Nu har vi fått se morfar en sista gång. Han såg så fin, så fin ut. Precis som om han sov. Precis som det ska vara. Fast det ska egentligen inte vara såhär, han borde finnas här med oss. Men nu gör han inte det.

Han var så fin där han låg. Han fick ett kort med sig på mig och mina bröder. Sen fick han ett stort kort på flickorna. Sen hade Isabelle och Ronja gjort ett så fint kort till gammelmorfar sin. Den var änglar, hjärtan och glitter. Några änglar var dom själva och den stora i mitten var gammelmorfar. På baksidan av kortet hade dom gjort avtryck på sina händer. Deras små söta händer ligger nu och vilar på deras gammelmorfars hjärta.

Allt blev mycket lättare efter att vi har fått se dig en sista gång, morfar. Men vi saknar dig fortfarande så oändligt mycket. Du kommer alltid att vara saknad. Du var den bästa morfar som vi någonsin hade kunnat få! Och nu har du lämnat oss. Men jag vet att du har det bra där du är nu. Nu kan du fiska hur mycket du vill och du kan plocka bär precis när du vill. Och du följer oss alltid, oavsett var vi är. För du kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan och i våra minnen.



Vi glömmer dig aldrig, Morfar!