Då jag hade kommit hem från jobbet och bytte om till träningskläder kände jag hur dåligt det skulle komma att gå att springa idag. Trots att jag hade ätit en banan på jobbet till mellanmål så kände jag hur hungrig jag var. Tänkte att orkar jag 15 minuter så får det väl räcka.
Ställde mig på löpbandet och ställde in det på 11,0 och började springa. Och jag sprang. Sedan sprang jag lite till. Och så ändå lite till. Helt plötsligt hade jag sprungit 22 minuter utan att stanna eller sakta ner. Då slog tävlingsinstinkten in! Då klockan slog 35 minuter hade jag sprungit 6,4 km. Då kände jag att skulle jag hinna med att träna lite styrka så måste jag sluta springa nu. Så det var bara att hoppa av. Grymt nöjd över mig själv var jag då jag tryckte in stoppknappen! Undra hur länge jag hade orkat springa om jag inte hade en tid att passa?

Mördade mina bröstmuskler idag, så jag hade lite problem då jag skulle fixa till håret innan jag skulle iväg. Orkade inte hålla armarna uppe mer än max 10 sekunder åt gången. Tog lite längre tid än vanligt att fixa frillan med andra ord. Sedan mördade jag magen också. Både övre, nedre och dom sneda magmusklerna fick sig en omgång.

Till er som inte tränar, eller inte tränar så ofta. Prova på att gå till gymet eller far ut på en löptur hemmavid och ta ut dig ordentligt. Ge allt du har och lite till! När ni får uppleva den känslan att känna att ni verkligen gjort allt ni orkar, det blir som en drog! Man blir sjukt trött i kroppen en stund efteråt, men sedan fylls man av en massa ny energi! Det är en sorts befrielse att bevisa för sig själv att man faktiskt kan och orkar mer än vad man tror. Allt sitter i huvudet, så enkelt är det! Jag önskar jag kunde gå till gymet varje dag och springa 5 km eller mer, bara för att jag blir så tillfredsställd! Men det kan jag inte, för kroppen måste få vila också. Men då är jag än mer taggad då kroppen fått vila ut och är ännu starkare än jag var tidigare!

Nu tränar jag inför nästa mästerskap på Kraft & Hälsa, för ni kommer väl ihåg att jag var med där i våras? Nu när jag ändå är igång med träningen får jag inte sluta. Måsta ju slå mina gamla resultat, så då är det nog bäst att bärjat träna i tid. Den här bilden tog jag samma vecka som mästerskapet var, och nog hade jag väl någon liten muskel kanske.



Tyvärr har jag glömt att ta kort på mig nu innan jag började med sockerdetoxen och träningen, men jag har dom gamla bilderna kvar. Sen så skrev jag ju upp alla mina mått då jag började för snart 3 veckor sedan, och det är ju främst där som man ska se resultat, inte på vågen. Och jag kan redan nu säga att kroppen har förändrats en del på 2 veckor!