Andörjan

Igår var det så dags för Andörjan. 40km på skidor och en försmak på vad som komma skall. Vaknade upp till ett kallt Älvsbyn, men på hemsidan kunde man läsa att det skulle köras som vanligt. Så det var bara att äta gröt och klä sig varmt. Christian frågade innan vi for och hämtade Zara om jag var nervös och taggad, men jag kände ingenting. Kändes som en helt vanlig morgon. Hade ju samma känsla vid Lidingöloppet.
 
Hämtade upp en otroligt nervös Zara som inte riktigt visste vad hon höll på med. Åkte iväg till Kanis och skulle hämta ut nummerlapparna. Jag fick ut min utan problem men Zaras var registrerad som ej betald, så vi skulle få till efteranmälan för att få ut hennes. Det tog ett tag innan vi hittade rätt stuga, dåligt skyltat, men där kunde hon visa att den var betald, bara det att hon hade glömt skriv sitt namn i betalningen.
 
När vi hade fått våra nummerlappar fick vi till värmestugan och började ladda upp, hade med mig ägg och riskakor. Åt i godan ro och 20min innan start började jag byta om till pjäxor och rätt skidkläder. Helt plötsligt var det 4min kvar till start och då först fick jag bråttom! Gick ut, tog skidorna och sprang till starten. Hann precis få av grejen som håller ihop skidorna och stoppa ner dom i vätskebältet då starten går. Jag stod inte ens på skidorna! Snabbt på med dom och så iväg! Stavarna tog jag på i farten och sedan var det bara att åka och följa med strömmen!
 
 
 
Första varvet gick bra och Zara låg tätt bakom mig hela tiden. Ja, man åker alltså tre varv, ca 13,3km per varv. När vi kom in till Kanis för värvning åkte hon om mig då jag drack min första energigelé. När hon sen stannade efter spåret för sin energipåfyllnad åkte jag om henne igen. Hon följde mig sedan tätt i hasorna. Lyckades "skaka av" mig henne men så fick jag skär och kraschade huvudstupa i en nerförsbacke (där hon tydligen hade ramlat första varvet) så då åkte hon om mig igen. Redan där och då kände jag att krafterna började sina, men jag ville inte ta min andra energigelé redan då, för hur skulle jag då orka sista varvet? Så jag kravlade mig upp och kämpade vidare. 200m innan sista varvningen intog jag sista energin men jag kände att det skulle bli ett tufft varv.
 

 
Första kilometrarna såg jag Zaras rygg hela tiden, men min energi var totalt i botten så avståndet ökade och jag orkade inte hålla jämna steg med henne längre. Jag var grinfärdig hela sista milen, jag orkade knappt staka och diagonalåkte mestadels. Som tur var hade jag bra vallade skidor och orkade ändå hålla lite teknik så jag diagonalåkte ändå rätt snabbt.
Sista uppförsbacken grinade jag och kippade efter luft, tänk att man kan bli så tom på energi! Sansade mig och några minuter senare var jag i mål!
 
 
Grinade då jag kom i mål, fick lyckokramar och var tvungen krångla av mig nummerlappen innan jag fick hugga in på en stor kanelbulle och varm saft. Mamma tog hand om plaketten och pappa tog av mig skidorna. Det kallar jag service! Jag frågade vad jag fick för tid och mamma sa 3h och 24 min. Kollade senare på kvällen och den officiella tiden blev 3:24:19! Hade sagt innan att under fem timmar men gärna mellan 4-4,5 timmar ville vi båda klara det på. Så en hel timme snabbare är ju helt fantastiskt bra! Zara kom i mål 5,5 min före mig, hatten av för henne!
 
 
 
Under tiden jag kom i mål pratade speakern och sa/frågade om det var uppladdning inför Vasaloppet och om det var en del av klassikern och vilket lopp i ordningen det var. Nickade och svarade med fingrarna.
Vi skyndade att packa ihop oss, för redan några minuter efter starten började jag frysa om tårna och dom var riktiga istappar innan vi hade åkt klart. Zara hade också fryst om tårna så vi skyndade hem till värmen. En snabb dusch och sen blev det middag på folkhögskolan.
 
 

Kommentarer
Postat av: mamma

Så himla bra gjort båda två. Heja heja heja på Er

2015-02-22 @ 17:45:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0