Det är himla tur att jag är ensam nu, för jag är inte rolig kan jag lova. Jag känner mig inte speciellt trött, men jag är sjukt trött. Är grinig på allt här hemma. Blommorna är fula och bruna, lakanet ville inte vara så sträckt och fint i sängen som jag vill, det var inga öppningar högst upp på påslakanet. Att jag dessutom är så himla slarvig och lat och bara allmänt bläää gör att jag har grejer överallt som skulle ha varit kastade eller undanplockat för flera hundra år sen. Att allt detta ligger framme överallt och är i vägen gör mig inte mindre grinig kan jag tala om.

Jag älskar att krypa ner i en renbäddad säng, men jag lär nog inte ha någon glädje av det ikväll, inte då jag känner mig så här nu. Men en tandborstning, en pyjamas och lite Glee kankse kan ändra mitt humör? Man kan ju alltid hoppas.
Och nu orkar jag inte bry mig över packningen längre, det jag glömt packat får vackert ligga kvar här i kaoset. Och då får jag väl bli sur och banna mig själv i helgen för det. Men nu orkar jag inget mer. Punk slut. Hej då. Adjö. Bläää...