Kan fortfarande inte fatta att hon funnits hos oss i 6 hela veckor! Känns som tiden står stilla men samtidigt rusar fram! Min lilla bebis är ju en stor bebis nu. När hon är vaken är hon liksom mer vaken än tidigare, men hon är i en period nu där hon sover väldigt mycket, både natt som dag. Älskar att se henne sova, hon är så fin min lilla skatt!

I fredags var det dags för 1-månads kontrollen på BVC med tillhörande läkarundersökning. Hon gick igenom med ett klart godkänt och mamman fick än en gång bekräftat att hon har gräddmjölk i tissarna! Sköterskan var lite rolig och sa att hon ju inte alls ser/är tjock trots att hon går upp så bra! Lillgumman har goa kinder och småknubbiga lår men inget i övrigt.

Igår fyllde världens bästa mamma/mormor/svärmor 60 år! Hurra hurra! Tyvärr blev det inte alls som vi hade tänkt oss, men när blir det det?! Mamma ville inte alls vara hemma då hon skulle fylla år, så redan fredag tog hon sitt pick och pack och for till brorsan där hon skulle sova över till idag (söndag). Igår på själva födelsedagen skulle vi alla samlas hos brorsan för att äta tacos och tårta och vara tillsammans allihopa. Men på fredagkväll/natten mot lördag åkte Alva på magsjuka! För andra gången i år! Så allt blev avblåst. Så nu är det karantän (igen) och ingen ur familjen får komma och hälsa på oss. Så tråkigt då jag vet att dom vill träffa Elsa allt dom kan och får, speciellt mamma/mormorn. Men mamma fick sin present i alla fall (en ny bärbar dator) och blev rörd till tårar över det fina kort vi skrivit. Hon hade strängt sagt ifrån att hon inte ville ha några presenter och inte bli uppvaktad, men vi hittade ett kryphål och köpte en tackgåva, för allt hon ställer upp för oss! Och glad blev hon ju! Tur hon inte blev arg i stället!

Kroppen går ju igenom en enorm förändring i och med graviditeten och förlossningen. Först ska ett nytt liv tillverkas och gro och växa, det är hormoner överallt och sen ska kroppen ändra på sig och förbereda sig inför vad som komma skall. Sen har vi själva förlossningen då den där lilla människan, som just då inte känns så liten, ska komma ut ur det där lilla, lilla hålet det för 9 månader sen kom in genom. Kroppen öppnar upp sig och efter mycket smärta och kämpande ligger det där lilla älskade livet på ens bröst i stället för innanför naveln. En helt fantastiskt känsla och upplevelse!

Men det slutar ju inte där, utan nu ska kroppen återgå till sitt normala, icke-gravida, tillstånd igen. Och det är mycket som händer även då. Lägg till att du har ett barn att ta hand om, och ammar man så är det mycket mer som sker i kroppen.

Det är rätt häftigt att kvinnokroppen fungerar som den gör, att den kan förvandlas så mycket fram och tillbaka och ändå håller ihop (för det mesta)! Även om det tar tid för den, så återgår den till sitt ursprungstillstånd. Det kan ta upp till ett år innan kroppen har läkt helt efter en graviditet och förlossning, så man ska inte skynda på den för mycket. För visst kan man hjälpa kroppen att hitta tillbaka.

Jag måste säga att jag har haft tur! Både under graviditeten då dom egentliga krämporna jag hade var lite illamående i början och halsbränna i slutet. I övrigt mådde jag tiptop och hade inte ont någonstans! Förlossningen gick snabbt och kroppen höll ihop bra! Och nu efteråt har jag mått prima! Lite så där oförskämt bra faktiskt! Och amningen fungerar som den ska! Lägg till det att flickan är så snäll och sköter sig exemplariskt! Och som grädden på moset så har kroppen gått ihop väldigt snabbt och jag har efter bara en månad gått ner i princip allt jag gick upp, det saknas ett knappt kilo! Så jag kan inte annat än säga att jag har haft tur!

Idag blir lillstumpan 1 månad! Tänk att du funnits hos oss i 31 dagar redan! Tiden bara rusar iväg och jag hinner inte med. Jag kommer knappt ihåg hur hon såg ut och betedde sig då hon var nykläckt. Hon har ju blivit så stor nu! Hon är mer vaken, kan följa lite lätt med blicken och har börjat le.  Vad ska man göra för att bromsa tiden lite?!

Jag dör! Igår log lillan på riktigt för första gången! Inte bara det där magknipsleendet, utan vi snackar stort leende med hela ansiktet! Och länge! Idag var hon inte lika frikostig på leenden men ett litet ett fick jag, precis så pass att mamman blev lite blöt i ögat.

I slutet på förra veckan gjorde jag ett test på Elsa som hon klarade galant! Vi pratade nämligen med mormorn via FaceTime och så vände jag telefonen så hon såg displayen. Sen for jag med telefonen fram och tillbaka medan mormorn pratade på och Elsa följde telefonen med blicken! Så himla stolt man blir som mamma när ens lilla bebis redan har börjat lära sig saker! Hon är inte en månad ens och har redan lärt sig saker! Och här om dagen så var hon vaken nästan 3 timmar i sträck! Min stora lilla bebis!

Idag blir vår lilla Elsa 3 veckor! Känns som tiden gått så otroligt fort samtidigt som det känns som att vi har haft henne i en hel evighet! Men det känns bra! Varje sekund med henne är guld värt och jag skulle inte byta bort det mot något i världen!