Så ock på jorden
I helgen har jag och mamma sett Så ock på jorden, uppföljaren till Så som i himmelen. Den fortsätter ett halvår senare från där den första slutade. Mamma tyckte den var bra, själv var jag inte så imponerad. Kändes inte som en uppföljare direkt. Första filmen tror jag blev rätt så stor, så då kände dom kanske nu att dom skulle göra något lika bra igen, speciellt då det gått så lång tid. Men det blev inte alls så bra. Slutade dessutom lite overkligt.
Ett kliv fram, två steg tillbaka
Var så himla glad för två veckor sen då jag kunde börja testspringa lite igen. Löpning är verkligen något jag tycker så mycket om och det är så himla enkelt också! Och så himla trist då man inte kan..
Började känna av foten igen i förra veckan och nu är det "som vanligt" igen. Det vill säga inte så värst bra. Pratade med vår fysioterapeut på jobbet om det och hon tejpade foten. Men tror tejpen snarare stjälpte än hjälpte för jag har haft mer ont sista dagarna, så i afton efter duschen drog jag bort den. Då får jag känna imorgon hur det känns. Ska däremot ringa till BOTen i Boden och få boka en tid. Dom kan fötter och kanske kan hjälpa mig med sulor eller inlägg i skorna. Sen ska jag beställa ett par arbetssandaler till som jag ska ha hemmavid, mina arbetsskor är verkligen dom skönaste skor jag vet! Har aldrig haft ont i fötterna eller känt mig trött då jag gått i dom en hel dag. Dessutom är dom rätt fina ändå så man vågar vistas ute med dom.
Sen kanske det blir att gå på Snabba Steg i Luleå och rådfråga där om vad för typ av träningsskor jag ska ha, både på gymmet och utomhus. Även om jag inte kan springa så vill jag kunna promenera.
Då jag är typ färdigbehandlad hos kiropraktorn så funderar jag på att gå till vår lokala akupressör, en på jobbet fick bra hjälp av han för sin hälsporre med akupunktur. Så det kanske kan vara nåt för mig.
Svårt att veta vad det är och vad man ska göra. Om jag visste med säkerhet att total vila från all träning där foten är involverad skulle göra mig helt bra igen, då skulle jag naturligtvis vila. Men det är ju så svårt att veta, speciellt då jag i princip aldrig har ont under själva träningen utan att det kommer dagen efter. Och inte alltid heller. Så jag vet inte riktigt vad som triggar igång det. Men simning och löpning är det förbud mot just nu. Så mycket kan jag säga.
Men äntligen!
Har inte kunnat åka skidor sen förra lördagen då jag åkte 20km i Renrajdens lopp pga den gräsliga kylan! Söndagen blev det -20 efter att lördagen var toppen med endast -6. Sedan har det bara sjunkit under veckan och var ner på cirka -33 i ett par dagar tills igår då det small till och blev endast -18! Så idag när det var -16 i Vidsel så kändes det ju varmt som tusan! Så äntligen fick jag åka lite skidor igen! Blev endast 9km men hade inte tid med mer. Men till veckan ska jag ge mig på en 25-30km tror jag. Bäst att börja öka mängden om man ska fixa Vasaloppet om endast 6 veckor!
Förra helgen var det alltså Renrajden, ett seedningslopp. Och det innebär alltså 40km. Johan och Zara åkte alla 40km eller 8 varv á 5km medan jag nöjde mig med hälften då jag inte vet hur foten skulle reagera. Jag hade ändå insett att jag aldrig skulle kunna seeda upp mig nå, jag är alldeles för sölig (långsam) för det. Men jag avverkade mina 20km på ca 1:56:30 och det fick duga. Nu är det Andörjan om 4 veckor, får satsa på den seedningen i stället. Tror inte jag kommer seeda upp mig nå, men Öppet Spår-loppet från i fjol gör att jag automatiskt startar en startgrupp upp, alltså i startgrupp 9. Bättre än inget i alla fall.
Förra helgen var det alltså Renrajden, ett seedningslopp. Och det innebär alltså 40km. Johan och Zara åkte alla 40km eller 8 varv á 5km medan jag nöjde mig med hälften då jag inte vet hur foten skulle reagera. Jag hade ändå insett att jag aldrig skulle kunna seeda upp mig nå, jag är alldeles för sölig (långsam) för det. Men jag avverkade mina 20km på ca 1:56:30 och det fick duga. Nu är det Andörjan om 4 veckor, får satsa på den seedningen i stället. Tror inte jag kommer seeda upp mig nå, men Öppet Spår-loppet från i fjol gör att jag automatiskt startar en startgrupp upp, alltså i startgrupp 9. Bättre än inget i alla fall.
Ett litet kliv för mänskligheten men ett stort ett för mig
Förra veckan sprang jag! Äntligen! Och trots att det var inomhus på ett löpband så kändes det så fantastiskt bra! Jag verkligen älskar löpning, det är bara att inse!
Nu sprang jag varken långt eller snabbt, men jag sprang. En hel kilometer blev det, två gånger dessutom. Första kilometern sprang jag tisdagkväll efter 10 minuters uppvärmning på crosstrainern och andra kilometern blev fredag förmiddag. Båda gångerna på 9,0 km/h eller 6:40 min/km.
Medan jag sprang kunde jag känna som ett band av stramhet under foten, men det gjorde inte ont, varken under tiden eller dagen efter (brukar alltid känna av det dagen efter jag gjort något). Så nu har jag som plan att fortsätta springa på 9,0 km/h, två gånger i veckan och att jag ökar på längden med 500m i veckan. Nu ska här skyndas långsamt, ingen stress. Och känner jag minsta lilla så får jag backa helt enkelt. Tyvärr.
Och med tanke på att foten känns så pass bra nu så gjorde jag mitt sista planerade besök hos kiropraktorn idag. Så nu håller vi tumme och tå för att foten fortsatt ska kännas bra!
Att trivas med sin kropp och om att vara hälsosam
Alarmet ringde 8:30 i morse. Vägde mig, tog alla mått och fotograferade till sist. Jag började må lite dåligt då jag tittade på bilderna. Är det där verkligen jag? Ser jag ut sådär?!
Nu kanske många tycker att jag överdriver, att jag borde tagga ner för att jag inte är tjock någonstans utan är en smal /normal kvinna. Och visst, jag vet att jag inte är tjock och det säger jag inte heller att jag är. Jag säger bara att jag har aldrig haft dessa siffror på vågen eller mått på kroppen förut, att min kropp aldrig sett ut såhär förut.
Jag trivs inte med hur min kropp ser ut just nu. Jag är inte alls van vid att se min kropp såhär. Och ju mer jag tänker på det ju mer taggad blir jag till att ändra den!
Jag är inte ute efter en pinnsmal kropp och det har jag aldrig någonsin varit. Aldrig! Jag vill ha en kropp som är stark. En kropp som är uthållig. Jag vill ha kurvor och former. Jag vill ha muskler som syns. Jag vill ha muskler som inte syns. Jag vill ha små "fel" och "brister" på min kropp. Jag vill ha lite fett på kroppen. Jag vill inte ha ett så kallat 'thigh gap'. Jag vill inte vara så smal att mina höftben sticker ut åt alla möjliga håll.
Det jag vill ha är en kropp som jag trivs i! Inget annat!
Jag bryr mig inte om vad någon annan tycker eller tänker om min kropp. För det är min kropp! Hur jag väljer och önskar att se ut är bara min ensak, ingen annans. För jag vet att mina kroppsideal är realistiska och framförallt hälsosamma.
Den enda gången någon annan borde bry sig om hur en annan människas kropp ser ut är om man inte verkar ha en sund och hälsosam inställning till sin egen kropp.
Man kan vara överviktig eller underviktig men samtidigt ha ett sunt tänk och vara hälsosam. Med detta menar jag att man äter varierat och i lagom mängd, inte bara smalmat som sallad eller skräpmat som pizza, utan lite av allt.
Att man rör på sig, och då behöver man inte springa flera mil om dagen eller lyfta skrot på gymmet i flera timmar, utan att man rör på sig i vardagen, att man tar promenader då och då, att man tränar ett par gånger i veckan av något man tycker är kul.
Alla är olika, alla har olika förutsättningar och alla har olika mål. Vissa mår bra av att träna och svettas 7 dagar i veckan och så länge man ger kroppen bra mat och bra med energi så den orkar med det man gör med den så är det bra. Vissa kanske "bara" vill träna och svettas 2 gånger i veckan, och så länge man mår bra av det är det också bra! Vissa kanske vill träna lågintensiv träning och inte vill svettas och det är bra det med.
Så länge man rör på sig och inte sitter/ligger stilla hela dagarna så tror jag man kommer rätt långt.
Nu menar jag inte att dom som har thigh gap och utstickande höftben alla är ohälsosamma. Vi kan inte rå för hur vi är skapta. En del är väldigt smala av naturen och kan inte göra något åt det men man kan fortfarande vara hälsosam. Det är när man börjar svälta sig själv och hetstränar för att få ett thigh gap som man blir ohälsosam.
Tanken med detta inlägg blev inte riktigt som planerat, men just nu så känns det här som något vettigt (för mig i falla fall) och kanske viktigt att skriva och prata om. Jag kanske har trampat på några tår nu men jag hoppas jag inte har totalmosat dom i så fall. Jag kanske borde skriva mer, kanske borde sudda bort en del, kanske formulerat mig på andra sätt. Men för just nu sätter jag punkt här.
Gott nytt tränings- och hälsoår!
Nytt år, nya möjligheter! Är lika med nya träningsvanor och ett hälsosammare liv. Så tänker nog väldigt många just nu. Även jag. Jag har sagt det många gånger och jag säger det även nu, och denna gången hoppas jag att jag klarar det. Imorgon börjar mitt nya hälsosammare liv!
Senaste halvåret och speciellt senaste månaderna har jag inte varit snäll med min kropp. Den har fått i sig mest en massa skit och tyvärr suttit för mycket stilla. Det har delvis berott på min skadade fot då motivationen totalt gick i botten, och ärligt talat har den inte återvänt till 100% än. Men jag ska verkligen ta tag i kost och träning nu och verkligen försöka! Min kropp behöver det. Min hjärna behöver det. Om jag ska orka träna och åka Vasaloppet och cykla Vätternrundan måste jag sätta igång NU! Helst för flera veckor sen. Kroppen behöver bra mat och mycket energi, men inte i form av skit.
Senaste halvåret och speciellt senaste månaderna har jag inte varit snäll med min kropp. Den har fått i sig mest en massa skit och tyvärr suttit för mycket stilla. Det har delvis berott på min skadade fot då motivationen totalt gick i botten, och ärligt talat har den inte återvänt till 100% än. Men jag ska verkligen ta tag i kost och träning nu och verkligen försöka! Min kropp behöver det. Min hjärna behöver det. Om jag ska orka träna och åka Vasaloppet och cykla Vätternrundan måste jag sätta igång NU! Helst för flera veckor sen. Kroppen behöver bra mat och mycket energi, men inte i form av skit.
Våren och sommaren 2014 var jag i mitt livs form, mest tack vare Lifestyle by MRR. Jag vill tillbaka till den fantastiska form jag var i då, både utseendemässigt men även för den träningsform jag var i då! Jag kan fortfarande inte fatta att jag sprang halvmaran på 1:53:20, med en snittfart på 05:20!
För 1,5 år sen mådde jag så bra! Kroppen fick den näring och träning den behövde. Jag ska försöka nå tillbaka till det nu. Jag har dom verktyg jag behöver, jag har mina mål i sikte. Nu är det bara lägga i alla växlar och be till gudarna att foten inte ska sätta käppar i hjulet för mig. Och även om den gör det så får jag jag helt enkelt sätta upp nya mål. Så enkelt är det.
Som en tjej jag följer säger: Go hard or go home!
