Sitter just nu och gråter till det allra sista avsnittet av Desperate Housewives. Vissa delar där speglar tillbaka på livet här, dom delar man inte vill ha att göra med men som tyvärr drabbar en del av oss.

Innan det var dags för Desperate Housewives var jag iväg på gymmet. Fick göra utlopp för sorg och ilska mot orättvisan i livet, så det var ett mycket givande pass! Man ska tydligen vara lite upprörd då man far på gymmet, för då vet man att man tar ut sig ordentligt.

Nu ska jag iväg och kramas och göra utlopp för mina känslor på det sättet också.