Jag la henne på rygg igen och då låg hon så snällt och stilla så, hon hittade nog en färgglad tavla att titta på. Men så helt plötsligt vände hon sig på mage igen och precis när jag tittade bort vände hon sig på rygg! Tur Jennifer såg det!

Nu inser jag ju att hon förra veckan faktiskt rullade runt ett helt varv, men det var först igår som hon knäckte koden! Hon vände sig hela tiden igårkväll medan hon låg i babygymet.

Nu får man verkligen börja ha koll på henne, speciellt på skötbordet. Men jag hoppas det dröjer många månader innan hon börjar krypa, mamma är inte redo för det riktigt än! Du behöver inte bli som storemorbror som kröp vid 4 månader!

När fick du reda på att du var gravid? 
11 maj 2017

Var bebisen planerad?
Typ ja. Eftersom vi inte visste hur svårt det skulle vara för mig att bli gravid (jag har en ägglossningsstörning och kanske har mens 3 gånger om året) så slutade jag tidigt med p-piller. Blir det så blir det tänkte vi. Och det gick ju rätt fort!

Vad heter ditt barn?
Monica ELSA Erene Sjöberg

När var du beräknad att föda?
22 december 2017

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, hon kom två dagar tidigare, den 20e december.

Hur stor var barnet vid födseln?
3135g och 49,5cm.

Hur lång tid tog förlossningen?
Från första känning tills hon var ute tog det 21 timmar. Från det vi kom in på förlossningen tog det knappt 3 timmar.

Hur började din förlossning? 
Vaknade kl 3 på natten och hade molvärk i magen, typ som mensvärk. Efter ca 30min började molvärken komma och gå och då förstod jag att det var värkar (eller förvärkar, vet inte hur dom ska kännas). Sedan ökade värkarna sakta men säkert i styrka och längd.

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

Hur mycket var du öppen när du kom in?
6-7 cm.

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Vet faktiskt inte, men 20-30 min skulle jag tro.

Blev det komplikationer? 
Nej, men blev sydd med 8 stygn.

Var du rädd för något?
Nä, inte direkt. Mot slutet kände jag bara att "söv ner mig och plocka ut bebisen!" Jag var rätt slut då och det gjorde så ont.

Skrek du?
Ja!

Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Stefan, en barnmorska och en undersköterska. När det började bli dags för bebis att komma ut kallade dom in en barnmorska till.

Hade du någon nära med dig?
Stefan såklart!

Tog du någon smärtlindring?
Hemma tog jag Alvedon två gånger och där lustgas, ville inte ha något annat.

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja!

Tog ni reda på könet?
Nej, jag ville inte. För Stefan spelade det ingen roll.

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Stefan var från start stensäker på att det var en pojke, så han kallade henne för han första dygnet! Och undrade var snoppen var när dom visade upp henne! Jag hade ingen aning alls, det var först sista 1,5 månaderna jag började tro det var en flicka. Och det var det ju!

Hur lång tid tog det för er att bli gravida?

Ca 4-5 månader.

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Inte direkt. Vi hade ganska tidigt i graviditeten kommit på två namn, Alice och Ville. Med tiden började jag tänka om kring pojknamnet så i slutet hade vi inget pojknamn. En eller två kvällar innan hon föddes sa Stefan att om det skulle bli en flicka men inte se ut som en Alice, vad tror du om Elsa. Och det lustiga var att jag hade börjat tänka på det namnet också, men det visste han inte om. Så när hon kom funderade vi i nästan två dygn innan vi bestämde oss för Elsa. Det lutade mot det hela tiden men det tog ett tag innan vi bestämde oss helt. Mellannamnen var däremot klara för båda könen.

Hade du en svår graviditet:
Gud nej! Jag måste vara skapt för att bära barn så lätt som jag har haft det!

Mådde du illa?
Mådde lite tjyvens i ca fyra veckor (det var så vi kom på att jag var gravid) men efter det har jag mått så himla bra och inte haft några krämpor! Sista månaden ungefär hade jag halsbränna på kvällarna men i övrigt ingenting.

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Absolut!

Har du fått några bristningar?
Inte under graviditeten, däremot har jag fått bristningar på brösten pga amningen.

Var du nervös inför förlossningen?
Inte det minsta. 

Hade du några cravings?
Nix, inte en enda. Åt mycket Piggelin under dom veckorna jag mådde lite dåligt, det var som det enda som kändes bra att stoppa i sig på kvällarna.

Vad gillade du för mat?
Åt precis samma mat under graviditeten som före, var inte sugen på något speciellt.

Hur reagerade du/ni när du plussade?
Vi blev jätteglada och grät inne på toan! Jag hann nästan inte ens kissa klart på stickan innan det visade positivt. Sen mös vi i soffan resten av kvällen.

När kände du första sparkarna?
I vecka 22 tror jag det var.

Bästa graviditetsminne?
Helt klart rutinultraljudet! Första rörelserna. Andra ultraljudet. Magen.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Vi plussade i v7, men redan veckan innan hade jag köpt testet.

Hur mycket gick du upp i vikt?
11kg.

Hur länge ammade du?
Helammar fortfarande.

Hur blev ditt hår?
Sista två månaderna blev håret så himla tjockt och fint! Det blev nästan aldrig skitigt heller så jag tvättade det betydligt mer sällan än tidigare.

Vem är barnet mest lik?
Beror på vem man frågar, men många tycker hon är lik sin pappa. Dom som känt mig sen barnsben tycker hon är lik mig när jag var liten.

Vad är det bästa med att ha barn?
Att ha en mening med livet! Hon är verkligen mitt allt!

Vad är det sämsta med att ha barn?
Eftersom hon är så himla snäll så har vi inte märkt av något dåligt än. Men jag skulle gissa att se dom sjuka och ha ont och inte kunna göra något åt det. Att man alltid kommer oroa sig oavsett ålder på barnet.

Är ditt barn döpt?
Hon blir det i slutet på april.

Hur gammal är barnet nu?
3 månader.

Jag fattade ingenting! Jag bara stod där först och stirrade på henne. Sedan slängde jag mig ner på golvet och ringde FaceTime till mamma och sedan till Stefan, allt för att både visa dom och för att jag själv liksom skulle förstå vad som hänt. 

Såhär i efterhand ångrar jag bittert att jag hade radion igång, annars kanske jag hade hört vad hon pysslat med. Men hon måste ju ha rullat runt ett helt varv! Hon har aldrig vänt sig ens på mage tidigare och helt plötsligt lyckats rulla ett helt varv på mindre än fem minuter! Hon har ju ofta lyckats sprattla sig runt i gymmet, så hon snurrat nästan ett helt varv, men det har tagit lång tid. Det har hon lyckats med att sparka benen rakt upp så hon har tippat på sidan och sen vänt sig på rygg igen och så gjort det X antal gånger. Men det är ju alltså liggandes på rygg och snurrat runt, inte från rygg till mage till rygg igen.

Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hänt och undrar på fullaste allvar om ett spöke varit här och lyft ut henne på golvet! Kanske är det farmor som spelar oss ett spratt, vem vet?!

Jag lyssnar på Träningspodden med Jessica och Lofsan och då och då pratar Lofsan om Minimalisterna, en tvåbarnsfamilj som lever minimalistiskt och verkligen inte har några onödiga saker. Det är liksom en in, en ut. Ibland önskar jag verkligen att jag kunde leva lite mera så, men jag vet att jag har alldeles för svårt för att släppa saker. Spelar ingen roll om det är gammalt, fult och aldrig används, det ska ändå liksom finnas kvar fastän det ligger väl undanpackat.

Men så där runt nyår började jag tänka och ett sorts "löfte" (absolut inget nyårslöfte) eller kanske snarare utmaning tog form i mitt huvud. Det är lite olika anledningar som gjorde att jag kom fram till den här utmaningen och den största är nog ändå pengabristen. Att vara föräldraledig är det absolut bästa man kan få vara som småbarnsförälder, men det är absolut ingenting man blir rik utav! Innan jag själv fick min första utbetalning kunde jag inte riktigt förstå alla mammor som klagat över att dom inte har haft råd att köpa vissa saker. Riktigt så låg kan väl inte föräldrapenningen vara? Men det kan den visst! Och det här med att inte ha så mycket pengar på kontot är väldigt ovant för mig. Jag har aldrig haft ett jobb där jag tjänat massor med pengar, men jag har heller aldrig haft en massa dyra utgifter som bland annat lån och har heller aldrig haft några dyra vanor. Jag har kunnat leva som jag vill, kunnat köpa det jag velat ha och kunnat spara bra utan att behöva vända på slantarna. Så pengabristen är en orsak.

En annan orsak är just det här med Minimalisterna, att inte köpa hem en massa onödiga saker.

Så vad är då min utmaning? Jo, jag har nämligen inte tänkt köpa några kläder till mig själv under det här året! Med några få undantag. Är det något jag verkligen behöver får jag självklart köpa det, har t.ex. redan hunnit köpa amningslinnen och nya amningsbh:ar. Linnena hittade jag inte i rätt storlek innan Elsa kom och dom bh:ar jag hade köpt blev efter ett par veckor alldeles för vida, så det var verkligen behövligt! Och om något viktigt plagg går sönder får jag självklart köpa nytt. Täckbyxor kan jag t.ex. inte vara utan på vintern, så går dom sönder får jag köpa nya. Eller om alla mina jeans helt plötsligt inte passar får jag köpa ett nytt par. Ett sista undantag jag har är då vi ska till London i vår. Hittar jag något snyggt på Primark får jag såklart köpa det, det är billigt och det är semester! Man ska inte förbjuda saker då man är på semester, men man behöver inte överdriva heller. Så jag kommer inte köpa 20 nya plagg bara för att jag ger mig själv tillåtelse att handla. Dessutom är det så mycket roligare att titta på kläder till Elsa än till mig själv, så det kommer säkert handlas mer till henne än till mig själv.

En extra grej till den här utmaningen är att köpa mycket begagnade kläder till Elsa. Under första året hinner barn inte direkt nöta upp sina kläder, så jag anser att man kan hitta mycket fina kläder bättre begagnat. Har redan köpt några pyjamasar och byxor begagnat, plus en byxa sprillans ny från butik, men upp till storlek 68 har hon fått så mycket att vi knappt behöver komplettera. Däremot från storlek 74 kommer vi behöva köpa kläder och mest troligtvis kommer jag försöka hitta så mycket som möjligt på köp&sälj på Facebook. Självklart kommer jag köpa en del nytt också, man kan ju inte låta bli då det finns så himla mycket fina barnkläder!

Känns bra att prioritera bort sig själv lite. Även fast man får barn så måste man kunna prioritera sig själv ibland, även fast barnet såklart alltid kommer i första hand, alltid kommer vara prio ett! Men man får inte glömma bort sig själv, ge sig själv lite tid ibland. Det kommer jag självklart göra, ge mig själv tid att göra saker jag tycker om (som att åka skidor), men att prioritera bort kläder, skor och annat "skräp" man annars "unnat sig" känns riktigt bra!

Även fast jag var där vid 12:30 så var det många bilar parkerade i dalen. Mest pensionärer då, känns så bra att bli omåkt av dom som är drygt dubbelt så gammal. Men härligt att så många äldre faktiskt håller igång! Mer sånt!

Hoppas att jag kan fara någon dag i helgen om vädret fortsätter vara så fint som det varit!

Vi startade dagen ovanligt tidigt (7:00) eftersom vi hade tid kl 8:30 så Stefan kunde vara med. Först mättes hon åt alla håll, 5440g och 59,5cm! 10cm och 2305g sen hon föddes! Alldeles lagom om du frågar mig! Längden ligger hon mitt på medelkurvan, vikten lite under. Men det tror jag beror på att hon började stå och röra sig så mycket sen förra mätningen. Så tror hon har arbetat bort ett hekto eller så...

Sen var det dags för det där hemska, onda. En spruta i var lår. Elsa grät, mamma grät, pappa grät. Det var nästan så sköterskan också blev lite ledsen. Lite trösta så hon lugnade ner sig innan vi åkte hem. Så sov hon i nästan tre timmar och vaknar sen upp till sitt vanliga jag. Ligger i babygymet ett tag, äter lite och somnar sen om igen. Sover en timme, precis då Stefan är hemma på lunch. När han far kommer min mamma hit och i samma veva vaknar Elsa. Och nu var det ingen glad tjej direkt. Ledsen, gormar och gråter. Försöker ge henne bröstet men det är svårt. Det enda som tröstar är att vara bröst mot bröst och uppe och gå. Mamma tar på sig bärselen och traskar runt med henne medan jag ska få duscha. Där somnar hon tillslut. Sover ett tag och när hon vaknar igen är det en ledsen tjej. Svårt att äta och dessutom bubblar det hejvilt i magen hennes, så är kanske lite magknip också. Lyckas tillslut få henne att somna igen och då sover hon nästan tre timmar igen. Stefan far på blodgivning och när han kommer hem är Elsa vaken och nöjd och jag kan fara och veckohandla. Hon är nöjd medan jag är borta och somnar då jag kommer hem en liten stund. Nu ligger vi alla i sängen och myser, hon har nyätit och bajsat så hon pysslar på med sitt, vilket innebär att smaska på sina goda fingrar. Tempen ligger på 37,8 så lätt feber men inget märkbart. Vi får se hur natten blir, om hon kommer vara vaken mycket för att hon har ont och har sovit mycket idag eller om hon sover som hon brukar göra. Hoppas på det senare såklart!

Det här är gången vi skottar fram till bron. Vi sätter ingen snö på sidorna utan skyfflar allt fram och förbi bron, upp på all snö. Så vi har som en snöramp på framsidan av huset. Så all snö som man ser har kommit rakt från himlen och ner. Nästan så pass mycket att man inte ser barnvagnen om den står där. Det är bara en liten bit av suffletten som sticker upp.

Förra helgen, eller kanske är det två helger sen, skottade jag av snö från lekstugan. Det behövdes kan jag lova! Och kul var det! Nu är jag sugen på att skotta fram eldstaden, men frågan är hur man ska ta sig dit? För skotta en gång från huset och dit går ju inte. Så vill man grilla sig en korv får man vackert krypa dit i snön... Kan man göra så? Kan ju bli jobbigt att krypa i snön med Elsa dock...

Ett annat snöskottarprojekt jag är sugen på är att skotta fram en bit av altanen så jag kan sitta vid husväggen och lapa sol här i vår. Just den biten blor nog inte så jobbig då det inte är någon snö närmast husväggen. Några spadtag så ryms en stol där. Det jobbiga blir att skotta ner en del av vallen som bildats från snöfall och takras tidigare i vinter. Vi ser knappt ut från vardagsrumsfönstrena.

Vi får helt enkelt se hur det blir med mina skottningsplaner. Är det bra väder kanske jag lyckas smita ut medan Elsa sover. Om jag skottar närmast väggen först ryms barnvagnen där, kan hon sova ute i friska luften medan morsan svettas!

Kvällarna är sedan förra fredagen återigen lugna och harmoniska. Hon äter fortfarande ganska ofta på kvällarna men hon är inte ledsen. Så förmodligen var det nog en tillväxtfas då hon behövde mer än vad jag just för stunden kunde producera. Men nu verkar det vara tillräckligt med käk i tissarna igen!

I söndags tog vi lite sovmorgon så vi missade starten på Vasaloppet. Men från kl 9 så såg vi och Elsa kämpade på bra i babynestet! Hon berättade för sin kära mor att hon minsann också vill åka Vasan, men att vi börjar med Tjejvasan om 17 år! Jag hoppas verkligen att hon kommer tycka om att åka skidor och gå på skidträning, precis som jag.

Kan lova att det ryckte ordentligt i skidtarmen då jag såg Vasan! Hoppas kunna åka det igen någon gång, inom 5 år kanske? Någon som vill följa?!

Det jag egentligen skulle säga med det här inlägget handlade inte om Vasan faktiskt, utan om hur Elsa beter sig i babygymmet. Jag lägger henne alltid i samma startposition, med benen mot soffan. Men då hon legat och sprattlat på ett tag så vet man aldrig var benen pekar. En av gångerna hade hon sprattlat sig 3/4 varv runt! Jag säger det igen, min bebis börjar bli stor! Stoppa tiden ett slag! Spola gärna tillbaka den lite också!

Hon börjar nu i sakta mak växa ur storlek 56 och har börjat använda dom mindre kläderna i storlek 62. Kläderna kan skilja sig rätt mycket trots att det ska vara samma storlek. Så en del i 62 är fortfarande för stort medan en del är alldeles lagom. Så jag kollar varje vecka om något nytt plagg kan passa. Är ju så himla kul med alla fina kläder som hon fått och fortfarande får! Vi (eller Elsa alltså) har fått så pass mycket kläder i storlek 62 att det enda vi har behövt köpa till henne är 3 par byxor! Och 3 pyjamasar, men det är ju sällan man får sånt i present.

Hon sover fortfarande lika bra om nätterna, vaknar i regel 1 gång per natt (om hon ens riktigt vaknar), äter och sover vidare. Fram tills i veckan har vi knappt hört henne gråta, men nästan varje kväll den här veckan har hon varit ledsen och gråtit. Vet inte riktigt vad det beror på, om det är någon utvecklingsfas, magknip eller hunger. Så har i helgen tänkt försöka amma henne så fort hon verkar minsta missnöjd, så mjölkproduktionen ökar om det nu skulle vara så att mjölken inte riktigt räcker till på kvällen. Ikväll har det dock inte varit något problem, hon har varit sitt vanliga snälla jag igen!

Nu ska den här mamman försöka sova, trevlig helg på er där ute!