inte bättre än att jag faktiskt svimmade. Och sen dess så glömmer personalen aldrig det. Dom brukar ge mig saft och druvsocker medan jag ligger och tappar blod, kollar ständigt till mig, frågar hur jag mår och om jag blir blek om nosen.
Nu var det tydligen exakt 2 år sen jag gav sist, så när som på två dagar. Och ändå kommer dom ihåg mig! När det då blev min tur så fick jag lägga mig i sängen. Hon spritar av armvecket, stasar armen och sticker in nålen. Märker att hon har lite problem, för hon börjar "gräva" med nålen. Men hon verkar få den rätt, sätter fast tejpbiten som ska hålla nålen på plats, men när hon släpper så glider nålen och det kommer in luft. Då var det bara att göra om det hela. Hon tar ut nålen och ger mig en kompress för att stoppa blodflödet. Sedan säger hon:
Förlåt, jag vet ju att du är lite rädd. Ingen fara, tycker jag. Sedan sa hon något till en annan sköterska där, som därefter tittar på mig och säger:
Och på henne dessutom!
Jag säger ju det, dom kommer aldrig att glömma mig!
Sedan lägger dom mig i en annan säng, så dom får sticka i den andra armen. En tredje sköterska, som jag inte känner igen sen förut, får äran att sticka mig. Hon spritar, stasar och sticker. Och gräver lite. Sen kommer den första sköterskan och försöker hon också. Utan resultat. Så drar hon ut nålen och säger att nu ska dom inte plåga mig mer. Hon säger att jag får gå och hämta min gåva för sveda och värk.


Två trisslotter, utan vinst tyvärr.

Jag fick alltså inte ge något blod idag! Här har man gått och varit glad att det äntligen passade att få ge blod, varit en anings nervös. Och så blir det ingenting av det. Tråkigt.



Tycker faktiskt det är jätteviktigt att alla som kan ger blod. Jag förstår dom som är väldigt nålrädda, för det är inga små nålar dom använder. Tänk er en vanlig rund tandpetare, den är ändå ganska tjock. Tänk er att den ska in i armen. Inga små nålar med andra ord. Men ska dom få något blod så kan det ju inte vara nå tunna synålar dom använder.

Men jag har tänkt att nästa gång man är till Luleå så ska jag försöka hinna in till Sunderbyn på Blodcentralen där. Kanske dom inte är så nervös för att sticka mig och prickar rätt. För det konstiga är att jag har jättefina och tyliga blodådror i båda armvecken. Och det har aldrig förr varit något problem med att sticka mig. Men idag gick det tydligen inte vägen. Eller ja, stucken är man ju, men inte på rätt sätt tyvärr.

Gå in på GeBlod.nu! Bli blodgivare du med!