Långdistans
Längsta distansen hittills avklarat idag! Jag hade bestämt mig för att fara och springa idag och ville gärna springa runt 15km. Med ett helt underbart väder med klarblå himmel, värmande sol och ytterst lite blåst så begav jag mig ut. Hade planerat att springa ut mot Hundberget och längs Jokkmokksvägen tills det kändes lagom att vända. Känns som att jag hade kunnat fortsätta hur långt som helst innan jag vände, men jag skulle ju orka springa hem igen. För er som vet hur vägen ser ut så sprang jag förbi 100km skylten, passerade huset på höger sida och sprang en bit till. Där finns det en parkeringsplats på vänster sida och före den så går det in en liten väg i skogen. Vid denna väg vände jag om och började springa hem igen. Nu vet jag att det är ganska precis 8km till denna skogsväg. Avslutade passet på Coop (eftersom jag skulle handla) så hade jag sprungit hela vägen hem hade jag fått ca 500m till.
Det fula med det hela är att det gick bra att springa hela vägen, då jag vände hade jag börjat känna mig trött kring knäna, men det var inga problem att springa. Däremot då jag stannade på Coop och började gå trodde jag att jag skulle ramla ihop! Benen var tunga och styva som två furor! Folk måste ha kollat konstigt på mig där jag kom in, svettig, skitig, med konstig gångstil och ett vätskebälte runt midjan. Men den bjuder jag på! Promenaden hem fick agera nedvarvning och mjölksyra-utsläppning. Kort stretching när jag kom hem medan matlådan värmdes i micron, klunkade en massa vatten och åt med god aptit! Allt springande fick fart på magen också kan jag lova! Tror jag blev två kilo lättare bara där!
Sedan har jag insett en sak som måste inhandlas snarast. Köpte dessa strumpor på Stadium Outlet för några veckor sen. Det är en lite tjockare strumpa som lämpar sig för vintertid eller då det är kallare ute. Jag vet faktiskt inte om dom klassas som kompressionsstrumpor, men jag anser att dom är det. Dom gör i alla fall underverk för mina smalben och benhinnor! Hela förra sommaren då jag sprang så kände jag nästan alltid av mina benhinnor, ibland var jag tvungen att stanna och sträcka ut dom innan jag kunde fortsätta springa. Dom liksom krampade ihop (om nu benhinnor kan göra det). Jag har nu sprungit tre gånger med dom här ute, 10km, 5km och nu 16km och jag känner inte av mina benhinnor alls! Det kan delvis bero på att jag springer i en annan sko nu, men första passet med strumporna sprang jag i mina gamla löparskor och kände ändå inte av något. Jag ger alltså strumporna all credd för mina friska pigga benhinnor! Nu måste jag införskaffa ett par eller två för sommarbruk, alltså en tunnare strumpa. Kan nog bli lite varmt att springa i dessa vinterstrumpor då det är +20 ute. Men för er andra löpare med benhinneproblem, testa kompressionsstrumpor, ni kommer inte att ångra er!
Kommentarer
Trackback
