Jag fattar nästan inte att jag gjorde det! Jag stod i plankan i 180 j******liga sekunder! Jag är så himla nöjd med mig själv att jag kanske uppfattas som lite odräglig idag. Tur att jag inte stött på någon välbekant än!

 

Satte på veckans avsnitt av Homeland på TVn, ställde mig i jägarvilan i 2 min och 15 sekunder där jag började äta frukost i form av yoghurt med russin och fullkornsflingor innan jag la mig i soffan. 30 minuter senare så ställde jag mig i plankan. TVn fungerar ganska bra som distraktion, men jag känner mig ändå helt färdig efter 1 minut. Då är det bara att andas och kämpa vidare! Ländryggen klagar friskt efter 2 minuter, men jag är envis som tio åsnor. Då det är 15 sekunder kvar vill jag nästan bara gråta och ge upp men jag vet att 15 sekunder är ingenting, det är bara att stå kvar och skulle jag släppa så nära målet skulle jag aldrig förlåta mig själv. Då dom s*t*ns 3 minuterna har gått faller jag ihop som en blöt utmattad liten fläck på mattan. Försöker le av lycka men jag orkar inte. Kravlar mig tillslut upp i soffan och kränger på mig pyjamaströjan igen. Och ja, jag plankade i enbart pyjamasshorts! Det är tur ibland att man bor ensam!