1 december idag. Det innebär en hel del. Först och främst så börjar julkalendern på TV! Har ni sett den än? Jag och hjärtat såg den ikväll efter jobb och middag. Svårt att veta exakt vad den kommer att handla om, men det känns som att det kommer bli en sevärd kalender!

Inte nog med att julkalendern börjar på TV, alla andra julkalendrar börjar också! Bland annat affärer och webshopar, choklad-, bok- och leksakskalendrar och skrapkalendrar! Nu när man är 30 så måste man väl agera lite vuxet, så jag har faktiskt köpt en skrapkalender från BingoLotto, så nu hoppas jag på en liten vinst!

Och så det kanske viktigaste av allt, jag ska blogga varje dag! Bästa julkalendern, eller vad?! Jag hoppas jag fixar det bara, skulle vara trevligt.

Första advent är här och det innebär Storforsens Julmarknad! Som vanligt så innebär det för mig att öva hela dagen lång, göra ett besök på marknaden, äta julbord och sedan hålla i årets mysigaste julkonsert.

Julbordet var lika bra som tidigare och likaså efterrättsbordet. Däremot saknade jag skumtomtarna. Måste nog köpa en burk tror jag. Tror inte jag ätit en riktig skumtome än!

Julkonserten blev en succé åter igen! Var lite rädd att det inte skulle bli fullsatt som det brukar, men två minuter innan vi skulle börja så vällde det in folk och kapellet blev smockfullt! Så spelade vi lite drygt en timme blandade jullåtar och lite annat också.

En bra dag helt enkelt!

Trevlig första advent på er!

Jag har kommit på en sak. Jag saknar att kunna bläddra tillbaka i bloggen och läsa om saker jag gjort. För som det är nu skriver jag typ 2-3 inlägg per månad. Så vill jag inte ha det! Men jag hittar inte riktigt tiden till att blogga, tyvärr. Men nu ska jag försöka utmana mig själv! Jag ska försöka att blogga varje dag hela december ut! Det behöver ju faktiskt inte ta så himla lång tid. Jag har två kvartsraster på jobbet varje dag som jag skulle kunna utnyttja bättre. Som det är nu blir det mest att kolla Facebook, Instagram och Snapchat. Kanske pratar man med kollegan mittemot om man rastar samtidigt. Eller gör båda sakerna samtidigt.

Helst både text och bild då. Det ser lite roligare ut!

Ser faktiskt lite fram emot det här! Ska bli spännande att se om jag lyckas! Har ju ändå så himla många saker jag skulle kunna skriva om så det är ju inte däri det ligger.

Mot december och vidare!

Jag fattar inte. Tiden bara rusar iväg! Jag hinner inte med! Ena dagen är det måndag morgon och nästa fredag eftermiddag. När ska man hinna med någonting?!

Dessutom har dom senaste veckorna tagit knäcken på mig. Eller är det åldern jag ska skylla på? För jag är så trött på morgnarna att jag inte märker när S stiger upp, då brukar det ändå vara jag som petar i han för att han ska stänga av alarmet. Sen är man ju så trött redan kl 20 på kvällen, men man får inte riktigt lägga sig så tidigt. Så när ska man hinna göra saker?!

Har börjat julpynta litegrann, gardiner, dukar och lampor är bytta. Men sen har jag ju en drös med annat julpynt som ska fram, plus granen. Men den kan man ju vänta till veckan med. Men ska verkligen försöka pynta det mesta imorgon bitti. För sen blir det pepparkakshus-tillverkning! Det ser jag fram emot!

Dagen började tidigt, redan 07:05 satt vi och åt frukost. Sedan packade vi det sista och begav oss ut mot Lidingö. Med facit i hand var det tur att vi for lite tidigare än beräknat, för när vi hade kommit oss till Lidingö och gått till starten så hade jag knappt 20 minuter på mig att gå in i min startfålla. Dom har gjort om i starten sen tidigare år då man kunnat gå fram när man ville. Nu var man tvungen vara inne i sin startfålla 10min innan start, annars fick man allt vänta till nästa startgrupp. Hade vi åkt med den senare tunnelbanan så hade jag alltså haft mindre än 5 minuter på mig att göra mig i ordning och ta mig in i startfållan!

09:50 gick starten och eftersom jag bara skulle gå så var jag efter bara en minut sist! Det var inte den roligaste känslan, men efter kanske 10 minuter började jag gå om folk, ungefär samtidigt kom nästa startgrupp ikapp. Men jag pinnade på bra med mina korta ben! Efter ca 5km började backarna komma, både uppför och nedför. Uppför gick jag på utav bara den, gick förbi en hel del som försökte springa. Nedför kunde jag inte hålla mig så jag sprang för allt vad benen bar! Jag älskar utförslöpning för det är jag riktigt bra på! Så där sprang jag om väldigt många också!
Ju närmare mål jag kom desto mer backar, och mer folk! I början slapp man trängas eftersom man hamnade så långt bak. Men med tiden så kom alla snabbare löpare ikapp som startat i dom senare startgrupperna (startade själv i andra startgruppen) så det blev automatiskt mer folk.
Fortsatte i alla fall att hålla ett bra tempo och bestämde mig vid 10km att jag skulle springa i slutet. Hade sen innan redan bestämt att springa på upploppet, där kan man bara inte gå. Men nu spratt det för mycket i benen för att bara springa upploppet och nedförs, dessutom började jag inse att jag skulle kunna fixa loppet under 2h! Så när min klocka visade 13km sprang jag 400m i ett rask tempo. Gick sedan 600m och när min klocka då visade 14km så sprang jag sista kilometern (800m enligt klockan)! Snabbt gick det och hur härligt som helst var det!

Tiden landade på 1:56:36, vilket betyder att jag gick på utav bara tusan! Och var pigg i mål! Hade testat gå 5km här hemma någon vecka innan och då hade jag en tid på precis under 50 min. Så jag räknade med att det säkert skulle ta 50-60 min/5km, alltså nästan 3h. Och så gjorde jag det en timme snabbare! Så jag hann ju gå tillbaka till starten (vilket är ca 2,5km) och skicka iväg Zara när hon startade 13:20. Hann även säga hej till Lasse och Kristina som startade 13:40.

När jag hade skickat iväg Zara tog jag alla våra saker och började traska tillbaka mot Lidingövallen där jag satt och väntade tills hon hade passerat 7km. Sedan gick jag till målområdet och åt hamburgare, lite godis, kollade in sponsortälten och när första damerna kom i mål. Såg både Johanna Nilsson från Luleå när hon kom i mål som 4a på damsidan (!!!) och hann även se faster Anna när hon kom i mål. Väntade sen tills Zara skulle passera 20km (som är på samma område som målet). Hejade på Zara när hon passerade och stod sen och sökte efter Lasse men honom missade jag. Men Kristina hann jag träffa och pratade lite snabbt med, hon var rätt trött och sliten då och trots skador så visste vi båda att hon skulle fixa sin klassiker!

Nu var det bara att vänta tills Zara skulle dyka upp på målrakan, så jag gick ett varv till bland sponsortälten och åt chokladbollar och godis. När det började närma sig gick jag och satte mig på läktaren och spanade. Så tillslut dök hon upp! Hon sprang i mål på precis under 3:25, så hon slog min tid från förra året även om hon inte slog sin egen tid. Ont i knäna hade hon men glad var hon! Hon fick sin medalj, lite kläder och sen gick vi till Elverkets tält och laddade upp hennes telefon lite innan vi kunde fara hem.

Väl tillbaka på hotellet blev det en skön dusch för att tvätta av sig svett och en massa damm! Det var ett väldigt torrt Lidingölopp så det dammade massor på vissa sträckor! Och det syntes runt strumpkanten kan jag lova! Sedan fixade vi till oss innan vi intog en segermiddag, åter igen på Jensens!

Två trötta men glada tjejer somnade fort den kvällen, en av dom hade gått totalt 45000 steg den dagen!

Klockan ringde 4:00 imorse och trots endast 4 h sömn så var jag rätt pigg. 4:30 hämtade jag upp Zara och vi styrde kosan mot Kallax och Luleå Airport. 6:35 lyfte planet och strax innan 8 landade vi. Innan vi ens lämnade flygplatsen var vi förbi Victorias Secret och handlade lite snyggt!

Därefter for vi in till centralen och lämnade av väskorna och så åkte vi ut till Lidingö för att hämta nummerlapparna och kolla in expon. Jag hittade ett par snygga korta tights inför resan nästa helg, så jag blev nöjd!
Efter vi var klara där tog vi pendeln ut till Solna och Mall of Scandinavia. Herremin vilket stort köpcenter!! Många butiker man aldrig hört talas om och ändå handlar man på HM och Cubus!

Vid 16:30 begav vi oss tillbaka till stan och Vasastan där vi checkade in på boendet och vilade en stund innan vi skulle äta middag på bästa stället, nämligen Jensens Bøfhus! Alltså, deras mat är to die for! Dom använder enbart bra kött från fina djur. Jag åt fläskfilé och den var så mör och bra tillagad att den smälte i mun! Sim att skära i mjukt smör! Hur får man en fläskfilé så bra?! Galet gott i alla fall!

Efter maten handlade vi lite karameller och så har vi sett Idol och fixat lite inför imorgon. Dagen startar tidigt!

När jag skrev här tidigare för någon vecka sen om harmoni och hur bra jag mår just nu, att livet går min väg nu, så nämnde jag mest träningen och det nya jobbet men att det även fanns andra faktorer som boostade mitt välmående. Den största faktorn där är faktiskt en kille!

Jag är så nykär så det sprutar små rosa hjärtformade moln ur öronen på mig! Den här killen är helt fantastiskt! Jag kan liksom inte fatta att jag hittat en sån fin en, jag måste nypa mig i armen varje dag för att fatta att det inte bara är en dröm!
Hur har jag kunnat ha den turen att hitta någon som han?! Någon som verkligen bryr sig om mig, som lyssnar på vad jag har att säga, som varje dag berättar för mig hur fin jag är, som överöser mig med pussar och kramar.

Jag vet att vi inte har känt varandra eller träffat varandra speciellt länge, men som jag känner för oss och för honom, så har jag aldrig känt förut! Det är en helt makalös känsla! Jag går liksom runt på små lätta moln och bara ler konstant! Sandra på jobbet säger att det lyser om mig och som jag känner mig så är det inte konstigt om det även syns!

Vi hittar på en massa saker hela tiden! Förra veckan hann vi med att bestiga Kanis, se bio, träna, cykla och klättra upp genom ett litet berg. Jag har aldrig en tråkig stund med han! Han är bara för bra! Och han är min!

När det kommer till intag av sötsaker har jag haft lite problem med balansen. Det har alltid varit allt eller inget, det har inte funnits något mellanting. Antingen har jag ätit varje dag eller så har jag "förbjudit" mig att äta sött under ca 1 månad eller liknande och det har gått hur bra som helst. Jag har så, så många gånger försökt att begränsa det söta intaget till helgerna, för man behöver inte fika och äta godis 7 dagar i veckan. Första veckan har det gått bra och man äter bara sött fredag till och med söndag. Men veckan efter tjuvstartar man på torsdagen och så råkar man ha kvar lite på måndagen så man äter lite då också. Och hips vips så är man uppe i 7 av 7 dagar igen. Är det någon som känner igen sig?!

Men så hände något här i sommar och egentligen vet jag inte riktigt vad. Och just under sommaren brukar man ju ha som svårast för att hålla sig undan från sötsakerna då det är sol och glass och semester och mumsigheter hela tiden. Men jag kände en dag på jobbet att nu får det vara nog! Här jobbar man i en sportbutik och så fikar man på alla fikaraster! Det behöver man faktiskt inte göra! Så jag sa till min söta kollega Stina att hon borde haka på och sen dess har vi faktiskt varit duktiga på att inte ätit sött under veckorna. Är det kalas eller något speciellt tillfälle så är det ju självklart att man får fika, man kan ju inte dra det så hårt direkt. Och jag har, tro det eller ej, lyckats så himla bra! I ca två månader har det hållit i sig nu och nu har jag faktiskt fått med fler på jobbet på det här! Eller, det beror på hur man ser det. Vi har sällan fika på jobbet under vardagarna numer, utan kör på fredagsfika i stället. Hur mina kollegor gör hemmavid är "okänt". Men tjejerna på jobbet verkar uppskatta mitt initiativ! Så det känns bra!

Nu har man ju faktiskt fler anledningar till att längta efter helgen än att bara få vara lite ledig. Nu får man ju något gott dessutom!

Hur gör ni för att balansera upp det söta i er vardag?

Det kan låta konstigt med tanke på att jag just brutit upp från ett nästan två år långt förhållande, men jag mår så himla bra just nu! Det liksom ligger ett lugn i hela kroppen. Jag vet inte om jag har känt såhär förr, men det är helt underbart! Det är som att allt i livet går min väg nu, som att det är min tid nu, min tid i livet.

Träningen är en stor del av detta! Jag älskar träningen mer än jag någonsin gjort och tycker att allt är kul! Kanske det beror på att den är helt kravlös nu när jag inte tränar inför lopp/tävling. Jag stiger upp mellan 6-7 nästan varje morgon och tränar, promenader, styrka, rullskidor eller yoga. Inte ens löpförbudet kan förstöra glädjen till träningen! Ibland tränar jag även ett pass efter jobbet, bara för att det är kul och för att få sällskap av någon vän. Allt flyter på så himla bra! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?!

Sen har jag äntligen tagit steget att säga upp mig från kommunen! Jag är nu en Sportringare på riktigt och det känns så himla bra! Vilket roligt och varierande jobb och jag har förärats världens bästa och roligaste kollegor! Redan efter första veckan på Sportringen så kände jag att jag absolut inte ville tillbaka till kommunen. Det är inget fel på det jobbet, men jag insåg nog aldrig hur less jag varit förän jag kom därifrån. Jag har ändå jobbat konstant i nästan 10 år varav drygt 4 som fast anställd. Och jag saknar det inte en sekund! Det känns som att jag gjort mitt där. Just nu känns det som att jag inte vill tillbaka till någon sorts vård, men det vet man ju aldrig i framtiden. Dessutom har jag den tryggheten att jag är utbildad undersköterska och vet att kommunen alltid söker efter utbildat folk. Jag är inte orolig. Just nu vill jag vara på sportaffärn och jag hoppas jag blir där länge!

Sen finns det andra faktorer i mitt liv nu som gör att jag mår så bra, men dom sparar vi till senare!

Jag trodde ju att jag skulle vara bra i foten vid det här laget. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag fortfarande skulle ha sånna besvär såhär 1 år senare. Jag fick vara bra i ca 6 veckor innan det brakade loss igen. Och nu är det en helt annan smärta. Förut var det mitt under foten jag hade ont, nu är det mer mot hälen. Så nu kan man nog säga att det är en hälsporre eller liknande, förut var det mer diffust.

I måndags ringde jag på Hermelinen och ville boka en tid, igen. Fick tid redan igår, tisdag! När jag kom dit undrade min fysioterapeut Dan vad tusan jag gjorde där, jag var ju så pass bra för en dryg månad sen! Så nu är det bara börja om med stötvågsbehandlingen och mina dagliga rehabövningar. Den är han lite inne på att göra en sula till mig, vet inte exakt vad den kommer att kosta men drygt 1000:- tror jag! Kändes som en jobbig utgift då 1600:- sulan från BOTen inte är bra och "pengarna" bara ligger på en hylla i hallen och samlar damm. Vill inte lägga ut en massa pengar på något som jag inte kommer att kunna använda. Dock så kan man tydligen forma om dessa sulor han gör, det kan man inte med dom från BOTen på samma sätt.

Jag var ju så nöjd med sulan från Intersport, men den slängde jag i vintras då jag fick veta att dom bara stoppade ett år. Då hade jag haft den i kanske fyra år! Det var dumt... Jag saknar den. Så frågan är om man ska göra en ny sån sula för 600:- eller testa Dans sula för dryga 1000-lappen?..

Ge mig råd!!

Ibland tar man själv eller livet i allmänhet helt andra vändningar än man tänkt sig. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Ibland till något helt annat där emellan.

Denna gången var det jag själv som gjorde ett val. Just då var det jobbigt och jag har velat fram och tillbaka, men det känns ändå som rätt beslut. Ett beslut som ändrar två människors liv, på två helt olika sätt.

Nästan två år har vi fått dela med varandra. Men ibland slocknar elden, känslorna sinar och man tar sig ingenstans. Då måste man bryta upp och gå vidare. Det var ett tufft beslut, det var riktigt jobbigt och jag kommer sakna dig, men jag hoppas vi båda kommer ut starkare på var sin sida.

En berättelse om två är slut...

Man vet att man hittat rätt när man nästan längtar tillbaka till jobbet efter semestern. Känns så skönt att slippa ha söndagsångest varje söndag för att man måste jobba på måndagen. Inte för att jag hade det tidigare heller, men allt känns bara så mycket roligare nu! Nu känns det glädjande att gå till jobbet, inte som att jahapp, då var det jobb idag igen. Tänk att just jag hade sån tur att jag fick ett sånt toppenjobb!

På ett sätt känns det ju bra att man har annat att göra än att hänga på nätet och blogga en massa. Men samtidigt önskar jag att jag tog mig tiden ett par gånger i veckan att skriva ett blogginlägg, för det är ju så himla kul att kunna blicka tillbaka sen och se vad man gjorde den där sommaren 2016.

Just nu känns det som att det har hänt så sjukt mycket att jag inte vet var jag ska börja. Livet har liksom kommit emellan allt, på gott och ont. Tråkiga saker har hänt men mest roliga som tur är! Jag har tusen järn i elden just nu och även fast det stundvis är lite jobbigt att aldrig ha en ledig kväll så gör jag ju roliga saker! Och på sommaren borde man utnyttja alla tillfällen till att vara ute och ha kul, att träffas och umgås med folk på
Nu bestämmer jag att resten av månaden så ska det komma upp ett inlägg om dagen! För att liksom skriva ikapp vad som har hänt under dom här tre veckorna. För min egen skull!