En månad

Idag är det en månad sen morfar somnade in. Typiskt att man ska jobba dubbelpass idag, men då jag slutar ska jag fara upp på graven och tända ett ljus!

Det känns som att det är jättelänge sen han dog, men samtidigt känns det som att det var alldeles nyss. Men det har väl med sorgen att göra. Det sägs ju att tiden går så fort när man ha roligt. Den går väl extra långsamt om man inte har det. Kanske... Eller jag vet inte. Saknar han gör vi, massor!



31 dagar av sorg och saknad.

otroligt älskad och saknad. Kommer på mig själv när jag funderar över något att, det ska jag fråga

pappa men . . . .

Min morfar gick bort 06. känns ändå som att det var igår. han sa till mormor "jag kommer inte vara här när Anton tar studenten", några veckor innan examen dog han. Män vänjer sig aldrig. Får tårar i ögonen fortfarande av låten jag lyssnade på när jag svarade i telefonen och mamma berättade vad som hade hänt:

http://www.youtube.com/watch?v=xXfsvuPozJg



det enda man kan göra är minnas.

Min vän Alice skrev som avslutning i ett brev till mig: Man finns så länge någon minns. tycker det känns så sant