Jag har haft väldigt svårt för att känna av bebisen där inne, jag har inte riktigt vetat om det var magen eller bebisen som bubblade till. Men att moderkakan ligger där den ligger har nog gjort sitt, det kan vara svårare att känna av rörelser eftersom den ligger som ett dämpande skydd.

 

Söndag den 30/7 var vi med Stefans bror och tjej till stranden i Luleå och solade lite, då tror jag att jag kände en första liten spark! Det var alltså den första rörelsen jag kände ifrån bebis, jag har aldrig känt det där berömda fladdret alla pratar om att man känner först. Det var en liten spark och så ingenting mer.

 

Nästa gång jag kände av bebis var veckan efter, även det en söndag. Då kände jag en liten spark till då vi låg här hemma i soffan. Men det var också en enda spark och så ingenting mer. Jag brukar ändå ligga på kvällen och blunda och riktigt känna efter om det inte ska röras lite därinne, jag har buffat på magen för att störa bebis lite så den kanske ska buffa tillbaka, men icket.

 

Så kom då söndagen den 13/8. Vi for upp till Lillstrand för att lyssna på Blåsarlägrets konsert. Mitt under en psalm kände jag nåt i magen! Och så igen! Jag blev helt stilla och la handen på magen. Efter en stund vände jag mig till Stefan och med tårar i ögonen viskade att bebis just sparkade! Antar det berodde på all ljuv blåsarmusik den fick höra!

Sen fick jag faktiskt känna några fler sparkar under dagen, inte så många men bebis gjorde sig tillkänna i alla fall. På kvällen när vi låg och såg på Alien: Covenant så började det leva om rätt mycket i magen! Stefan försökte känna men kände inget.

 

 

Ända sen i söndags så har jag känt av bebis flera gånger om dagen, varje dag! Tänk att det gick från 0 till 100 över en natt bara! Från att egentligen inte ha känt något alls till att känna flera gånger om dagen.

 

Så igårkväll då när vi låg i sängen. Det sparkade litegrann och Stefan låg och kramade mig medan jag skulle kolla Instragram. Så tyckte jag det sparkade lite hårdare så jag la Stefans hand över magen där jag hade känt och se på tusan, vid nästa spark så kände han det! Han fick känna två sparkar efter varandra! Han blev så himla lycklig och jag blev så glad! Han har tyckt det varit orättvist att jag får känna allt och att han inte får det. Men nu äntligen fick han också känna!

 

Så den 13/8 började bebis ge liv ifrån sig på riktigt och tre dagar senare, den 16/8, kan man känna det genom magen! Så fantastiskt! Även fast det sparkar därinne dagligen så har jag svårt att förstå att det ligger en bebis där som så småningom ska komma ut och berika vårt liv med så mycket kärlek! Men oj vad vi längtar!