Kiropraktorn

Efter fyra veckors väntetid så fick jag äntligen komma till kiropraktorn! Detta är nu tre veckor sen och jag har hunnit vara på fyra behandlingar. Jag sökte främst för foten då, men när man ändå är där så går man igenom hela kroppen och därför sökte jag även för knät och ryggen.
 
Under foten kände hon direkt att jag var ordentligt irriterad. Knät tror hon beror på att jag är lite stram i utsidan av låret och upp i sätesmuskeln. I ryggen har jag varit stel i/mellan fyra kotor; Sista ländkotan, bröstkota 4 och 7 och nedersta nackkotan.
 
Behandlingarna har gått ut på lite olika saker. Ryggen har hon knäckt till så det knakar och smäller och det har givit resultat! Har mycket mindre ont nu!
Knät behandlar hon på så vis att hon trycker in sin armbåge i sätesmuskeln och längs utsidan av hela låret ända ner mot knät. Sen har hon även tryckt lite i knävecket. Hur det har hjälpt vet jag inte ännu eftersom jag inte har fått springa något under den här tiden.
Foten är den värsta behandlingen. Det gör så fruktansvärt ont att man bara vill skrika, gråta och sparkas. Men man får vackert hålla det inom sig och andas djupa lugna andetag. Den behandlingen går ut på att hon drar hårt och snabbt med ett slags metallverktyg upp och ner på senan under foten, det knastrar och har sig och gör förbenat ont! Där har jag tyvärr inte heller sett så mycket verkan än. Mellan första och andra behandlingen kände vi båda stor skillnad under behandlingen, men igår var det riktigt ont igen. Har tyvärr upptäckt att simning troligtvis gör det hela värre, så nu får jag inte simma heller. Nu är det bara cykling som gäller. Och styrketräning, men vågar inte köra så tungt på benpassen och jag gör inga som helst tåhävningar eller andra övningar där jag måste stå på tå, allt för att inte reta igång något mer eller göra det värre.
 
Så så ligger läget till just nu. Jag har fått lov att testa åka skidor, så ska försöka ta mig iväg på torsdag eller fredag på en mycket kort tur. Ett varv på vårt superbackiga 1200m spår på Kanis får nog räcka som test.
 
Min största farhåga just nu är att jag inte ska kunna åka skidor, vilket betyder att det inte blir något Vasalopp, som i sin tur betyder att jag inte kommer kunna fullfölja min andra klassiker. Men jag hoppas hoppas hoppas att jag ska fixa det! Kommer ju att cykla Vätternrundan även om jag missar Vasan, men det kommer inte alls att bli lika kul. Långt ifrån. Jag har ju sett fram emot Vasaloppet i ett helt års tid nu, speciellt då det är riktiga Vasan vi ska åka och inte Öppet Spår.
 
Men nu ska vi inte tänka så tråkigt och så långt fram i tiden. Det är fortfarande 3 månader kvar. Om så rehabiliteringen tar två månader till så ska jag jäklat säkert åka Vasan, på en månads träning ska jag klara det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0