I lördags var det så dags för Tjurruset, årets sjätte och sista lopp. Även det skitigaste, ovanligaste och mest varierande lopp! Det är inte var dag man springer över leriga ängar, i gamla ruttna träsk, i grålerediken, leriga fält, simmar i gyttja och gammalt unket vatten. Det är jobbigare, och även roligare, än vad man kan tro! Trodde det skulle bli kallt och att jag skulle frysa då man kom upp ur vatten- och lerhål, men inte alls! Man höll värmen kan jag lova!

 

Lite kort om hur banan var uppbyggd:

Kilometer 1 Vi börjar med lite ängslöpning. Det låter mysigare än det är = ojämt underlag.

Kilometer 2 Knixigt trailspår, blött dike, backe med rejäl stigning.

Kilometer 3 Passage genom vatten (här får du vatten till axelhöjd). 100 meter gungfly, träsk och lätt obanad terräng.

Kilometer 4 Backe med 20 meters stigning, grusväg och trailspår.

Kilometer 5 Brant backe, stigar, obanad terräng bland annat på berghällar

Kilometer 6 100 meter genom träsk, brant backe.

Kilometer 7 Här får du lite lättare löpning med motionsspår och stig.

Kilometer 8 Kuperad stig, dikeslöpning (cirka 150 m) - kan bli riktigt tufft. ängslöpning och obanad terräng.

Kilometer 9 Lätt obanad terräng, grusväg, och en snårig gammal sjöbotten.

Kilometer 10 Du närmar dig slutet - men kan verkligen inte pusta ut. Här möter du några vattenhål/träsk, äng, grusväg och som avslutning en uppbyggd hinderbana.